The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Bildad både anklagar och ger hopp
8 Då svarade Bildad från Sua Job:
2 Hur länge tänker du fortsätta på det här sättet, Job, med dina många ord?
3 Skulle Gud kunna förvränga rättvisan?
4 Dina barn syndade mot honom och han straffade dem.
5 Men om du ber till den Allsmäktige
6 så hör han din bön och besvarar den med upprättelse, om du är ren och god.
7 Det du redan hade uppnått kan inte jämföras med den framgång han vill välsigna dig med.
8 Fråga de gamla och lär av dina förfäder!
9 Vi är ännu unga och oerfarna.
10 Men gångna tiders visdom ska lära dig. Andras erfarenhet ska tala till dig och påminna dig
11-13 om att de som glömmer bort Gud inte har något hopp. De är som vass, som inte har någon dy att växa i, eller som gräs som förtorkar i brist på vatten, och som vissnar redan innan det är dags att klippa det.
14 En man utan Gud har ingenting fast att hålla sig till. Det är som att förlita sig på styrkan hos spindelväv. Allt han sätter tro till rasar samman.
15 Han lutar sig mot spindelnätet, men det ger efter, han hänger sig fast, men det ger vika.
16 Han är som ett friskt träd vid vatten, som sträcker ut sina grenar i solskenet.
17 Hans rötter sträcker sig ner i strömmen, ner bland stenarna.
18 Men när han rycks bort därifrån, kommer han inte ens att vara saknad!
19 Detta är allt han har att se fram emot, och andra växer upp och tar hans plats.
20 Men lyssna! Gud kommer inte att förkasta den oskyldige, och inte heller att välsigna den skyldige.
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt och glädjerop.
22 De som hatar dig ska få skämmas, och de onda ska förgöras.
Job svarar Bildad
9 Då svarade Job:
2 Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?
3 Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?
4 För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?
5 Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.
6 Han skakar jorden i dess grundvalar.
7 Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!
8 Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.
9 Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.
10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.
11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.
12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'
13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.
14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?
15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.
17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.
18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.
19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?
20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.
21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.
22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.
23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.
24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?
25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.
26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.
27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,
28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig
29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?
30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,
31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.
32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.
34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.
Job beklagar att han blivit född
10 Jag är trött på livet. Låt mig få klaga öppet! Jag ska tala ut om min sorg och bitterhet.
2 Jag ska säga till Gud: 'Fördöm mig inte utan skäl, låt mig få veta varför!
3 Tycker du om att förtrycka och förakta mig, en människa som du själv har skapat, samtidigt som du ler åt de ogudaktiga?
4-7 Är du lika orättvis som människor? Är ditt liv så kort att du måste jaga mig för synder som du mycket väl vet att jag inte har begått? Gör du det för att du vet att ingen annan kan rädda mig ur din hand?
8 Du har skapat just mig, och ändå bryter du ner mig.
9 Tänk på att jag är gjord av lera. Vill du nu krossa mig till lera igen?
10 Du som tömde ut mig som mjölk, att formas som när man ystar en ost.
11 Du har gett mig hud och kött och bundit mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet och var så god och kärleksfull mot mig, och jag bevarades genom din omsorg.
13-14 Ändå var det hela tiden din avsikt att förgöra mig om jag syndade och att vägra mig förlåtelse för mina onda gärningar.
15 Den minsta överträdelse, och det är ute med mig! Och om jag är oskyldig räknas det inte. Jag är djupt besviken och förnedrad.
16 Om jag försöker resa mig från marken, rusar du på mig snabbt som ett lejon och gör slut på mig.
17 Gång på gång anklagar du mig och öser över mig din ständigt växande vrede och låter nya fiender anfalla mig.
18 Varför lät du mig då födas? Varför fick jag inte dö i stället?
19 Då hade jag skonats från denna fruktansvärda tillvaro. Jag skulle ha gått direkt från moderlivet till graven.
20-21 Kan du inte se hur lite tid jag har kvar? Låt mig få vara i fred, så att jag kan få ett kort ögonblick av tröst, innan jag går till mörker och dödsskugga, till landet utan återvändo,
22 till ett land så mörkt som vore det mitt i natten, ett dödsskuggans land, där förvirring råder och där det starkaste ljus är som den mörkaste natt.'
Sofar tycker att Job hädar
11 Då svarade Sofar från Naama Job och sa:
2 Kan man inte stoppa detta ordflöde? Kan en människa bevisa sin rättfärdighet genom allt sitt prat?
3 Skulle jag vara tyst, medan du skryter och hädar? Någon borde tillrättavisa dig.
4 Du påstår dig vara ren i Guds ögon!
5 Tänk om Gud ville tala och säga dig vad han tänker!
6 Tänk om han får dig att verkligen se dig själv, för han vet allt vad du har gjort. Hör här! Gud straffar dig utan tvekan mycket mindre än du egentligen förtjänar!
7 Känner du Guds sinne och hans avsikter? Kan ens ett långvarigt sökande ge dig kunskap om honom?
8 Han är lika fullkomlig som himlen är hög, men vem är du? Hans tankar är outgrundliga, men vad vet du i jämförelse med honom?
9 Hans Ande sträcker sig längre än jorden och vidare än havet.
10 Om han tar dig till fånga och drar dig inför rätta, vem ska då hindra honom?
11 Han känner en människas opålitlighet och upptäcker all hennes synd.
12 Det är lika svårt för en dåraktig människa att få förstånd som för en vildåsnas föl att bli människa!
13-14 Innan du vänder dig till Gud och sträcker ut dina händer mot honom, ska du utplåna dina synder och lämna överträdelserna bakom dig.
15 Först då, utan minsta synd och orenhet, kan du möta Gud utan att ängslas.
16 Bara då kan du glömma din olycka. Allt kommer att höra till det förgångna,
17 och ditt liv blir ljusare än dagen.
18 Du kommer att få modet tillbaka, för du äger ett hopp. Du kan ta dig tid och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila utan rädsla, och många kommer att dras till dig.
20 Men de ogudaktiga ska inte finna någon möjlighet att fly undan. Deras enda hopp är döden.
Allt beror på om Kristus har uppstått
15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.
2 Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.
3 Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,
4 och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.
5 Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.
6 Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.
7 Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.
8 Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.
9 Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.
10 Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.
11 Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.
Vår uppståndelse
12 Men säg mig nu, eftersom ni tror vad vi predikar, nämligen att Kristus uppstod från de döda, varför säger en del av er att det inte finns någon uppståndelse?
13 För om det inte finns någon uppståndelse från de döda, måste ju Kristus fortfarande vara död.
14 Och om han fortfarande är död, är allt det vi predikat meningslöst och er tro på Gud tom, värdelös och hopplös.
15 Alla vi apostlar är i så fall lögnare, eftersom vi har sagt att Gud väckte upp Kristus från de döda.
16 Om det inte finns någon uppståndelse, då är Kristus alltjämt död,
17 och er tro är meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.
18 Om det är på det sättet har alla kristna som dött gått förlorade.
19 Och om det bara har sitt värde i att vara kristen under livet här på jorden, så är vi de olyckligaste av alla varelser.
20 Men faktum är att Kristus verkligen uppstod från de döda och har blivit den förste av alla de som en dag ska uppstå.
21 Döden kom in i världen genom vad en människa, nämligen Adam, gjorde. Men genom en annan människa, Kristus, kom uppståndelsen från de döda.
22 Vi är alla släkt med Adam, och därför kommer vi att dö, för överallt där det finns synd, där blir döden följden. Men alla som är släkt med Kristus kommer att få nytt liv,
23 men i tur och ordning. Kristus uppstod först, och när sedan Kristus kommer tillbaka ska allt hans folk uppstå.
24 Efter detta ska slutet komma, då Kristus överlämnar riket till Gud, Fadern, sedan han krossat alla sina fiender.
25 För Kristus ska vara kung tills han har besegrat alla sina fiender,
26 också den siste fienden - döden. Denne måste också övervinnas och förintas.
27 Kristus har av Fadern fått välde och makt över allting, men härskar naturligtvis inte över Fadern själv, som gav honom denna makt att regera.
28 När Kristus slutligen har vunnit striden mot alla sina fiender, då kommer han, Guds Son, att också ställa sig under sin Fars överhöghet, så att Gud, som har gett honom seger över allt annat, blir den ende härskaren.
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
28 Ett falskt vittne kommer man i längden inte att tro på, men den som håller sig till sanningen lyssnar man alltid till.
29 Den rättfärdige är säker på sin sak, men den ogudaktige måste hela tiden försöka övertyga sin omgivning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®