The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
14 Så säger Herren,
er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel,
och bryter ner alla bommarna,
och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.
16 Så säger Herren,
han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär.
Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer.
De utplånades, de släcktes som en veke.
18 Tänk inte på det som har hänt,
bry er inte om det som förr har varit.
19 Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag skall göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur skall ära mig,
schakaler och strutsar,
ty jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har format åt mig
skall höja mitt lov.
22 Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.
23 Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte vållat dig arbete med matoffer
eller möda med rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
I stället har du vållat mig arbete med dina synder
och möda med dina missgärningar.
25 Det är jag, jag som för min egen skull
stryker ut dina överträdelser,
dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfader syndade,
och dina talesmän satte sig upp mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare,
överlämnat Jakob till förbannelse
och Israel till hån.
Det sanna Israel och den ende Guden
44 Men hör nu, du min tjänare Jakob,
du Israel som jag har utvalt.
2 Så säger Herren, han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet
och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun[a] som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar
och strömmar över det torra.
Jag skall utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar,
4 så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset,
som pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall en säga: "Jag tillhör Herren ",
en annan åberopa Jakobs namn,
en tredje skriva på sin hand: " Herrens egen"
och bruka Israel som ett ärenamn.
6 Så säger Herren, Israels Konung,
och hans Återlösare, Herren Sebaot:
Jag är den förste och jag är den siste,
förutom mig finns ingen Gud.
7 Vem är som jag?
Låt honom ta till orda,
ja, lägga fram för mig vad som har hänt
alltsedan jag insatte det gamla folket,
och vad som skall komma,
ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.
8 Frukta inte och var inte förskräckta.
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta
och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen.
Finns det någon Gud förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Det dåraktiga med avgudar
9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras egna vittnen ser inget och förstår inget.
Därför måste de komma på skam.
10 Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte
som inte är honom till någon nytta?
11 Se, hela deras sällskap skall komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
12 Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det med kraftig arm.
Blir han hungrig förlorar han sin kraft.
Dricker han inte vatten blir han matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre
och gör märken på trästycket med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det likt en mansbild,
en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek
och väljer bland skogens träd.
Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden och värmer sig med den,
man tänder på den och bakar bröd.
Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna.
Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
16 En del av träet bränner man upp i eld.
Över en annan del lagar man kött till att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild.
För den faller man ner och tillber.
Man bönfaller inför den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud."
18 Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting,
ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser,
och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
19 Ingen har så mycken eftertanke,
så mycket vett eller förstånd att han säger:
"En del av det har jag bränt upp i eld,
på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"
20 Den som lever av aska
är förledd av ett vilselett hjärta,
så att han inte kan rädda sin själ eller tänka:
"Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"
21 Tänk på detta, du Jakob,
du Israel, ty du är min tjänare.
Jag har format dig, du är min tjänare.
Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln,
dina synder som en sky.
Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
23 Jubla ni himlar, ty Herren har gjort det,
höj glädjerop, ni jordens djup,
brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd.
Ty Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.
Jerusalem skall bli bebott
24 Så säger Herren, din återlösare,
han som format dig alltifrån moderlivet:
Jag, Herren, är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen
och brett ut jorden
Vem var med mig?
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet
och gör spåmännen till dårar,
den som låter de visa komma till korta
och gör deras kunskap till dårskap,
26 men som bekräftar sin tjänares ord
och fullbordar sina sändebuds råd.
Jag är den som säger om Jerusalem:
"Det skall bli bebott"
och om Juda städer:
"De skall bli uppbyggda.
Jag skall resa upp deras ruiner."
27 Jag är den som säger till havsdjupet: "Torka ut!
Dina strömmar skall jag låta sina."
28 Jag är den som säger om Koresh:
"Han är min herde,
han skall fullborda allt det jag vill.
Han skall säga om Jerusalem:
Det skall bli uppbyggt,
och till templet:
Din grund skall bli lagd på nytt."
Koresh som Guds verktyg
45 Så säger Herren till sin smorde,
till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand
för att slå ner folken inför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom,
så att inga portar mer är stängda:
2 Själv skall jag gå framför dig,
höjderna[b] skall jag jämna ut.
Kopparportarna skall jag spränga
och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
som kallar dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 Jag är Herren
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig,
6 för att man skulle förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren och det finns ingen annan.
7 Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
8 Låt det drypa från ovan, ni himlar,
må rättfärdighet strömma ner från skyarna.
Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt,
ja, må den låta rättfärdighet växa upp.
Jag, Herren, skapar detta.
Blindhet för Skaparens storhet och makt
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
- du, en lerskärva bland jordens lerskärvor!
Säger leret till den som formar det:
"Vad gör du?"
Säger ditt verk:
"Han har inga händer"?
10 Ve den som säger till en far:
"Vad avlar du?"
och till en kvinna:
"Vad föder du fram?"
Hedningarna är medarvingar
3 Därför böjer jag, Paulus, mina knän,[a] jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit. 4 När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. 5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. 6 Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. 7 Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.
8 Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom 9 och att upplysa alla om hur den hemlighet[b] förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. 13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er.
Bön och lovprisning
14 Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15 han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet[c] 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo där.
I din godhet, Gud,
sörjde du för de betryckta.
12 Herren låter sitt ord förkunnas,
stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
13 "Härskarornas kungar flyr, de flyr,
husmodern där hemma får dela bytet.
14 Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader?
Duvans vingar är täckta med silver
och hennes fjädrar med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet,
föll snö på Salmon."
16 Basans berg är Guds berg,
ett berg med höga toppar är Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg
som Gud har utvalt till sin boning?
Herren skall bo där för alltid.
18 Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen.
Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
24 Avundas inte onda människor
och längta inte efter att vara med dem.
2 Deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln