The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 (A) Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar
inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter
i deras bröst.
2 Jag ska egga egyptier mot egyptier[a],
broder ska strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 (B) Egyptiernas mod ska försvinna,
jag ska göra deras planer om intet.
De ska fråga
sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag ska överlämna egyptierna
i en hård herres hand,
en grym kung ska råda över dem,
säger Herren Gud Sebaot.
5 (C) Vattnet i havet ska torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna ska stinka,
Egyptens kanaler
krympa och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 (D) Ängarna[b] vid Nilen längs flodstranden
och alla sädesfält vid floden
ska torka ut,
fördärvas och försvinna.
8 Nilens fiskare ska klaga,
alla som kastar ut krok i floden
ska sörja,
de som lägger ut nät i vattnet
ska bli modlösa.
9 De som arbetar med lin[c]
och de som väver fina tyger
ska komma på skam.
10 Landets stöttepelare[d] ska krossas
och alla lönearbetare gripas
av ångest.
11 Soans[e] alla furstar står som dårar,
faraos visaste rådgivare
ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
De kan få berätta för dig,
de vet ju[f] det,
vad Herren Sebaot har beslutat
om Egypten.
13 Soans furstar har blivit dårar,
Memfis[g] furstar är bedragna,
de som var hörnstenar
i Egyptens stammar
har vilselett det.
14 (E) Herren har utgjutit
en förvirringens ande
bland dem
så att de vilseleder Egypten
i allt det gör,
likt en berusad
som raglar i sina spyor.
15 (F) Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen ska egyptierna
vara som kvinnor.
De ska darra och vara rädda
för Herren Sebaots lyfta hand
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land ska bli en skräck
för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem
ska de bli rädda,
på grund av det beslut som
Herren Sebaot har fattat mot dem.
18 (G) På den dagen ska det finnas fem städer[h] i Egyptens land som talar Kanaans språk och svär vid Herren Sebaot. En av dem ska heta Ir-Haheres[i]. 19 (H) På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 (I) De ska vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. För när de ropar till Herren på grund av förtryckarna ska han sända dem en frälsare och förkämpe som[j] ska befria dem. 21 (J) Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer och ge löften åt Herren och uppfylla dem. 22 Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:
Välsignat är Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Profetia om Egypten och Nubien
20 (K) Det år då Tartan[k], utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Ashdod[l] och belägrade och intog det, 2 (L) på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Gå och lossa säcktyget från dina höfter och ta av dig skorna från fötterna." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 (M) Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit ett tecken och förebud om Egypten och Nubien, 4 så ska Assyriens kung låta fångarna från Egypten och de fördrivna från Nubien[m], både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 (N) Då ska de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen ska de som bor vid denna kust säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och räddning från Assyriens kung. Hur ska då vi komma undan?"
Babels fall
21 (O) Profetia om Öknen vid havet[n].
Likt en storm som far fram
i Negev
kommer det från öknen,
från det fruktansvärda landet.
2 (P) En hemsk syn
har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar,
plundraren plundrar.
Dra upp, Elam!
Träng på, Mediens[o] folk!
På all suckan ska jag göra slut."
3 (Q) Därför är mina höfter fulla
av smärta,
jag har gripits av ångest
som en födande kvinnas ångest.
Jag är nertryckt
så att jag inte kan höra,
jag är bestört
så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig,
bävan överväldigar mig.
Skymningen som jag längtade efter
får mig att darra.
5 (R) Man dukar bordet, sätter ut vakt,[p]
äter och dricker.
Res er, ni furstar!
Smörj era sköldar!
6 (S) För så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han ska meddela vad han ser.
7 Ser han ett tåg av ryttare i par,
ryttare på åsnor och på kameler,
ska han ge noga akt,
mycket noga.
8 (T) Han började ryta som ett lejon[q]:
"Herre, här står jag ständigt
på vakt, dagen lång,
jag står här på min post
natt efter natt.
9 (U) Och se, här kommer en vagn
med män och ryttare[r] i par!"
Och han tog till orda och sade:
"Det har fallit! Babel har fallit[s]!
Alla dess avgudabilder
är slagna till marken."
10 Du mitt krossade
och söndertröskade folk,
vad jag har hört från Herren Sebaot,
Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad är kvar av natten?
Väktare, vad är kvar av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 (W) Profetia om Arabien.
Ni ska bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.[u]
14 Möt de törstande med vatten.
De som bor i Temas land
ska möta flyktingarna med bröd,
15 för de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets tunga börda.
16 (X) För så har Herren sagt till mig:
Inom ett år,
så som daglönaren räknar året,
ska all Kedars[v] härlighet vara borta,
17 och få ska vara kvar
av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
För så har Herren, Israels Gud, talat.
Mötet med de ansedda i Jerusalem
2 (A) Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas[a]. Även Titus[b] hade jag med mig. 2 (B) Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt[c], för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?
3 (C) Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. 4 (D) Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er[d].
6 (E) Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu[e] var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer[f]. 7 (F) Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.
9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga[g], och det har jag också varit noga med att göra.
Paulus tillrättavisar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiokia[h] gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 (G) Innan det kom några från Jakob[i] brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.
14 (H) Men när jag såg att de inte var på rätt väg[j] efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Rättfärdig genom tro, inte gärningar
15 Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. 16 (I) Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus[k] och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
Bön mot fienders försåt
59 (A) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom[a].
2 Rädda mig, min Gud,
från mina fiender,
beskydda mig
från mina motståndare!
3 Rädda mig från förbrytarna,
fräls mig från de blodtörstiga!
4 (B) Se hur de lurar på min själ,
mäktiga män gaddar ihop sig
mot mig
utan att jag har begått
brott eller synd, Herre.
5 (C) Jag är utan skuld,
men de rusar fram
och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, du Israels Gud,
vakna och ställ alla folk till svars,
skona inga trolösa förrädare!
Sela
7 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
8 (D) Se vad de spyr ut med sina munnar.
De har svärd på sina läppar
och tänker: "Vem hör oss?"
9 (E) Men du, Herre, ler åt dem.
Du gör narr av alla hedningar.
10 (F) Du min styrka,
jag vill hålla mig till dig,
för du, Gud, är min borg.
11 (G) Min Gud möter mig med sin nåd,
Gud låter mig se
mina förföljares fall.
12 (H) Döda dem inte,
då kan mitt folk glömma det.
Skingra dem med din kraft,
störta dem, Herre,
du vår sköld!
13 Varje ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
av den förbannelse och lögn
som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem så att de inte
finns mer!
Låt dem veta att Gud härskar
i Jakob och till jordens
yttersta ändar. Sela
15 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
16 (I) De strövar omkring efter föda,
blir de inte mätta så gnyr de[b].
17 (J) Men jag ska sjunga om din makt
och jubla var morgon
över din nåd,
för du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Du min styrka,
jag vill lovsjunga dig,
för Gud är min borg,
min nådige Gud.
13 (A) Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset
kommer han inte att dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ
från dödsriket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation