The Daily Audio Bible

    Jag vill upphöja dig,
        jag vill prisa ditt namn,
    för du gör underbara ting,
        dina beslut från forna tider
            med trofasthet och sanning.
² Du har gjort stad till stenhög,
        befäst stad till ruiner.
    Främlingarnas fäste
        ska inte längre vara en stad,
    det ska aldrig mer byggas upp.
³ Därför ska det mäktiga folket
        ära dig,
    de skoningslösa hedningarnas
        städer frukta dig.
^4 (B) Du är ett skydd för den svage,
    ett skydd för den fattige
        i hans nöd,
    en tillflykt undan storm,
        en skugga undan hetta.
    För de skoningslösas andedräkt
        är som en storm mot en vägg.
⁵ Som du kuvar hettan
    när det är som torrast,
        så kuvar du främlingarnas larm.
    Som hettan dämpas
        av molnets skugga,
    så dämpas de skoningslösas sång.

^9 (F) På den dagen ska man säga:
        Se, här är vår Gud!
    Honom hoppades^[b] vi på,
        att han skulle frälsa oss.
    Ja, här är Herren
        som vi hoppades på.
    Låt oss vara glada och jubla
        över hans frälsning.

¹⁰ För Herrens hand
        ska vila över detta berg,
    men Moab ska trampas ner
        i sitt land
    som halm trampas ner
        i gödselhögen.
¹¹ Där ska han breda ut sina händer
        som simmaren gör
            för att simma,
    men hans stolthet ska brytas ner
        trots hans händers alla konster.
^12 (G) Ja, dina murars höga fästningsverk
        störtar han och ödmjukar,
    han tar ner dem till jorden,
        ner i stoftet.

Vi har en stark stad.
    Frälsningen gör han
        till murar och värn.
^2 (I) Öppna portarna
    och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
        ett folk som förblir troget.
^3 (J) Den som är fast i sitt sinne
        bevarar du i frid,
    i frid, för han förtröstar på dig.
^4 (K) Förtrösta på Herren för evigt,
    för Herren Herren
        är en evig klippa.
^5 (L) Han störtar ner dem som tronar
            i höjden,
        den stolta staden ödmjukar han.
    Han slår den ner till jorden,
        han tar ner den i stoftet.
^6 (M) Den trampas ner under fötterna –
    fattigas fötter, svagas steg.

^7 (N) Den rättfärdiges väg är jämn.
    Du, den Rättvise,
        jämnar den rättfärdiges stig.
^8 (O) Ja, på dina domars väg, Herre,
        väntar vi dig.
    Ditt namn och din ära
        är vår själs längtan.
^9 (P) Min själ längtar efter dig om natten,
        anden i mig söker dig,
    för när dina domar drabbar jorden
        lär sig världens invånare
            rättfärdighet.
¹⁰ När den ogudaktige får nåd
        lär han sig inte rättfärdighet.
    I det land där rätt skulle råda
        handlar han orätt,
            han ser inte Herrens höghet.
¹¹ Herre, din hand är upplyft,
        men de ser det inte.
    De ska se din iver för folket
        och blygas,
    den eld som är avsedd
        för dina fiender ska förtära dem.
^12 (Q) Herre, du ska ge oss frid,
    för allt som vi har uträttat
        har du utfört åt oss.
¹³ Herre vår Gud, andra herrar än du
        har härskat över oss,
    men bara genom dig
        prisar vi ditt namn.
^14 (R) De är döda, de får inte liv igen,
        deras andar kan inte uppstå.
    Därför har du gripit in
        och förgjort dem,
    du har utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket
        och visat dig härlig,
    du har utvidgat
        landets alla gränser.
^16 (S) Herre, i nöden sökte de dig,
        de utgöt tysta böner
    när din tillrättavisning
        drabbade dem.
^17 (T) Som en havande kvinna våndas
    när hon är nära att föda
        och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
^18 (U) Vi var havande och våndades,
        men vi födde vind.
    Vi har inte gett landet frälsning,
        och ingen föds till att bo
            på jorden.

^19 (V) Dina döda ska bli levande,
        mina dödas^[c] kroppar ska uppstå.
    Vakna upp och jubla,
        ni som bor i stoftet,
    för din dagg är ljusets dagg,
        och jorden ska ge igen
            de avsomnade.
^20 (W) Kom, mitt folk,
    och gå in i dina kamrar,
        stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick
        tills vreden har gått förbi.
^21 (X) För se, Herren kommer
        ut ur sin boning
    för att straffa jordens invånare
        för deras missgärning.
    Jorden ska blotta
        sina blodskulder
    och inte längre dölja
        sina dräpta.

    med sitt hårda, stora
        och starka svärd
    straffa Leviatan,
        den snabba ormen,
    Leviatan, den ringlande ormen,
        och han ska döda draken^[d] i havet.

^2 (Z) Sjung på den dagen
    om den underbara vingården:
^3 (AA) Jag, Herren, sköter om den,
        ständigt vattnar jag den.
    Både dag och natt vaktar jag den
        så att ingen ska skada den.
^4 (AB) Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel
        att strida emot,
    skulle jag gå lös på dem
        och bränna upp alltsammans.
⁵ Eller också söker man skydd hos mig
        för att sluta fred med mig.
    Ja, fred ska man sluta med mig.

^6 (AC) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
        Israel grönska och blomstra.
    De ska fylla hela världen
        med frukt.
⁷ Har han slagit Israel
    så som han slog
        dem som slog hans folk?
    Eller dräpte han Israel
        så som dess dråpare blev dräpta?
^8 (AD) Nej, noggrant utmätt
    gick du till rätta med dem
        när de sändes bort.
    Han fördrev dem
        med sin hårda vind
            på östanstormens dag.
^9 (AE) Men därför blir också
        Jakobs skuld försonad,
    och detta blir följden
        av att deras synd tas bort:
    Han krossar alla altarstenar
        som när kalksten smulas sönder.
    Asherapålar och solstoder^[e]
        ska inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
        övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
        de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra
        bryter man av dem,
    och kvinnor kommer
        och gör upp eld med dem,
    för detta är ett folk
        utan förstånd.
    Därför har deras Skapare
        inget förbarmande med dem,
    han som har format dem
        visar dem ingen nåd.

¹² Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,^[f]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin^[g],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

^13 (AF) Och det ska ske på den dagen
        att man blåser i en stor basun,
    och de som var försvunna^[h]
        i Assyriens land
    och fördrivna till Egyptens land
        ska då komma och tillbe Herren
            på det heliga berget i Jerusalem.

    du stolta krona
        av Efraims druckna män,
    du vissnande blomma
        av hans strålande härlighet
    på berget^[i] över
        de vinberusades bördiga dal!
^2 (AH) Se, från Herren kommer
        en som är stark och mäktig,
    som en hagelskur,
        en förödande storm,
    som en flod med väldiga vatten
        som forsar fram med kraft
            och slår allt till marken.
^3 (AI) Den stolta kronan
        av Efraims druckna män
    trampas då under fötterna.
⁴ Den vissnande blomman
    av hans strålande härlighet
        på berget över den bördiga dalen
    ska bli som ett tidigt fikon
        som mognat före sommaren:
    När någon får se det slukar han det,
        så snart det är i hans hand.

^5 (AJ) På den dagen ska Herren Sebaot
    bli en härlig krona
        och en strålande krans
    för dem som är kvar
        av hans folk.
^6 (AK) Han ska bli en rättens ande
        för den som skipar rätt
    och en styrka för dem
        som driver fienden på porten.

^7 (AL) Men också de raglar av vin
        och vinglar av starka drycker.
    Både präst och profet
        raglar av starka drycker.
    De är berusade av vin
        och vinglar.
    De raglar när de profeterar,
        de stapplar när de skipar rätt.
⁸ Alla bord är täckta
        med äckliga spyor,
    det finns ingen ren fläck.

⁹ "Vem kan han lära förstånd?
        För vem förklarar han budskapet?
    För dem som just är avvanda
        från modersmjölken,
    nyss tagna från modersbröstet?
¹⁰ För det är bud på bud, bud på bud,
    ljud på ljud, ljud på ljud,^[j]
        lite här, lite där!"

^11 (AM) Ja, genom stammande^[k] läppar
        och på främmande språk
    ska han tala till detta folk,^[l]
12 (AN) han som en gång sade till dem:
    "Här är viloplatsen,
        låt den trötte vila.
            Här finns ro."
    Men de ville inte lyssna.
^13 (AO) Och Herrens ord blev för dem
    "bud på bud, bud på bud,
        ljud på ljud, ljud på ljud,
            lite här, lite där."
    Så ska de, där de går,
        falla baklänges och krossas,
            bli snärjda och fångade.

² Gud, hör mitt rop,
    lyssna till min bön!
³ Från jordens ände ropar jag till dig
        när mitt hjärta mattas.
    För mig upp på klippan
        som är högre än jag,
^4 (A) för du har varit min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.
^5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ha min tillflykt
        under dina vingar. Sela

⁶ Du, Gud, har hört mina löften,
    du har gett mig en arvedel
        bland dem som^[a] vördar ditt namn.
^7 (C) Du förökar kungens dagar,
    hans år ska vara
        från släkte till släkte,
^8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
    Låt nåd och sanning
        bevara honom.
^9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
    och uppfylla mina löften
        dag efter dag.

^17 (A) Låt inte ditt hjärta
        avundas syndare,
    utan sträva alltid efter
        vördnad för Herren.
^18 (B) Förvisso har du då en framtid,
    och ditt hopp blir inte om intet.