The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
10 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar
och skriver orätta lagar
2 för att förvrida rättvisan för de nödställda
och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 Vad skall ni göra på räkenskapsdagen,
när förödelsen kommer fjärran ifrån?
Till vem skall ni fly för att få hjälp,
och var skall ni göra av era rikedomar?[a]
4 Den som inte faller på knä bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min förbittring.
6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk,
mot min vredes folk.
Jag befallde honom att plundra och ta byte
och trampa ner dem som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta stod efter att förgöra,
att utrota många folk.
8 Ty han säger:
"Är inte mina furstar alla kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemis,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?
10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken,
som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,
11 skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder
som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
13 Ty han säger:
"Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, eftersom jag är så klok.
Jag tog bort folkens gränser,
jag plundrade deras skatter,
som den mäktige störtade jag härskarna.
14 Min hand har funnit folkens skatter.
Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade,
har jag samlat hela jorden.
Det fanns ingen som rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.
15 Skall yxan upphöja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som sätter den i rörelse?
Som om käppen kunde svinga den som lyfter den,
eller staven lyfta den som inte är av trä!
16 Därför skall Herren, Herren Sebaot,
sända en tärande sjukdom bland hans feta män,
och under hans härlighet skall en låga brinna
lik en lågande eld.
17 Och Israels ljus skall vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar,
allt på en dag.
18 På hans skogs och fruktträdgårds härlighet
skall han fullständigt göra slut.
Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19 De träd som är kvar i skogen
skall vara lätt räknade.
Ett barn skall kunna skriva upp dem.
20 På den dagen skall kvarlevan av Israel
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig vid honom som slog dem.
I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
21 En kvarleva skall vända om,[b]
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den Mäktige.[c]
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand,
så skall bara en kvarleva av det vända om.
Förödelse är beslutad,
flödande av rättfärdighet.
23 Ty förödelse och beslutad straffdom
skall Herren, Herren Sebaot
låta komma över hela landet.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så:
Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur.
Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig,
som man gjorde i Egypten.
25 Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör,
och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26 Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan vid Orebsklippan.
Sin stav, som han räckte ut över havet,
skall han åter höja,
som han gjorde i Egypten.
27 På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din nacke.
Ty oket skall brista på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmash lämnar han sin tross.
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, du dotter Gallim.
Ge akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Ännu samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av
den lummiga kronan med våldsam kraft.
De resliga stammarna skall fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han skall fälla snårskogen med järn,
och Libanon skall falla för den Mäktige.
Telningen från Isais rot och hans fridsrike
11 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
en telning från hans rötter skall bära frukt.
2 Över honom skall Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap och fruktan för Herren.
3 Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan.
Han skall inte döma efter vad ögonen ser
eller utöva lag efter vad öronen hör,
4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga,
med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han skall slå jorden med sin muns stav,
med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.
5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 Vargar skall bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans,
och en liten pojke skall valla dem.
7 Kor och björnar skall gå och beta,
deras ungar skall ligga tillsammans,
och lejon skall äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål,
ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
9 Ingen skall göra något ont eller förstöra något
på hela mitt heliga berg,
ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
10 Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara härlig. 11 På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
12 Han skall resa ett baner för hednafolken
och samla de fördrivna av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 Då skall Efraims avund upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim skall inte avundas Juda,
och Juda inte vara fiende till Efraim.
14 Och de skall slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans skall de ta byte från folken i öster.
Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand
och Ammons barn skall lyda dem.
15 Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut
och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind.
Han skall klyva den i sju bäckar,
så att man kan gå torrskodd över.
16 Det skall bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
liksom det var för Israel
den dag de drog upp ur Egyptens land.
Inför apostelns besök i Korint
11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 12 Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 Se, det är nu tredje gången jag är beredd att komma till er,[a] och jag skall inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. 15 Jag för min del vill med glädje offra det jag har och själv låta mig offras för er skull. Skall jag då bli mindre älskad därför att jag älskar er så högt? 16 Låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list. 17 Har jag då bedragit er med hjälp av någon av dem som jag sände till er? 18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus bedragit er? Har vi inte handlat i samma anda, har vi inte gått i samma fotspår?
19 Hela tiden har ni menat att det är inför er vi försvarar oss. Nej, det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt sker till er uppbyggelse, mina älskade. 20 Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning. 21 Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.
Psalm 56
Förtröstansfull bön under förföljelse
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
2 Var mig nådig, Gud,
ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
3 Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.
4 När fruktan kommer över mig
förtröstar jag på dig.
5 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar går ut på att skada mig.
7 De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8 Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
9 Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
de står ju i din bok.
10 Mina fiender måste vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
14 Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
6 Ät inte den missunnsammes[a] bröd
var ej lysten efter hans läckerheter,
7 för han handlar efter sina själviska beräkningar.
"Ät och drick" säger han till dig,
men menar det ej.
8 Den bit du ätit måste du spy ut,
och dina vackra ord är förspillda.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln