The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Elifas första tal
4 (A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp
om man försöker tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 (B) Se, du har väglett många
och stärkt kraftlösa händer.
4 Dina ord har rest upp
den som har snubblat,
och du har gett kraft
åt vacklande knän.
5 (C) Men nu gäller det dig,
och då blir du modlös,
du blir förskräckt
när det drabbar dig.
6 Är inte din gudsfruktan
din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?
7 Tänk efter:
När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga
under?
8 (D) Jag har sett att de som plöjer ondska
och sår olycka får skörda sådant.
9 (E) De förgås för Guds andedräkt,
de försvinner
för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder
bryts av.
11 Det gamla lejonet
förgås i brist på rov
och lejonhonans ungar skingras.
12 Ett ord smög sig till mig,
det nådde mitt öra
som en viskning
13 när tankarna oroades
av nattens syner
och sömnen föll tung
över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
men jag kunde inte
urskilja utseendet
på gestalten jag såg.
Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren
inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
som bor i hyddor av lera[b],
dem som har sin grund i stoftet!
De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
ligger de slagna,
de går under för alltid
utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
de dör utan visdom.”
5 (K) Ropa du!
Finns det någon
som svarar dig?
Till vem av de heliga vänder du dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den oförnuftige av sin förbittring.
3 (L) Jag såg en dåre som slagit rot,
men strax förbannade jag
hans boning.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten
och ingen räddare finns.
5 (M) Den hungrige slukar hans skörd,
den rövas bort
till och med bland törnen.
De törstiga flämtar
efter[c] deras rikedom,
6 för nöden kommer inte ur stoftet,
olyckan skjuter inte upp ur marken.
7 (N) Men människan föds till möda
liksom eldens gnistor
flyger mot höjden.
8 Men jag skulle söka Gud
och inför Gud lägga fram min sak.
9 (O) Han gör stora och outgrundliga ting,
fler under än någon kan räkna.
10 (P) Han ger jorden regn
och sänder vatten över markerna.
11 (Q) Han upphöjer de ringa
och hjälper de sörjande.
12 (R) Han gör de listigas anslag om intet
så att deras händer
inte får framgång.
13 (S) Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig
vid sina rådslag.
14 (T) Om dagen möter de mörker,
de famlar mitt på dagen
som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 (U) Den nödställde får åter ett hopp,
orätten måste stänga sin mun.
17 (V) Se, salig är den människa
som Gud tuktar.
Förkasta inte
den Allsmäktiges fostran,
18 (W) för han sargar och förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 (X) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och sjunde gången drabbar dig inte
det onda.
20 (Y) I tider av svält
räddar han dig från döden
och i krig från svärdets våld.
21 (Z) Från tungors gissel göms du undan,
du behöver inte vara rädd
när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
du behöver inte vara rädd
för vilddjur,
23 (AA) för du står i förbund
med markens stenar,
markens vilddjur håller fred
med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning
ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
att dina efterkommande
blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
när du nått full mognad,
som sädeskärven bärgas
när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
så är det.
Hör det och tänk på det noga.
Jobs svar på Elifas första tal
6 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägas
och min olycka läggas
i samma vågskål!
3 Nu är den tyngre än havets sand,
därför kan jag inte styra mina ord,
4 (AB) för den Allsmäktiges pilar
har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud
går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,
råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa ätas utan salt,
finns det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar röra det,
det är kväljande mat för mig.
8 O, att min begäran blev hörd
och att Gud uppfyllde min längtan,
9 (AC) att Gud ville krossa mig,
räcka ut sin hand
och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
mitt jubel i skoningslös plåga,
att jag inte förnekat
den Heliges ord.
11 Vad är då min kraft,
att jag skulle hoppas?
Vad är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg är stängd för mig.
14 Den förtvivlade borde få godhet
från sin vän,
men man fruktar inte mer
den Allsmäktige.
15 (AD) Mina bröder är trolösa som bäckar[d],
som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[e]
spanar efter dem,
resande från Saba
sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
när de kommer fram
blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
friköp mig från utpressarna?”
24 Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (AE) Hur inträngande
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
och betrakta en förtvivlad mans
ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!
Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
Skulle inte min mun förstå ondska?
7 (AF) Har inte människan
ett slitsamt liv på jorden?
Är inte hennes dagar
som daglönarens dagar?
2 Hon är som en slav
som flämtar efter skugga,
som en daglönare
som väntar på sin lön.
3 Månader av elände
har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda
har blivit min lott.
4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:
”När ska jag stiga upp?
När ska natten ta slut?”
Jag mättas av oro
ända till morgonen.
5 (AG) Min kropp täcks av maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 (AH) Mina dagar flyr snabbare
än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 (AI) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre
får se det goda.
8 Det öga som ser mig
ska inte mer iaktta mig,
om din blick söker mig
finns jag inte längre.
9 Ett moln löses upp och är borta,
den som farit ner i dödsriket
kommer inte upp igen.
10 (AJ) Aldrig mer återvänder han
till sitt hus,
hans plats känner honom inte längre.
11 (AK) Därför vill jag inte lägga band
på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs
bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav
eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt
mot mig?
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (AL) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (AM) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (AN) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[f]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
18 Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.
Ett tecken för dem som inte tror
20 (A) Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen[a]: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22 Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende[b] utan för de troende.
23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 (B) Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er[c]!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 (C) Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm[d], en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.
29 (D) Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 (E) för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom i alla de heligas församlingar 34 (F) ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
37 (G) Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.[e]
39 Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 (H) Men låt allt ske värdigt och med ordning.
פPe
30 (A) Den rättfärdiges mun talar vishet,
hans tunga säger det som är rätt.
31 (B) Han har sin Guds undervisning
i hjärtat,
hans steg vacklar inte.
צTsade
32 (C) Den gudlöse spejar
på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 (D) Men Herren utlämnar honom inte
i hans hand
och låter honom inte bli fälld
i rätten.
קQof
34 (E) Hoppas på Herren
och håll dig på hans väg,
så upphöjer han dig
och du får ärva landet.
Du ska se hur de gudlösa utrotas.
רResh
35 (F) Jag såg en gudlös tyrann,
han bredde ut sig
som ett frodigt rotat träd.[a]
36 (G) Men han försvann
och nu är han borta,[b]
jag sökte honom
men fann honom inte.
שShin
37 (H) Betrakta den oskyldige,
se på den ärlige,
det finns en framtid
för fridens man.
38 (I) Men syndarna går alla under,
de gudlösas framtid blir avskuren.
תTaw
27 (A) De gudlösas offer är avskyvärt,
särskilt när det bärs fram i ont syfte.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation