The Daily Audio Bible

Nehemjas uppoffringar för byggnadsarbetet

¹⁴ Ända från den dag då jag utsågs till ståthållare över dem i Juda land, från kung Artasastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år, åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till. ¹⁵ Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud. ¹⁶ Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare tog del i arbetet där. ¹⁷ Och vid mitt bord åt etthundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring. ¹⁸ Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt. ¹⁹ Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.

Onda planer mot Nehemja

6 Sanballat och Tobia, araben Gesem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns någon spricka i den, fast jag vid den tiden ännu inte hade satt in dörrar i portarna. ² Då sände Sanballat och Gesem bud till mig och lät säga: "Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal." De tänkte göra mig något ont. ³ Men jag skickade bud till dem och lät säga: "Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför skulle arbetet få stanna av? Det blir ju fallet om jag lämnar det och kommer ner till er." ⁴ Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar. ⁵ En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand. ⁶ I brevet stod skrivet: "Det går ett rykte bland hednafolken, och Gasmu säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Man säger också att du skall bli deras kung. ⁷ Du lär också ha insatt profeter som skall utropa och förkunna i Jerusalem att du är kung i Juda. Eftersom detta kommer att omtalas för kungen, bör du komma så att vi får rådgöra med varandra." ⁸ Men jag sände bud till honom och svarade: "Ingenting av det du säger har skett, utan det är dina egna påhitt." ⁹ De ville nämligen alla skrämma oss och tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbete, det blir aldrig färdigt.

Men nu, styrk du mina händer!

¹⁰ Jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: "Låt oss träffas i Guds hus, i templet, och stänga igen templets dörrar, ty de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt." ¹¹ Men jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet och ändå bli vid liv? Nej, jag går inte dit." ¹² Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom utan att han uttalat denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom. ¹³ Han var lejd för att jag skulle bli skrämd och göra som han sade och därmed synda. Så ville de ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig. ¹⁴ Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.

Avslutningen på arbetet

¹⁵ Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar. ¹⁶ När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det, kände de sig helt vanmäktiga. De förstod att detta arbete var vår Guds verk. ¹⁷ Vid denna tid sände också de förnäma männen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem. ¹⁸ Ty många i Juda var genom ed förbundna med honom eftersom han var svärson till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. ¹⁹ De brukade också inför mig tala gott om honom, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

7 När muren var uppbyggd och jag hade satt in dörrarna, tillsattes dörrvaktare, sångare och leviter. ² Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta. ³ Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."

Förteckning över dem som vände tillbaka från fångenskapen

⁴ Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. ⁵ Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:

⁶ "Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad. ⁷ De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.

Detta var antalet män av Israels folk:

⁸ Paros söner: 2 172; ⁹ Sefatjas söner: 372; ¹⁰ Aras söner: 652; ¹¹ Pahat-Moabs söner, av Jesuas och Joabs söner: 2 818; ¹² Elams söner: 1 254; ¹³ Sattus söner: 845; ¹⁴ Sackajs söner: 760; ¹⁵ Binnujs söner: 648; ¹⁶ Bebajs söner: 628; ¹⁷ Asgads söner: 2 322; ¹⁸ Adonikams söner: 667; ¹⁹ Bigvajs söner: 2 067; ²⁰ Adins söner: 655; ²¹ Aters söner av Hiskia: 98; ²² Hasums söner: 328; ²³ Besajs söner: 324; ²⁴ Harifs söner: 112; ²⁵ Gibeons söner: 95.

²⁶ Männen från Betlehem och Netofa: 188; ²⁷ männen från Anatot: 128; ²⁸ männen från Bet-Asmavet: 42; ²⁹ männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743; ³⁰ männen från Rama och Geba: 621; ³¹ männen från Mikmash: 122; ³² männen från Betel och Ai: 123; ³³ männen från det andra Nebo: 52; ³⁴ den andre Elams söner: 1 254; ³⁵ Harims söner: 320; ³⁶ Jerikos söner: 345; ³⁷ Lods, Hadids och Onos söner: 721; ³⁸ Senaas söner: 3 930.

³⁹ Av prästerna: Jedajas söner av Jesuas hus: 973; ⁴⁰ Immers söner: 1 052; ⁴¹ Pashurs söner: 1 247; ⁴² Harims söner: 1 017.

⁴³ Av leviterna: Jesuas söner av Kadmiel, av Hodevas söner: 74; ⁴⁴ av sångarna, Asafs söner: 148; ⁴⁵ av dörrvaktarna: Sallums söner, Aters söner, Talmons söner, Ackubs söner, Hatitas söner, Sobajs söner: 138.

⁴⁶ Av tempeltjänarna: Sihas söner, Hasufas söner, Tabbaots söner, ⁴⁷ Keros söner, Sias söner, Padons söner, ⁴⁸ Lebanas söner, Hagabas söner, Salmajs söner, ⁴⁹ Hanans söner, Giddels söner, Gahars söner, ⁵⁰ Reajas söner, Resins söner, Nekodas söner, ⁵¹ Gassams söner, Ussas söner, Paseas söner. ⁵² Besajs söner, Meunims söner, Nefusesims söner, ⁵³ Bakbuks söner, Hakufas söner, Harhurs söner, ⁵⁴ Baslits söner, Mehidas söner, Harsas söner, ⁵⁵ Barkos söner, Siseras söner, Temas söner, ⁵⁶ Nesias söner, Hatifas söner.

⁵⁷ Av Salomos tjänares söner: Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner, ⁵⁸ Jaalas söner, Darkons söner, Giddels söner, ⁵⁹ Sefatjas söner, Hattils söner, Pokeret-Hassebajims söner, Amons söner.

⁶⁰ Tempeltjänarna och Salomos tjänares söner utgjorde tillsammans 392.

⁶¹ Detta var de som drog bort från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel: ⁶² Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner, 642.

⁶³ Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. ⁶⁴ Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet. ⁶⁵ Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.

⁶⁶ Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷ förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. ⁶⁸ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,^{[a] 69} 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰ Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter. ⁷¹ Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor i silver. ⁷² Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.

⁷³ Prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, ja, hela Israel bosatte sig i sina städer.

Den kristne och det svaga samvetet

8 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. ² Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^{[a] 4} När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar,^[b] så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. ⁵ Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - ⁶ så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

⁷ Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. ⁸ Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. ⁹ Men se till att denna er frihet^[c] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd',^[d] så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? ¹¹ Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. ¹² När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³ Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Psalm 33

Herrens allmakt och nåd