The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Bildads första tal
8 (A) Sedan tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 Hur länge ska du tala så?
Orden från din mun
är som en väldig storm.
3 (B) Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige
kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om nåd,
6 om du är ren och rättsinnig,
då ska han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning
trygg.
7 (C) Om än din början är ringa,
ska du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 (D) Själva är vi från i går
och vet ingenting,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de ska undervisa
och berätta för dig
och lägga fram ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa
där marken inte är sank,
skjuter vassen upp
där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 (E) Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 för hans tillförsikt är bräcklig
och hans trygghet
som spindelns nät.
15 (F) Han förlitar sig på sitt hus,
men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det,
men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig
ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig
kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom:
”Jag har aldrig sett dig.”
19 Ja, det är den glädje han får
av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
och han håller inte de onda
i handen.
21 (G) Vänta tills han fyller din mun
med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de gudlösas tält
ska inte mer finnas till.
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 (H) Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak
bland tusen.
4 Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom
och kommit undan?
5 Han flyttar berg
utan att någon vet det
och omstörtar dem i sin vrede,
6 (I) han får jorden att vackla
från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 (J) han ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 (K) han har gjort Stora Björn[a] och Orion,
Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 (L) han gör stora och ofattbara ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,
han drar vidare
utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
13 (M) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
För honom måste
Rahabs[b] följe böja sig.
14 (N) Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Även om jag har rätt
kan jag inte svara,
bara be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar
till min röst,
17 (O) för han straffar mig med storm
och slår mig med sår på sår
utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka? Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars[c]?
20 Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.
21 (P) Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 (Q) Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas
förtvivlan.
24 Jorden är given i de gudlösas hand.
Han binder för ögonen
på dess domare.
Om det inte är han, vem är det då?
25 (R) Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett
någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
som en örn som störtar
mot sitt byte.
27 Om jag säger:
Jag ska glömma mitt bekymmer,
släppa min sorgsna min
och vara glad,
28 så bävar jag ändå för alla mina kval,
för jag vet att du inte
ska döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 (S) Även om jag tvättar mig med snö[d]
och renar mina händer med lut,
31 ska du ändå sänka ner mig i pölen
och mina kläder ska avsky mig.
32 (T) Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
”Vi går tillsammans till rätten.”
33 Det finns ingen som kan
döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 (U) Må han ta bort sitt ris från mig
så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
35 Då ska jag tala
utan att vara rädd för honom.
Men så har jag det inte.
10 (V) Jag är trött på livet,
jag vill släppa fram
min klagan,
jag talar i min själs bitterhet.
2 Jag vill säga till Gud:
Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina
över de gudlösas rådslag?
4 (W) Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar
som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 (X) Dina händer har format mig
och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 (Y) Tänk på hur du formade mig
som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman
av ben och senor.
12 (Z) Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
– jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Men är jag oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
för jag fylls av skam
och ser mitt lidande.
16 (AA) Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 (AB) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 (AC) Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
Sofars första tal
11 (AD) Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt
och en så mångordig man få rätt?
3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,
ska du håna utan att någon
får dig att skämmas?
4 Du säger: ”Min lära är ren,
och jag är fläckfri
inför dina ögon.”
5 Om bara Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig
6 och säga dig vishetens hemligheter,
för han äger förstånd
i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud
kan låta din skuld vara glömd.
7 (AE) Kan du utforska Guds djup?
Kan du förstå den Allsmäktiges
fullkomlighet?
8 (AF) Hög som himlen är den –
vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den –
vad kan du förstå?
9 Dess längd är längre än jorden
och vidare än havet.
10 (AG) Om han far fram
och fängslar någon
och kallar till doms –
vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
då kan en vildåsna
födas till människa.
13 Om du bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer
till honom,
14 om du skaffar undan
dina händers fördärv
och inte låter orättfärdighet
bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
ditt ansikte utan skam,
du står trygg
och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
än middagsljuset,
och mörkret ska vara
som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
19 (AH) Du ska lägga dig
utan att någon skrämmer dig,
och många ska söka vinna
din gunst.
20 (AI) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflykt finnas,
deras hopp ska vara
att få ge upp andan.
Kristi uppståndelse
15 (A) Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. 2 (B) Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
3 (C) Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 (D) att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 (E) och att han visade sig för Kefas[a] och sedan för de tolv[b]. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder[c] på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob[d] och därefter för alla apostlarna[e]. 8 (F) Allra sist visade han sig också för mig[f], som för ett ofullgånget foster.
9 (G) Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10 (H) Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. 11 Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.
De dödas uppståndelse
12 (I) Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. 15 (J) Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
20 (K) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen[g] av de insomnade. 21 (L) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 (M) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. 24 (N) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
25 (O) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt, 27 (P) för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.[h] 28 (Q) Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
28 (A) Falskt vittne ska förgås,
den som lyssnar får tala till punkt.
29 Den gudlöse visar upp en trotsig min,
den ärlige går sin väg rakt fram.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation