The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Job svarar Sofar
12 Job svarade:
2 Ja, jag inser att du förstår allting! All visdom kommer att dö ut med dig!
3 Men jag vet själv en del och är knappast sämre än du. Vad nytt har du egentligen sagt?
4 Ja, mannen som bad Gud om hjälp och som Gud svarade, har blivit till åtlöje för sina grannar. Jag, en rättfärdig man, är nu den man skämtar om.
5 Under tiden hånar de rika dem som har problem och är snabba att visa bort dem som lider nöd.
6 Rånaren blir rik och den som trotsar Gud lever i trygghet. Gud lyder deras minsta vink.
7-9 Vem vet inte att Herren handlar på det sättet? Fråga boskapen, den vet att det är så. Fråga fåglarna, de kan bekräfta det. Eller låt jorden eller fiskarna i havet undervisa dig!
10 För varje skapad varelses liv är i Guds hand, och så är också varje människas ande.
11 Lika väl som min mun kan känna smaken av god mat, kan mitt sinne smaka sanningen, när jag hör den.
12 Visst kommer visdom med åren och förstånd av ett långt liv,
13 men all sann visdom och kraft tillhör Gud. Det är bara han som verkligen vet.
14 Han är mäktig! Vad han bryter ner kan inte byggas upp. Den han fångar kan inte fly.
15 Han håller regnet tillbaka och jorden förvandlas till en öken. Han sänder storm och det blir översvämning.
16 Ja, hos honom finns styrka och vishet. Både bedragaren och den bedragne måste böja sig.
17 Han gör narr av rådgivare och domare till dårar.
18 Han gör kungar till slavar och befriar deras tjänare.
19 Präster förs bort som slavar. Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar pålitliga rådgivare och får erfarna ledare att tveka.
21 Han öser förakt över furstar och avväpnar de starka.
22 Han fyller mörkret med ljus och ljuset med skuggor.
23 Han låter nationer uppstå och bryter sedan ner dem. Han gör ett folk stort för att sedan skingra det.
24-25 Han berövar folkens ledare förståndet och sänder dem ut att irra omkring i öknen. De famlar i mörker och rör sig som druckna.
Job menar att han är rättfärdig
13 Jag har sett allt detta, jag har hört och förstått.
2 Vad du vet vet jag, jag är inte sämre än du.
3 Men jag längtar efter att få tala direkt till den Allsmäktige! Jag skulle vilja få mitt fall prövat av Gud själv.
4 Ni misstolkar nämligen hela den här situationen. Ni svärtar bara ner mig med era lögner. Ni är värdelösa som läkare
5 och gör bäst i att hålla tyst! Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.
6 Lyssna till mig nu, och försök förstå varför jag tror som jag gör.
7 Måste ni försvara Gud, när han aldrig har sagt det ni lägger i hans mun?
8 Vill Gud verkligen ha er hjälp, när ni bara förvanskar sanningen?
9 Var försiktiga, så att han inte synar er! Tro inte att ni kan lura Gud lika lätt som människor!
10 Nej, ni kommer att få problem om ni är partiska.
11 Blir ni inte förskräckta av hans makt? Hur kan ni göra som ni gör?
12 Era stora ord faller platt till marken. Ert försvar av Gud är bräckligt som en lerkruka!
13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt. Jag är villig att ta konsekvenserna.
14 Varför är jag beredd att riskera livet för att få säga vad jag verkligen tänker?
15 Gud kan döda mig för det jag säger. Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
16 Det ska bli min räddning, för den ogudaktige vågar inte komma inför hans ansikte.
17 Lyssna nu noga till mina ord!
18 Jag har förberett min sak och vet att jag ska få rätt.
19 Vem vill säga emot mig på den punkten? Om ni kan bevisa att jag har fel, ska jag vara tyst och dö.
20 Men Gud, du måste lova mig två saker. Annars vågar jag inte komma inför dig.
21 Dra bort din hand ifrån mig och sluta att plåga mig.
22 Säg sedan åt mig att komma, och jag ska genast vara beredd! Eller låt mig tala till dig, så att du kan svara mig.
23 Tala om för mig vad jag har gjort för fel! Hjälp mig! Uppenbara min synd för mig!
24 Varför vänder du dig bort från mig? Varför betraktar du mig som din fiende?
25 Förebrår du ett löv, som blåser bort i vinden? Jagar du efter torrt gräs?
26 Du skriver upp bittra anklagelser mot mig och låter mig få igen för min ungdoms synder.
27-28 Du låser mina fötter i bojor och spårar mig var jag än går genom att märka mina fotsulor. Jag är som ett ruttet träd och som en maläten rock.
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Vad svag människan är, och hur kort är inte hennes liv, fyllt av bekymmer!
2 Hon blomstrar så vackert för ett ögonblick, sedan vissnar hon. Som skuggan från ett snabbt passerande moln försvinner hon.
3 Måste du vara så sträng mot svaga människovarelser och kräva räkenskap av dem?
4 Hur kan du begära renhet hos en som är född i orenhet?
5 Du har gett människan ett så kort liv, ett bestämt antal månader är allt du gett henne! Inte en stund längre, verkar det.
6 Kan du då inte låta henne få leva lite i fred? Vänd bort din blick från henne och unna henne lite ro, innan hon dör!
7 Det finns alltid hopp för ett träd. Om det blir nerhugget, skjuter det skott, och nya grenar växer upp.
8-9 Även om dess rot har varit länge i jorden och dess stubbe tynat bort, kan det spira och knoppas igen som en ny planta, bara det får vatten.
10 Men när en människa dör och begravs, vart tar hon då vägen?
11-12 Som vattnet dunstar bort från en sjö, och som en flod torkar ut, så lägger sig en människa ner för att dö och reser sig inte förrän himlarna inte längre finns till. Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i döden och glömma bort mig tills din vrede har gått över. Men jag önskar att du någon gång skulle komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen? Den frågan ger mig hopp, så att jag i all min ångest kan vänta mig något nytt av döden!
15 Då skulle du kalla på mig och jag skulle komma. Du skulle längta efter din skapelse.
16 Då kommer du att räkna mina dagar, men inte mina synder.
17 Mina överträdelser kommer att samlas ihop, och du kommer att gömma dem för alltid.
18-19 Bergen vittrar sönder och försvinner. Vattnet mal stenen till sand. Vattenströmmarna sköljer bort den goda jorden. På samma sätt är det med människan, allt hennes hopp utplånas.
20-21 Du slår ner henne för alltid, och hon försvinner från scenen. Hon åldras och sedan skickar du bort henne. Hon får aldrig veta om hennes söner blir hedrade som stora män eller om de blir föraktade och möter besvikelser.
22 Bara sorg och smärta väntar henne.
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade då Job:
2 Du anses vara en vis man, och ändå låter du oss höra alla dessa tomma ord. Du är ingenting annat än en pratmakare.
3 Det är inte rätt att tala så dåraktigt. Vad gör sådana ord för nytta?
4-5 Har du ingen respekt för Gud, ingen vördnad för honom? Det är dina synder som talar om för din mun vad den ska säga! Dina ord är bedrägeri,
6 men varför skulle jag döma dig? Dina egna ord gör det!
7-8 Är du den visaste människa som lever? Föddes du innan höjderna skapades? Har du lyssnat till Guds hemliga råd? Har du suttit med i hans rådssal? Är det bara du som är vis?
9 Vad vet du mer än vi? Vad är det du förstår, som inte vi kan fatta?
10 På vår sida står gamla, visa män, som är äldre än din far!
11 Är Guds tröst inte nog för dig? Såras du av hans vänliga ord?
12 Varför tillåter du ilskan att dra i väg med dig, varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder dig mot Gud med alla dina ord.
14 Vem på hela jorden kan vara så ren och rättfärdig som du påstår dig vara?
15 Gud litar ju inte ens på sina änglar! Inte ens himlarna kan vara fullkomligt rena i jämförelse med honom!
16 Hur mycket mindre då någon som du, som är ond och syndfull och som dricker synd som en svamp suger upp vatten!
17-19 Hör här, så ska jag svara dig utifrån min egen erfarenhet, bekräftad av visa mäns erfarenhet, och av sanningen från våra förfäder, som fick det här landet som gåva innan de ännu beblandat sig med främlingar.
20 Den ogudaktige har problem under hela sitt liv.
21 Han är omgiven av skräck, och även om en del dagar skulle vara goda, är de snart förbi.
22 Han vågar inte gå ut i mörkret av rädsla för att bli mördad.
23-24 Han vandrar omkring och måste tigga sin mat. Han lever sitt liv i fruktan, elände och ångest, besegrad i kampen
25-26 därför att han har knutit näven mot Gud och utmanat den Allsmäktige. Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig har han gått emot honom.
27-28 Den ogudaktige ska i all sin välmåga bara få bo i tomma hus i ruinstäder där allt faller samman.
29 Rikedom och makt kommer att tas ifrån honom.
30 Han ska inte undkomma mörkret. Guds Ande ska förgöra honom. Lågor ska sluka allt han har.
31 Se till att han inte längre litar på sådant som saknar egentligt värde! Låt honom inte längre bedra sig själv, för han kommer inte att få något för sitt besvär.
32 Innan han dör ska all denna tomhet uppenbaras för honom. Allt han har räknat med ska försvinna
33 och falla till marken som druvor från en torkad vinstock och som olivträdets blommor när de vissnar.
34 De gudlösa är ofruktsamma och Guds eld förtär dem som tar mutor.
35 Det enda de kan befrukta är synd, och deras hjärtan kan bara föda ondska.
29 Vad är det för mening med att låta döpa sig för de döda, om de döda inte kommer tillbaka till livet? Varför ska man göra det, om man inte tror att de döda ska uppstå en dag?
30 Varför skulle vi själva ständigt riskera våra liv och se döden i vitögat gång på gång?
31 Det är ett faktum att jag utsätts för dödsfara dagligen, det är lika sant som att jag är stolt över att ni växer till i Herren.
32 Och vad låg det för värde i att slåss med vilddjuren i Efesos, om det bara gäller något för livet här nere? Om vi inte ska leva efter det att vi har dött, så kan vi lika gärna ägna oss åt att ha roligt, äta och dricka och vara glada! Vad spelar då allt annat för roll? I morgon ska vi ju dö, och då är det slut på allt!
33 Men låt er inte luras av dem som säger så. Om ni lyssnar på dem, så börjar ni snart också handla som de.
34 Var förnuftiga och sluta synda. För till er skam måste jag säga att några av er inte alls är kristna och aldrig har känt Gud.
Jordiska och himmelska kroppar
35 Men någon kanske frågar: Hur kommer de döda att uppstå? Vilket slags kroppar kommer de att få?
36 Vilken dum fråga! Du kan finna svaret i din egen trädgård. När du sår ett sädeskorn i marken, växer det inte upp och blir till en planta om det inte dör först.
37 När det gröna skottet kommer upp ur jorden är det mycket olikt säden som du först sådde, för det enda du lägger i jorden är ett obetydligt litet vetekorn, eller vad det nu är, som du sår.
38 Sedan ger Gud det en ny, vacker kropp av precis det slag som han vill att det ska ha, och olika slags plantor kommer från olika slags frön.
39 Och alldeles som det finns olika slags säd och plantor, så finns det också olika slags kroppar. Mänskliga varelser, djur, fiskar och fåglar är alla olika.
40 Änglarna i himlen har kroppar som är mycket olika våra, och deras skönhet är en annan än vår.
41 Solen har en skönhet och månen och stjärnorna en annan. Och stjärnorna skiljer sig från varandra i skönhet och klarhet.
42 På samma sätt är våra jordiska kroppar, som dör och förmultnar, annorlunda än de kroppar vi ska få när vi kommer tillbaka till livet, för de ska aldrig dö.
43 De kroppar som vi har nu är dödliga och begravs därför, men de uppstår till odödlighet.
44 Nu är de svaga, döende kroppar, men när vi får liv igen kommer de att vara fyllda av skönhet och styrka. När döden rör vid dem nu är de bara mänskliga kroppar, men när de uppstår ska de vara övernaturliga kroppar. För alldeles som det finns naturliga, mänskliga kroppar, så finns det också övernaturliga, andliga kroppar.
45 Skriften säger oss att den förste mannen, Adam, blev en levande varelse, men Kristus blev en livgivande ande, och är därför större.
46 Först har vi alltså dessa mänskliga kroppar, och senare ger Gud oss andliga, himmelska kroppar.
47 Adam skapades av jordens mull, men Kristus kom från himlen.
48 Varje mänsklig varelse har en kropp precis som Adam hade, skapad av jord, men alla som blir Kristi tillhörigheter kommer att få samma slags kropp som han ä en kropp fr¦n himlen.
49 Alldeles som var och en av oss har en likadan kropp som Adam hade, så kommer vi en dag att få en likadan kropp som Kristus har.
50 En jordisk kropp av kött och blod kan alltså inte komma in i Guds rike. Våra kroppar, som ju alla ska dö, är inte av det rätta slaget för att leva i evighet.
51 Ni ska få del av en hemlighet. Alla av oss kommer inte att dö, men vi ska alla få nya kroppar!
52 Det kommer att hända på ett ögonblick, när den sista basunen ljuder. För det ska höras en basunstöt från himlen, och alla de kristna som har dött kommer plötsligt att bli levande med nya kroppar som aldrig kommer att dö. Sedan ska vi som fortfarande lever, också i ett ögonblick få nya kroppar.
53 Våra jordiska kroppar, de som vi nu har och som en gång dör, måste förvandlas till himmelska kroppar, som inte kan förstöras utan ska leva i evighet.
54 När detta händer kommer det ord i Skriften att uppfyllas som säger: Döden är besegrad och finns inte mer.
55-56 Död, var är då din seger och var är då din makt? För dödens makt kommer av synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Vi prisar Gud för segern över döden! Det är han som ger seger genom Jesus Kristus, vår Herre!
58 Mina kära bröder, eftersom den framtida segern är viss, ska ni därför vara starka och stå fasta och hängivet arbeta för Herren, för ni vet att inget som ni gör för Herren är bortkastat.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
30 Ingen, hur smart eller välutbildad han än är, eller vilken insikt han än har, kan stå emot Herren.
31 Förbered dig gärna grundligt för drabbningen, men segern kommer från Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®