The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
34 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Hör mina ord, ni som är visa,
lyssna till mig, ni som är förståndiga.
3 Ty örat prövar orden
liksom gommen prövar smaken.
4 Låt oss finna ut vad som är rätt,
tillsammans förstå vad som är gott.
5 Ty Job har sagt: "Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.
6 Trots att jag har rätt står jag som lögnare.
Jag är dödsskjuten fastän jag är utan missgärning."
7 Finns en man lik Job,
som dricker hån som vore det vatten,
8 som slår följe med ogärningsmän
och vandrar med ogudaktiga människor?
9 Ty han säger: "Det gagnar inte en människa
att hålla sig väl med Gud."
10 Lyssna därför på mig, ni förståndiga män!
Skulle Gud begå någon orätt,
skulle den Allsmäktige göra något orättfärdigt?
11 Nej, han vedergäller en människa efter hennes gärningar
och ger åt var och en efter hennes vandel.
12 Gud gör sannerligen inget orätt,
den Allsmäktige förvränger ej rätten.
13 Vem satte honom att ta hand om jorden,
vem lade hela världen på honom?
14 Om han bara tänkte på sig själv
och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt,
15 då skulle allt levande förgås
och människorna vända åter till stoft.
16 Har du insikt, så hör detta,
lyssna till vad jag säger.
17 Skall den härska som hatar rättvisa?
Eller fördömer du den störste i rättfärdighet,
18 han som säger till en kung: "Du usling!"
och till en furste: "Du ogudaktige!",
19 han som inte är partisk för furstar,
som inte aktar den rike mer än den fattige,
ty alla är de hans händers verk?
20 De dör plötsligt, mitt i natten.
Folk bävar och förgås,
de mäktiga rycks bort men inte genom människohand.
21 Ty Guds ögon följer var mans vägar,
och han ser alla hans steg.
22 Det finns inget mörker och ingen djup skugga
där ogärningsmän kan gömma sig.
23 Gud behöver inte ge akt på en människa länge,
innan hon kan ställas till doms inför honom.
24 Han krossar mäktiga män utan rannsakning
och insätter andra i deras ställe.
25 Ja, han känner deras gärningar,
han störtar dem om natten och de krossas.
26 Han straffar dem som förbrytare,
öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de vek av ifrån honom
och inte gav akt på alla hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hörde de nödställdas klagan.
29 När han är tyst,
vem kan då fördöma?
När han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom,
det må gälla ett folk eller en enskild människa.
30 Han låter inga gudlösa regera
eller bli snaror för folket.
31 Har någon sagt till Gud:
"Jag tar mitt straff,
jag vill inte synda mer.
32 Lär mig du vad jag inte ser.
Har jag gjort orätt
vill jag inte göra så mer."
33 Skall Gud vedergälla efter din önskan,
du som har förkastat honom?
Du måste välja, inte jag.
Säg vad du menar!
34 Kloka män skall säga,
visa män som lyssnar till mig:
35 "Job talar utan insikt,
hans ord är utan visdom."
36 Job må prövas till det yttersta,
ty han försvarar sig som ogärningsmän.
37 Han lägger uppror till sin synd,
han klappar händerna mot oss
och hopar sina ord mot Gud.
35 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Tror du det är rätt att säga:
"Min rättfärdighet är större än Guds",
3 eftersom du säger: "Vad gagnar den mig?
Har jag mer nytta av den än av min synd?"
4 Jag skall svara dig och dina vänner.
5 Blicka upp mot himlen och se,
lägg märke till skyarna högt över dig.
6 Om du syndar,
vad tillfogar du då honom?
Om dina överträdelser är många,
vad skadar det honom?
7 Om du är rättfärdig,
vad ger du honom,
vad får han ta emot av din hand?
8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig,
och din rättfärdighet människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
10 Men ingen frågar: "Var är Gud, som skapat mig,
han som låter lovsånger ljuda i natten,
11 han som ger oss mer insikt än jordens djur
och mer vishet än himlens fåglar?"
12 Man ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas högmod.
13 Sannerligen, Gud hör ej på tomma böner,
den Allsmäktige bryr sig ej om dem.
14 Även när du säger
att du inte ser honom,
ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15 Men nu, då han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden,
16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal,
utan insikt hopar han ord.
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har ännu något att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta från fjärran,
och hävda att min skapare är rättfärdig.
4 Sannerligen, mina ord är inte falska,
en man med full insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga.
De får trona i kungars krets,
de är för alltid upphöjda.
8 Om de läggs bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka överträdelser de i trots har begått.
10 Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om från synden.
11 Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
skall de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De skall dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande
och genom nöd öppna hans öra.
16 Han vill också föra dig ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord med utsökta rätter.
17 Men du är fylld av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte din vrede uppegga dig till att håna[a]
och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
19 Skall ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 Längta inte efter den natt
då folken skall ryckas från sin plats.
21 Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska,
som du valt i stället för lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.
4 1 Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. 2 Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. 3 Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. 4 Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. 5 Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 6 Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.
Skatten i lerkärl
7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. 8 Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, 9 förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. 10 Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. 11 Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. 12 Så verkar döden i oss, och livet i er.
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
10 Driv ut bespottaren så upphör kivet
och det blir slut på tvist och smädelse.
11 Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
den trolöses ord gör han om intet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln