The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
28 Människan vet hur man bryter silver och renar guld,
2 hur man gräver fram järn ur jorden och smälter koppar ur malm.
3-4 Hon vet hur man tänder ljus, så att gruvschakt kan sprängas och malm brytas i jordens djup. Där nere i djupet, långt från hemmets trygghet, gräver hon sig fram och svingar sig över avgrunden i rep.
5 Den jord som ger växt och föda är i sitt inre som omvälvd av eld.
6 Safirer gömmer sig i berget och guldklimpar i gruset,
7 skatter som ingen fågel kan se och inget falköga upptäcka.
8 Inget rovdjur har någonsin trampat på dessa rikedomar och inget lejon varit i deras närhet.
9 Men människan kan spräcka den hårda klippan och borra sig ner i djupen.
10 Hon spränger tunnlar in i bergen och avslöjar dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar och vaskar fram guld.
12 Men trots att människan kan frilägga dessa skatter, vet hon inte var visheten gömmer sig.
13 Hon inser inte dess oskattbara värde och förstår inte att den inte kan sökas bland människor.
14 'Här finns den inte
15 Visheten kan inte köpas för silver eller guld,
16 inte för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas som jämförelse. Den är mer värd än rubiner.
19 Topas från Etiopien kan inte betala den och inte heller det allra renaste guld.
20 Var kan vi då få tag i visheten? Var finns förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande, inte ens den mest skarpögda fågel i skyn kan upptäcka den.
22 Döden och dödsriket har hört ryktas om den.
23-24 Bara Gud vet var den finns, och bara han kan visa vägen. Han kan se hela jorden och allt under himlen.
25 Han får vinden att blåsa, och han sätter gränser för havet.
26 Han ger regnet dess lagar och visar blixten dess väg.
27 Han vet var visheten finns. Han har granskat den och noga utforskat den.
28 Och han säger till människan: 'Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet, och att fly det onda är sant förstånd.'
29 Job fortsatte sitt försvar:
2 Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,
3 när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.
4 Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,
5 när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig
6 och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.
10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.
11 Alla stämde in i vad jag sa. Alla som såg mig talade väl om mig,
12 därför att jag hjälpte de fattiga i deras nöd och de faderlösa, som inte hade någon att vända sig till.
13 Jag hjälpte alla som hade det svårt, och de välsignade mig. Jag gjorde livet lite lättare för utsatta änkor.
14 Allt jag gjorde var rätt och riktigt, för rättfärdigheten var min dräkt!
15 Jag var den blindes ögon och den lames fötter.
16 Jag var som en far för de fattiga och såg till att också främlingar behandlades rättvist.
17 Jag krossade käkarna på ogudaktiga förtryckare och fick dem att släppa sina offer.
18 Jag trodde att jag skulle få dö stilla och lugnt i mitt eget hus efter ett långt och rikt liv.
19 'Allt jag gör kommer att ha framgång
20 Jag kommer alltid att få ha det så här bra och allt kommer att utvecklas väl.'
21 Alla lyssnade till mig på den tiden, uppskattade mina råd och väntade på mina synpunkter.
22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för man var alltid nöjd med mina råd.
23 Man längtade efter att höra min åsikt, som man längtar efter regn under torrtiden, och drack törstigt in varje ord.
24 När de var nedstämda log jag mot dem, och det gav dem nytt mod.
25 Jag talade om för dem vad de skulle göra och visade dem till rätta. Jag var som en kung bland sina trupper och som en tröstare för dem som sörjde.
30 Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?
3 De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.
4 Där ute lever de av gräs och rötter,
5 utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.
6 Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.
7 De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.
8 De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.
9 Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!
10 De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11 Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.
12 De attackerar mig och lägger fällor för mig.
13 De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.
14 De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.
15 Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.
16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.
17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.
18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.
19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.
20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.
21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.
22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.
23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.
24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.
25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!
26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.
27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.
28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.
30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
12 När jag kom till staden Troas, gav Herren mig fantastiska möjligheter att predika evangeliet.
13 Men Titus, min käre broder, var inte där för att möta mig, och jag kunde inte känna mig riktigt lugn, för jag undrade var han var och vad som hade hänt honom. Därför tog jag farväl av vännerna och åkte genom hela Makedonien för att försöka hitta honom.
Seger på grund av Kristus
14 Men Gud vare tack som har vunnit seger genom vad Kristus gjorde. Vi får gå med i hans triumftåg och berätta för andra om Herren och sprida det glada budskapet som en välluktande doft.
15 Våra liv har nämligen en ljuvlig och livgivande doft på grund av vår gemenskap med Gud. Det är kristuslivets blomdoft inom oss, som både de kristna och de som inte är kristna runt omkring oss känner.
16 För dem som inte tror tycks detta vara en skrämmande påminnelse om död och dom, men för dem som känner Kristus är vi en livets doft. Men vilka är vuxna en sådan uppgift som denna?
17 Bara de som likt oss själva är helhjärtade människor och som är sända av Gud och inför honom talar i Kristi kraft. Vi är inte som dessa många brödpredikanter, som gör affär av Guds ord och bara predikar för att få sitt levebröd.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
7 De rika har de fattiga i sina händer, och på samma sätt blir låntagaren beroende av den som lånat ut.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®