The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
Jesajas profetia
37 (A) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överförvaltaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 (B) De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. 4 (C) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre Assyriens kung har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädd för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 (D) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna.[a] Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[b] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han så snart han hörde det sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (E) "Så ska ni säga till kung Hiskia i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[c] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[d] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 (F) "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 17 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt alla riken och deras länder. 19 (G) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, bara du."
21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig på grund av Sanherib, Assyriens kung, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du höjt din röst
och högmodigt lyft din blick?
Jo, mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare
hånade du Herren
när du sade:
’Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar[e]
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram
till dess bortersta höjder
och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar
och drack vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla Egyptens strömmar.’
26 Har du inte hört att jag
för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar
bestämde det,
och nu har jag låtit det komma?
Du fick makt
att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
27 (H) Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta
och stod med skam.
Det gick med dem
som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och som säden som förbränns
innan den växer upp.
28 (I) Jag vet om du sitter,
om du går ut
eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
29 (J) Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått
mina öron,
ska jag sätta min krok
i din näsa
och mitt betsel i din mun[f]
och föra dig tillbaka samma väg
som du kom.
30 (K) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 32 (L) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots lidelse ska göra det. 33 Därför säger Herren så om Assyriens kung:
Han ska inte komma in
i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han ska inte närma sig den
bakom en sköld
eller kasta upp en vall[g] mot den.
34 Han ska vända tillbaka
samma väg som han kom.
Han ska inte komma in
i denna stad, säger Herren,
35 (M) för jag ska skydda
och rädda denna stad
för min och min tjänare
Davids skull."
Sanheribs fall
36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[h] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.[i] 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[j] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[k] blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom
38 (N) Vid den tiden[l] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. 6 Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: 8 Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa[m] med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.
Hiskias lovsång
9 En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10 (O) Jag sade:
I mina bästa dagar går jag in
genom dödsrikets portar,
jag blir fråntagen
resten av mina år.
11 (P) Jag sade:
Jag får aldrig mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Jag får aldrig mer se människor
hos dem som bor i världen[n].
12 Min boning rycks upp
och flyttas ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut
som vävaren sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen blivit natt[o]
gör du slut på mig.
13 Jag ropar[p] ända till morgonen.
Som ett lejon
krossar han alla mina ben.
Innan dagen blivit natt
gör du slut på mig.
14 (Q) Jag låter som en svala,
som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon
ser längtansfullt mot höjden:
"Herre, jag är betryckt.
Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Jag får vandra varsamt alla mina år
efter det bittra
min själ varit med om.
16 Herre, trots sådant
lever människor,
och genom allt sådant
hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk
och låter mig leva.
17 (R) Se, den bittra plågan
blev till nytta för mig.
I din kärlek räddade du min själ
från förintelsens grop,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18 (S) Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 (T) Den som lever,
den som lever tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd
för barnen.
20 (U) Herren ska frälsa mig,
och vi ska spela mina sånger
i alla våra livsdagar
i Herrens hus.
21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Bär varandras bördor
6 (A) Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. 2 (B) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 (C) Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. 5 (D) Var och en ska bära sin egen ryggsäck.
6 (E) Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 (F) Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. 8 (G) Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. 9 (H) Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. 10 Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.
Inte omskärelse utan ny skapelse
11 (I) Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand[a]. 12 (J) De som vill göra ett gott intryck genom det yttre försöker tvinga er till omskärelse bara för att inte bli förföljda för Kristi kors. 13 De som låter omskära sig[b] håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre. 14 (K) För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 (L) Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse. 16 (M) Frid och[c] barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.
17 Nu får ingen ge mig mer besvär, för jag bär Jesu märken[d] på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
Guds godhets rikedom
65 För körledaren. En psalm av David,
en sång.
2 (A) Gud, dig lovar man i stillhet[a] i Sion.
Till dig uppfyller man löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 (B) Synderna[b] är mig[c] övermäktiga,
du är den som sonar våra brott.
5 (C) Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära
och bo i dina gårdar[d].
Låt oss mättas
av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 (D) Du bönhör oss i rättfärdighet
med förunderliga gärningar,
du vår frälsnings Gud,
du tillflykt för jordens alla ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta med din makt,
du är rustad med kraft.
8 (E) Du stillar havens brus,
böljornas brus och folkens oro.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
öster och väster[e]
fyller du med jubel.
10 (F) Du tar hand om jorden
och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
11 (G) Du vattnar dess fåror
och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
12 (H) Du kröner året[f] med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
13 (I) Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
14 ängarna fylls av hjordar
och dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger.
24 (A) Den rättfärdiges far får jubla,
en vis son skänker glädje.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation