The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Elihu talar om Guds makt
37 Jag är förskräckt!
2 Hör, hör ljudet av hans röst!
3 Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.
4 Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.
5 Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.
6 Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.
7 Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och
8 djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.
11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.
12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.
13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.
14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!
15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?
16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?
18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?
19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?
21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.
22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.
23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.
24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.
Herren talar och svarar Job
38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:
2 Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?
3 Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.
4 Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.
5 Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?
6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?
8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker
10 och bestämde deras yttersta gräns
11 och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?
12 Har du någonsin befallt morgonen att komma eller ljuset att bryta fram i öster?
13 Har du någon gång sagt till dagsljuset att sprida sig till jordens ändar för att göra slut på nattens ondska?
14 Jorden tar form likt en lerklump som pressas samman av ett sigill, och den är smyckad som en vacker dräkt.
15 De ogudaktiga blir störda i sina handlingar.
16 Har du utforskat havets källor och oändliga djup?
17-18 Har platsen för dödsrikets portar uppenbarats för dig? Vet du hur stor jorden egentligen är? Tala om det för mig, om du vet det!
19 Var kommer ljuset ifrån, och hur kom det dit? Eller berätta för mig om mörkret! Varifrån kommer det?
20 Kan du finna deras gränser eller vägen till deras vistelseort?
21 Men naturligtvis vet du allt det där! För du föddes innan allt detta var skapat, och du har en sådan oerhörd erfarenhet bakom dig!
22-23 Har du varit i snöns förrådshus eller sett var haglet blir till och hur det förvaras, det som jag har sparat för krigstider?
24 Vet du vägen till den plats där blixten delar sig? Var finns östanvindens hem?
25-27 Vem grävde en dal för regnfloderna? Vem gjorde upp vägen för blixten, så att den kunde få regnet att falla på ökenlandet, för att den torra och ofruktbara jorden skulle mättas med vatten, så att ljuvligt gräs skulle växa upp?
28 Har regnet någon far? Varifrån kommer daggen?
29 Vem är isens och frostens mor,
30 som får vatten att bli is, lika hård som klippan?
31 Kan du hålla stjärnorna på plats? Kan du binda Plejaderna eller lösa Orion?
32 Kan du leda stjärnbilderna rätt i de olika årstiderna och visa Stora och Lilla Björn vägen?
33 Känner du till universums lagar och vet du hur himlarna påverkar jorden?
34 Kan du ropa till molnen och få dem att släppa ner regn?
35 Kan du få blixtar att tändas och gå dit du vill?
36 Vem ger insikt och förstånd?
37-38 Vem kan räkna alla moln? Vem kan tömma himlens vattenbehållare över allt damm och all smuts?
39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,
2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?
4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?
5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.
8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?
9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.
10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?
14 Vågar du lita på honom och hans styrka?
15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.
17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.
19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,
20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.
21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.
22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?
23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?
24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.
27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.
29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.
32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.
33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.
34 Herren fortsatte:
35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?
36 Då svarade Job Gud:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.
38 Jag har redan sagt för mycket.
13 Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.
14 Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.
15 Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.
16 Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.
17 Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.
18 Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.
Vår jordiska kropp har begränsningar
5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.
2 Vi blir ofta trötta på vår jordiska kropp. Det är därför som vi längtar efter den dag när vi ska få himmelska kroppar. Det blir som att ta på sig nya kläder.
3 För vi ska inte bli som andar som saknar kropp.
4 Vår nuvarande kropp får oss att sucka och stöna, men trots det så kan vi inte tänka oss att dö och bli utan kropp. Nej, vi vill bli överklädda med den nya kroppen så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.
5 Och det är också vad Gud förberett för oss, och som en garanti och ett förskott på det som ska komma har han gett oss den helige Ande.
6 Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.
7 Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.
8 Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.
9 Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.
10 För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
13 Den late har alltid ursäkter till hands. Jag kan inte gå och arbeta! säger han. Om jag går ut på gatan så kanske jag möter ett lejon som dödar mig!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®