The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Lagen föreläses
8 När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. 2 Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. 3 Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
4 Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
5 Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp. 6 Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
7 Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. 8 De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
9 Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.
Lövhyddohögtiden
13 Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord. 14 De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, 15 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." 16 Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. 17 Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. 18 Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
Folket bekänner sina synder
9 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
6 Du ensam är Herren.
Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,
jorden och allt som är på den,
haven och allt som är i dem,
och du håller dem alla vid liv.
Himlens härskara tillber dig.
7 Du, Herre, är den Gud
som utvalde Abram
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham.
8 Du fann hans hjärta trofast inför dig
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
amoreernas, perisseernas,
jebusiternas och girgaseernas land.
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
ty du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare
och mot allt folket i hans land.
Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.
11 Havet delade du framför dem,
så att de gick mitt igenom det på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga vatten.
12 Med en molnstod ledde du dem om dagen
och med en eldstod om natten
för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13 På Sinai berg steg du ner
och du talade till dem från himlen,
gav dem rättfärdiga föreskrifter
och sanna lagar, goda stadgar och bud.
14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskap
och bud, stadgar och lagar gav du dem
genom din tjänare Mose.
15 Bröd från himlen gav du dem
när de hungrade,
vatten ur klippan lät du komma
när de törstade.
Du bjöd dem gå
och ta i besittning det land
som du med upplyft hand
hade lovat ge dem.
16 Men våra fäder handlade övermodigt.
De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.
17 De vägrade lyssna
och kom inte ihåg de under
som du hade gjort bland dem.
De var hårdnackade
och valde i sin upproriskhet en anförare
för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
Du övergav dem inte,
18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:
"Detta är din gud,
som har fört dig upp ur Egypten",
och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighet
övergav du dem ändå inte i öknen.
Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen
utan ledde dem på vägen,
och eldstoden upplyste om natten
den väg de skulle gå.
20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.
Ditt manna nekade du inte deras mun,
och vatten gav du dem när de törstade.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen,
så att ingenting fattades dem.
Deras kläder blev inte utslitna,
och deras fötter svullnade inte.
Apostelns bruk av sin frihet
9 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren? 2 Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.
3 Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta: 4 Har vi inte rätt till mat och dryck? 5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? 7 Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den? 8 Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak? 9 Det står skrivet i Mose lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. [a] Är det oxarna Gud bekymrar sig om? 10 Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del. 11 När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? 12 Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.
13 Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? 14 Så har också Herren befallt[b] att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. 15 Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig. 16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! 17 Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare.[c] 18 Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
12 Saligt är det folk som har Herren till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar Herren ner,
han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner
på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här,
en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,
med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden
och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre,
ty vi sätter vårt hopp till dig.
11 Straffas bespottaren blir den okunnige vis,
undervisas den vise mottar han kunskap.
12 Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus,
han störtar de ogudaktiga i olycka.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln