The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Profetia över Jerusalem
22 Detta är Guds budskap om Jerusalem och till 'Synernas dal':Vad är det som händer? Varför springer alla upp på taken? Vad ser de?
2 Hela staden är i uppror. Vad är det som har drabbat den? Kroppar ligger utspridda överallt, människor har dött av pest och inte i strid.
3 Alla dina ledare flyr. De kapitulerar utan att använda sina vapen. Folket försöker också komma undan, men de blir tillfångatagna.
4 Låt mig få vara ensam och gråta! Försök inte trösta mig. Låt mig gråta över mitt folk när jag ser hur det går under!
5 Vilken fruktansvärd dag med förvirring och skräck från Herren Gud, den Allsmäktige. Jerusalems murar har brutits ner och dödsskrik ekar kring bergen.
6-7 Elamiterna är bågskyttar, och de tar sina hästar och vagnar, och Kirs män håller upp sköldarna. De fyller dina ljuvliga dalgångar med ryttare och trängs vid dina portar.
8 Gud har dragit undan sitt beskydd. Ni ser er den dagen om efter vapen!
9-11 Ni inspekterar Jerusalems murar och ser att de behöver repareras. Ni ser över husen och river ner några för att få material till att laga murarna. Ni samlar upp vatten i den nedre dammen och bygger en ny damm mellan murarna för dess vatten. Men inga planer kommer att kunna hjälpa er. Ni ber ju aldrig Gud om hjälp, och det är han som låter allt detta drabba er. Han är den som för länge sedan planerat det här.
12 Herren, härskarornas Gud, kallade er till bättring, till att gråta och sörja och till att raka era huvuden i sorg över era synder och bära kläder sydda av säcktyg, allt för att visa er ånger.
13 Men i stället sjunger ni, dansar, spelar och firar. Låt oss äta, dricka och vara glada, säger ni. Vad spelar det för roll? I morgon kanske vi dör.
14 Herren, härskarornas Gud, har talat om för mig att denna synd inte blir förlåten så länge ni lever. Bara döden väntar er.
15-16 Herren, härskarornas Gud, sa också till mig: Gå och säg till Sebna, palatsets föreståndare: 'Vem tror du att du är, som bygger den här vackra graven åt dig själv i klippan?
17 Herren, som tillät att du fick vara så praktfullt klädd, ska överge dig och sända dig i fångenskap, du mäktige man!
18 Han kommer att forma dig som en liten boll i sin hand och kasta dig långt bort till ett stort land, där du ska dö, och där dina hästar och vagnar ska bli kvar. Du är en skamfläck för ditt folk!
19 Ja, jag ska köra ut dig ur ditt palats. Jag ska dra ner dig från din högt uppsatta position.
20 Och sedan ska jag låta Eljakim, Hilkias son, efterträda dig.
21 Han ska få din mantel och ditt bälte, din titel och makt, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och hela Juda.
22 Jag ska ge honom ansvaret över hela mitt folk. Det han säger ska ske, och ingen ska kunna stoppa honom.
23-24 Jag ska göra honom stark och pålitlig, som en kil indriven för att ge stadga. Han ska vara till heder för sin far och sin familj, och hela hans släkt ska vara beroende av honom och hans rykte.'
25 Men den dagen kommer kilen att lossna. Allt som den har hållit uppe ska falla tillsammans med den, för Herren har talat.
Profetia över Tyrus
23 Detta är Guds budskap till Tyrus:Gråt, ni handelsfartyg, som vänder tillbaka hem från avlägsna länder! Gråt över er hamn, som inte längre finns! De rykten ni hörde på Cypern var sanna!
2 Det är tyst från ön och från Sidons köpmän, som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Sikor och från Nildeltats skördar, som gav rik vinst i handeln med många nationer.
4 Ni kan stå där med er skam, både du Sidon och du Tyrus, fästningen vid havet!
5 När Egypten får höra nyheten, kommer det att bli stor sorg där.
6 Fly till Tarsis, ni som bor i Tyrus, och sörj när ni ger er iväg!
7 Är detta allt som finns kvar av er gamla anrika stad, vars invånare har befolkat avlägsna länder genom sina resor?
8 Vem har låtit denna förödelse komma över Tyrus, som byggde upp nya riken i sina kolonier och låg främst i världshandeln?
9 Härskarornas Gud har gjort det för att krossa din stolthet och visa sitt förakt för all mänsklig storhet.
10 Segla vidare, ni handelsskepp, ända bort till Nilen, för er hamn är borta.
11 Herren räcker ut sin hand över haven och skakar jordens kungariken. Han har uttalat domen över denna stora handelsmakt för att bryta ner den.
12 Han säger: Aldrig mer ska du bli glad och stark, du kränkta oskuld, du Sidons dotter. Inte ens om du flyr till Cypern, ska du få någon vila.
13 Se på det som en gång var Babylon och som Assyrien har gjort till ett ökenland utan betydelse. De belägrade staden, rev ner dess palats och lade den i ruiner.
14 Gråt, ni handelsskepp över att er hemmahamn är förstörd!
15-16 I sjuttio år kommer Tyrus att vara bortglömt. Under en annan kung ska det ske med Tyrus som det berättas i sången om den prostituerade: Ta din harpa och vandra genom staden, du som är bortglömd av alla. Spela på din harpa och sjung så att man kommer ihåg dig!
17 Ja, efter sjuttio år ska Herren ge Tyrus liv på nytt, men staden kommer att vara som förut. Man ska leva på samma ogudaktiga sätt som tidigare.
18 Men nu ska dess handel ge vinsten åt Herren! Man ska inte samla på lager utan använda den till mat och kläder i överflöd till dem som lever för Herren.
Guds dom över landet
24 Se! Herren ödelägger jorden och förstör allt. Han skingrar dess bebyggare över hela jorden.
2 Präster och vanligt folk, tjänare och herrar, slavflickor och husmödrar, köpare och säljare, långivare och låntagare, ingen ska komma undan.
3 Jorden kommer att bli fullkomligt tom och utplundrad. Herren har talat.
4-5 Jorden får lida för folkets synder. Den orkar inte längre. Säden vissnar bort och molnen ger inget regn. Allt drabbas av sönderfall. Folket har förvrängt Guds lagar och brutit hans eviga förbund.
6 Därför vilar Guds förbannelse över världen. Jordens inbyggare måste ta sitt straff. Endast några ska överleva.
7 All glädje i livet försvinner. Ingen förnyelse äger rum och inget av det gamla består. De som ska sprida glädje suckar och klagar.
8 Det hörs inte längre några glada melodier från harpor och pukor. Det är slut på den lyckliga tiden.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven. Varje port är låst och reglad.
11 Folk skockar sig på gatorna och ropar efter vin. Glädjen är borta och allt är tristess.
12 Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara bland folken över hela jorden, som när ett olivträd är avplockat och en sädesåker är renplockad.
14 Men det fåtal som finns kvar ska ropa och sjunga av glädje. De som bor i väster ska prisa Guds majestät,
15-16 och de som bor i öster ska svara med lovsång. Hör hur de sjunger till Herrens ära från jordens alla hörn! De prisar den Rättfärdige!Men mitt hjärta är tyngt av sorg, för fortfarande finns det ondska och förräderi överallt.
17 Förtryck och fångenskap är fortfarande er lott, ni alla jordens människor!
18 När ni flyr i ångest kommer ni att falla i en grop, och när ni klättrar ut ur gropen fastnar ni i en fälla. Himlen håller inget tillbaka, och hela världen ska darra av förskräckelse.
19 Jorden skakar och rämnar. Allt kommer att vara förlorat.
20 Världen ska ragla som en drucken och svaja som en hydda i storm. Den ska falla och inte resa sig igen, för dess synd är stor.
21 På den dagen ska Herren straffa de fallna änglarna i himlen och jordens kungar.
22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och dömas.
23 Sedan ska härskarornas Herre bestiga sin tron på Sion och i härlighet regera i Jerusalem, inför alla de äldste bland hans folk. Det kommer att råda en sådan härlighet att solen och månen förbleknar.
17 Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.
18 Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.
19 Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.
20 I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.
21 Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.
Lag eller tro
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.
2 Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.
3 Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?
4 Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.
5 Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
15-16 Min son, vad jag kommer att bli glad om du blir vis och får ett gott omdöme. Ja, mitt hjärta kommer verkligen att glädjas över dina genomtänkta, visa ord.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®