The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
37 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 (A) Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 (B) Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 (C) Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7 Han binder[a] alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 (D) Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 (E) Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 (F) De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[b] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (G) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 (H) Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 (I) Spänn bältet om livet som en man.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.
4 (J) Var var du
när jag lade jordens grund?
Svara, om du vet och förstår.
5 (K) Vem bestämde dess mått?
Du vet ju!
Och vem spände mätsnöret
över den?
6 Var fick dess grundpelare fäste?
Vem lade dess hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna
sjöng tillsammans
och alla Guds söner ropade
av glädje?
8 (L) Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när jag gav det moln till kläder
och dimman till linda,
10 (M) när jag bestämde dess gräns
och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
här ska dina stolta vågor
lägga sig”?
12 Har du under dina dagar
befallt dagen att gry
och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
så att de gudlösa skakas bort
från den?
14 Då ändrar jorden form
som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (N) Då mister de gudlösa sitt ljus,
och den höjda armen bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[c] jordens vidder?
Berätta, om du förstår allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förråd,
har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24 (O) Var går vägen dit där ljuset[d] delar sig,
där östanvinden breder ut sig
över jorden?
25 (P) Vem öppnar rännor för regnflödet
och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
över folktomma trakter,
öknar där ingen människa finns,
27 (Q) för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växt åt gräsets brodd?
28 (R) Har regnet någon far?
Vem födde daggens droppar?
29 (S) Från vilket sköte kom isen?
Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 (T) Kan du knyta samman
Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
i rätt tid
och leda Björnen[e] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
så att de går ut
och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
och vem gav förstånd
åt luftens tecken?[f]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem tömmer ut
himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
39 (U) Jagar du byte
åt lejonhonan?
Stillar du
de unga lejonens hunger
2 (V) när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 (W) Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du när stengetterna ska föda,
vakar du över när hindarna
ska kalva?
5 Räknar du månaderna
de går dräktiga,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner och föder sina foster
och blir fria från sina värkar.
7 Deras ungar blir starka
och växer upp i det fria,
de springer sin väg
och vänder inte tillbaka.
8 (X) Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 (Y) Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna vid din krubba
över natten?
13 Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran med töm
och harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka
och anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd
och samlar den vid din tröskplats?
16 Strutshonan[g]s vingar
flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar
ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
kan krossa dem,
att vilda djur kan trampa på dem.
19 (Z) Hon är hård mot sina ungar,
som om de inte var hennes.
Hon bryr sig inte om
att hennes möda
kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
upp till språng,
då ler hon åt både häst
och ryttare.
22 Ger du hästen hans styrka,
klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
som gräshoppan?
Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar[h].
27 Han skakar och eggas
när han vinner terräng,
han kan inte stå still
när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskri.
29 Är det genom din vishet
som höken stiger
och breder ut sina vingar
mot söder?
30 Är det på din befallning
som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (AA) Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 (AB) Du som tvistar med den Allsmäktige,
ska du tillrättavisa honom?
Du som anklagar Gud, ge svar![i]
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 (AC) Jag är för liten.
Vad kan jag svara dig?
Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
men jag säger inget mer,
två gånger, men jag gör det inte igen.
13 Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi.[a] 14 (A) Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. 15 (B) Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.
Tron och hoppet
16 (C) Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. 17 (D) Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. 18 (E) Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
5 (F) Vi vet att om vårt jordiska tält[b] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. 2 (G) Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, 3 för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 4 (H) Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5 (I) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.
6 (J) Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Vi lever här i tro, utan att se. 8 (K) Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
9 Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10 (L) Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
9 (A) Gud, vi lovar dig dagen lång,
vi prisar ditt namn för evigt.
Sela
10 (B) Ändå har du förkastat oss
och vanärat oss,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
och skingrar oss
bland hednafolken.
13 (C) Du säljer ditt folk för ingenting,
du gör ingen vinst på affären.
14 (D) Du gör oss till åtlöje
för våra grannar,
till spott och spe
för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
bland hednafolken,
man skakar på huvudet
bland folken.
16 (E) Dagen lång är min vanära inför mig,
mitt ansikte täcks av skam
17 (F) när jag hör den som hånar och hädar,
när jag ser fienden
och den hämndlystne.
18 Allt detta har drabbat oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
där schakaler bor
och låtit dödens skugga
falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt våra händer
mot en främmande gud,
22 (G) skulle då inte Gud ha märkt det,
han som känner hjärtats
hemligheter?
23 (H) Nej, för din skull
dödas vi dagen lång,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna! Varför sover du, Herre?
Vakna upp, förkasta oss inte
för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande
och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp är nertryckt mot jorden.
13 (A) Den late säger:
”Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan!”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation