The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Nehemja inviger stadsmuren
27 När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor. 28 Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, 29 från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker, ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30 Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
31 Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. 32 Bakom dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar, 33 samt Asarja, Esra och Mesullam, 34 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia 35 och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36 och hans bröder Semaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37 De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
38 Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, 39 vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten.
40 Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, 41 samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.
43 De frambar på den dagen stora offer och gladde sig, ty Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Åtgärder för gudstjänsten i templet
44 Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna, där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadsåkrarna skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. 45 Dessa iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvaktarna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. 46 Ty redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud. 47 Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvaktarna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Avskiljande av främmande folk
13 Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2 ty de hade inte kommit Israels barn till mötes med mat och dryck utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3 När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.
Nehemjas reformer
4 En tid dessförinnan hade prästen Eljasib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. 5 Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, likaså offergåvan till prästerna. 6 Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, ty i den babyloniske kungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag kommit tillbaka till kungen. Men sedan jag efter en tid bett kungen om tillstånd, 7 begav jag mig till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljasib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8 Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta allt Tobias bohag ut ur rummet. 9 Därefter befallde jag att man skulle rena rummen, och där ställde jag åter in kärlen i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
10 Jag fick också veta att man inte gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sitt jordstycke i stället för att sköta sin tjänst. 11 Jag förebrådde föreståndarna detta och sade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade dem tillbaka och lät dem inställa sig på sina platser. 12 Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13 Jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. Ty dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder. 14 Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.
15 Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde dessa förnödenheter. 16 Tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17 Då förebrådde jag de förnäma männen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte därför att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
19 Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga dörrarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21 Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, skall jag låta min hand drabba er." Från den stunden kom de inte mer på sabbaten. 22 Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.
Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade asdoditiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska. 25 Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem svära vid Gud och sade: "Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte just så som Salomo, Israels kung, syndade? Det fanns bland de många hednafolken ingen kung lik honom, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort så mycket ont och varit otrogna mot vår Gud, genom att ni gift er med främmande kvinnor!"
28 En son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.
29 Tänk på dem, min Gud, ty de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!
30 Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31 hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.
Tänk på detta, min Gud, mig till godo!
11 1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
Kvinnan i församlingen
2 Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. 3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. 5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat. 6 Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet. 7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära. 8 Ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. 9 Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull. 10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. 11 Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud. 13 Döm själva. Passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår 15 men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja. 16 Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.
Psalm 35
Bön om räddning undan förföljare
1 Av David.
Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig,
strid mot dem som strider mot mig.
2 Tag sköld och rustning,
och kom till min hjälp.
3 Drag fram spjutet och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
"Jag är din frälsning."
4 Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv.
Låt dem tvingas tillbaka med skam
som tänker ut ont mot mig.
5 Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig,
utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
8 Låt ödeläggelse oväntat komma över dem,
så att de själva fångas i det nät de lagt ut
och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
9 Min själ skall jubla i Herren
och vara glad över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp skall säga:
" Herre, vem är dig lik,
du som räddar den betryckte från hans överman,
den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"
11 Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om sådant som jag inte vet.
12 De lönar mig med ont för gott,
min själ är övergiven.
13 Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,
jag kuvade min själ med fasta
och bad med nersänkt huvud.
14 Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.
Lik den som sörjer sin mor
gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men de gläder sig över mitt fall,
de gaddar ihop sig,
onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.
De hånar mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,
gnisslar de tänder mot mig.
17 Den som älskar glada dagar blir fattig,
den som älskar vin och olja blir inte rik.
18 Den ogudaktige ges som lösen för den rättfärdige,
den trolöse sätts i de rättsinnigas ställe.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln