The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Brudgummen
5 Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud.
Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
Ät, mina vänner
drick och berusa er av kärlek!
Bruden
2 Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän klappar på.
Han säger:
Öppna för mig, du min syster, min älskade,
min duva, du min fullkomliga.
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.
3 Jag har tagit av mina kläder,
skulle jag nu ta på dem igen?
Jag har tvättat mina fötter,
skulle jag nu smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan,
då rördes mitt hjärta över honom.
5 Jag steg upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av flytande myrra
som fuktade dörrens handtag.
6 Jag öppnade för min vän,
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ blev helt utom sig av hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom inte,
jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
7 Väktarna fann mig
där de gick omkring i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig manteln,
väktarna på murarna.
8 Jag bönfaller er,
Jerusalems döttrar,
om ni finner min vän, så säg -
ja, vad skall ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 Vad är din vän förmer än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra,
eftersom du bönfaller oss så?
Bruden
10 Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är som finaste guld,
hans hår är lockigt och svart som korpen.
12 Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
insatta som ädelstenar.
13 Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar,
kullar av doftande kryddor.
Hans läppar är som liljor,
de dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är som ringar av guld,
infattade med krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
som vilar på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
ståtlig är han som cedrarna.
16 Hans mun är idel sötma,
allt hos honom är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.
Vännerna
17 Vart har han gått, din vän,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Låt oss hjälpa dig att söka honom.
Bruden svarar
6 Min vän har gått ner till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna
för att låta sin hjord beta i lustgårdarna
och för att plocka liljor.
2 Jag är min väns,
och min vän är min,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
Brudgummen talar om bruden
3 Skön som Tirsa[a] är du min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en härskara.
4 Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder liknar en hjord av tackor,
som stiger upp ur badet,
allesammans med tvillingar,
ofruktsam är ingen av dem.
6 Din kind är lik ett brustet granatäpple,
där den skymtar genom din slöja.
7 Sextio är drottningarna
och åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna en oräknelig skara.
8 En enda är hon, min duva, min fullkomliga,
en enda är hon för sin mor,
älskad är hon av henne som fött henne.
Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur lovprisar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en härskara?
Brudgummen (eller bruden)
10 Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken hade friska skott,
om granatträden hade gått i blom.
11 Utan att jag märkte det hade min längtan
satt mig vid mitt furstefolks vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, du Sulamit,
vänd om, vänd om, så att vi får se på dig.
Bruden
Varför ser ni på Sulamit,
som på en dans i Mahanajim?
Brudgummen
7 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor,
verk av en konstnärs händer.
2 Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig fattas.
Din midja är som en veteskyl,
omgiven av liljor.
3 Dina bröst liknar ett killingpar,
tvillingar av en gasell.
4 Din hals liknar ett elfenbenstorn,
dina ögon dammarna i Hesbon,
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
som håller vakt mot Damaskus.
5 Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och lockarna på ditt huvud är som purpur.
Konungen är fångad av dess lockar.
6 Så skön och ljuv du är,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din växt är som en palms,
som druvklasar din barm.
8 Jag tänker: I den palmen vill jag klättra upp,
jag vill gripa tag i dess grenar.
Låt dina bröst vara för mig som vinstockens klasar,
din andedräkt som äpplens doft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Ja, ett vin som lätt glider ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar.
10 Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
låt oss gå ut på fälten
och stanna i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt stå upp och gå till vingårdarna
för att se om vinstocken har friska skott,
om knopparna har öppnat sig,
om granatträden har fått blommor.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena sprider sin doft,
och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter,
både nya och gamla.
Åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
8 O, att du hade varit som en bror för mig,
ammad vid min moders bröst!
Om jag då hade mött dig där ute,
så hade jag fått kyssa dig,
och ingen skulle ha tänkt illa om mig för det.
2 Jag hade då fått leda dig,
föra dig in i min moders hus,
och du skulle ha undervisat mig.
Kryddat vin skulle jag ha gett dig att dricka,
av saften från mitt granatträd.
Bruden talar till Jerusalems döttrar
3 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
4 Jag bönfaller er, ni Jerusalems döttrar:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon som kommer hit upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet väckte jag dig.
Det var där som din moder födde dig,
hon som gav dig livet födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm.
Ty kärleken är stark som döden,
dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket.
Dess glöd är som eldsglöd,
en Herrens låga.
7 De största vatten
kan ej släcka kärleken,
strömmar kan ej dränka den.
Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han ändå bli försmådd.
Brudens bröder
8 Vi har en syster, helt ung,
som ännu inte har någon barm.
Vad skall vi göra för vår syster,
den dag då man vill vinna henne?
9 Är hon en mur bygger vi på den
ett krön av silver,
men är hon en dörr,
bommar vi för den med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och min barm är som torn.
Så blev jag i hans ögon
lik en som finner frid.
11 En vingård ägde Salomo
i Baal-Hamon.
Den vingården lämnade han åt väktare.
Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig,
tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 Du som håller till i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 Skynda min vän!
Var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
9 1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. 3 Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. 4 Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. 5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.
6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.[a] 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.[b] 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. [c] 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. 13 När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. 14 De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.
Psalm 51
Bön om syndernas förlåtelse
1 För sångmästaren, en psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
3 Gud, var mig nådig enligt din godhet,
utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
4 Två mig ren från min missgärning,
rena mig från min synd.
5 Ty jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar,
du är ren när du dömer.
7 Se, i synd är jag född,
och i synd blev jag till i min moders liv.
8 Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren,
två mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina missgärningar.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
14 Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.
15 Jag vill lära överträdarna dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.
16 Rädda mig från blodskulder, Gud,
du min frälsnings Gud,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så skall min mun förkunna ditt lov.
18 Slaktoffren gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig sådana,
brännoffren tycker du inte om.
19 Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande,
ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör väl mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 Då skall du glädja dig åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då skall tjurar offras på ditt altare.
24 Ge dig inte i lag med en lättretad man
och gå inte in till en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln