The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Profetia om Moab
15 (A) Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.[a]
2 (B) Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 (C) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 (D) Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar[b],
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 (E) för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken[c].
8 (F) Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons[d] vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 (G) Sänd lamm[e] till landets herre
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade
ur fågelboet
kommer Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna,
röj inte flyktingarna!
4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
var[f] ett gömställe för dem
undan fördärvaren.
När utpressaren inte finns mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen
ur landet,
5 (H) då ska en tron befästas
genom nåd.
I trohet ska en furste sitta
på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod
och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför ska Moab jämra sig över Moab.
Alla ska jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor
ska ni sucka i djup bedrövelse,
8 (I) för Heshbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken
av folkens herrar.
Deras rankor nådde
ända till Jaeser
och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut
över havet.
9 Därför gråter jag
över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar tänker jag
dränka dig, Heshbon,
och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt
och din kornskörd har upphört.
10 (J) Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång,
inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (K) Därför klagar mitt inre
som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 (L) För hur Moab än träder upp
på offerhöjden
och arbetar sig trött där,
hur han än går
till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 (M) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.
Damaskus och Israel ska straffas
17 (N) Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra
att vara en stad,
det ska bli en ruinhög[g].
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar
som lägger sig där
utan att någon skrämmer dem.
3 (O) Och Efraims borg ska försvinna,
likaså Damaskus kungadöme
och resten av Aram.
Det ska gå med dem som med
Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer,
ska Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 (P) Det ska vara som när skördemannen
samlar ihop säd
och skördar axen med sin arm.
Han ska då vara som en
som plockar ax i Refaimdalen[h].
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd.
Två eller tre mogna oliver blir kvar
högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar,
säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen ska människorna
blicka upp till sin Skapare,
deras ögon ska se till Israels Helige.
8 (Q) Människorna ska inte vända sin blick
till de altaren
som deras händer har gjort.
De ska inte se till sina fingrars verk,
inte till asherapålarna
eller till solstoderna.
9 På den dagen ska deras befästa städer
vara som de övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna
som övergavs när Israels barn
drog in.
Allt ska bli ödelagt,
10 (R) för du hade glömt
din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg
din styrkas klippa.
Därför planterade du
ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor
att blomma,
men skörden uteblev
på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 (S) Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar
som väldiga vatten dånar.
13 (T) Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem
och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar
för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 (U) När kvällen är inne, se,
då kommer plötslig skräck,
och innan morgonen gryr
är de borta.
Detta är våra rövares del
och våra plundrares lott.
Svar till budbärarna från Nubien
18 Ve dig,
du land där vingar surrar,
du land bortom Nubiens strömmar,
2 (V) du som har sänt budbärare[i]
över havet,
i papyrusbåtar över vattnet.
Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket
med glänsande hy,[j]
till det folk som är fruktat
vida omkring,
det starka och segerrika folket
i landet som delas av floder.
3 Alla ni världens invånare,
ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner
på bergen,
lyssna när man blåser i basun!
4 För så har Herren sagt till mig:
"Stilla ska jag se ner
från min boning,
som glödande sol
från klar himmel,
som dagg från moln
under skördetidens hetta."
5 För innan skördetiden är inne,
när blomningen är över
och blomman blir
en mognande druva,
ska han skära av[k] rankorna
med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
6 Allt ska lämnas
åt rovfåglarna i bergen
och markens djur.
På dem ska rovfåglarna
tillbringa sommaren,
på dem ska markens alla djur
övervintra.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien. 3 (B) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, 4 (C) som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. 5 Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
Inget annat evangelium
6 (D) Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 (E) fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 (F) Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse[a]. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.
10 (G) Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Inte av mänskligt ursprung
11 (H) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. 12 (I) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13 (J) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14 (K) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar[b].
15 (L) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd 16 (M) beslöt att uppenbara sin Son i mig[c], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. 17 Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien[d] och återvände sedan till Damaskus.
18 (N) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas[e], och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 (O) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror[f]. 20 (P) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. 21 (Q) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område[g]. 22 Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, 23 (R) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
Dom över de gudlösa
58 (A) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David.
2 (B) För ni verkligen rättfärdighetens
talan när ni tiger[a]?
Dömer ni rätta domar,
ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
era händer banar väg
för våld i landet.
4 (C) De gudlösa är avfälliga
från födseln,
lögnarna far vilse
ända från moderlivet.
5 (D) De har gift som ormens gift,
de liknar en döv huggorm
som stänger sitt öra
6 och inte hör ormtjusaren,
den skicklige besvärjaren.
7 (E) Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt de unga lejonens käkar,
Herre!
8 (F) Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När han spänner bågen,
låt pilen vara utan udd.
9 (G) Som snigeln smälter bort i slem
ska han försvinna,
som en kvinnas dödfödda foster
som aldrig fick se solen.
10 (H) Innan era grytor
känner hettan från törnet,
vare sig det är färskt
eller brinner,
ska han svepa bort det
med en stormvind.[b]
11 (I) Den rättfärdige ska glädja sig
när han ser hämnden,
han ska tvätta sina fötter
i den gudlöses blod,
12 (J) och människor ska säga:
"Den rättfärdige får sin lön.
Det finns en Gud
som dömer på jorden."
12 (A) Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation