The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
6 (A) På dina murar, Jerusalem,
har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt
får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren,
unna er ingen ro,
7 (B) och ge honom ingen ro
förrän han upprättar Jerusalem
och gör det till en lovsång
på jorden.
8 (C) Herren har lovat med ed
vid sin högra hand
och sin starka arm:
Jag ska inte mer ge din säd
som mat åt dina fiender,
och främlingar ska inte dricka
ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden
ska få äta den och lova Herren,
och de som skördar vinet
ska få dricka det
på min helgedoms förgårdar[a].
10 (D) Gå fram, fram genom portarna,
bana väg för folket!
Röj, röj en väg
och rensa bort stenarna,
res ett baner för folken!
11 (E) Se, Herren förkunnar
till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
12 (F) Man ska kalla dem
"det heliga folket",
"Herrens återlösta".
Och du ska kallas
"den eftersökta",
"staden som inte
blir övergiven".
Vredens och frälsningens dag
63 (G) Vem är han som kommer
från Edom,
från Bosra[b] i högröda kläder,
så ståtlig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
som är mäktig att frälsa."
2 (H) Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder
en vintrampares?
3 (I) "Jag har trampat vinpressen själv,
ingen bland folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min harm.
Deras blod stänkte på mina kläder,
och jag fick
hela min dräkt fläckad.
4 (J) För hämndens dag var i mitt hjärta
och året för min återlösning
hade kommit.
5 (K) Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där förundrad,
men det fanns ingen
som stödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede stödde mig.
6 (L) Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna
i min harm,
jag lät deras blod rinna ner
på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 (M) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (N) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[c]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[d]
10 (O) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (P) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (Q) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (R) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[e]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
17 (S) Varför, o Herre, låter du oss
gå vilse från dina vägar,
och varför förhärdar du
våra hjärtan
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka,
för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 (T) En kort tid ägde ditt heliga folk
sitt land.
Våra fiender trampade ner
din helgedom.
19 Vi har blivit som de
som du aldrig har varit herre över,
som inte har uppkallats
efter ditt namn.
Bön om att Gud griper in
64 (U) O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 (V) som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 (W) När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 (X) Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.[f]
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt[g]
vår missgärning.
8 (Y) Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 (Z) Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 (AA) Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 (AB) Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."[h]
2 (AC) Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 (AD) ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld[i]
på tegelaltaren,
4 (AE) de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött[j]
och har oren mat[k] i sina kärl.
5 (AF) De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 (AG) Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 (AH) för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 (AI) Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 (AJ) Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 (AK) För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron[l] bli en betesmark för får
och Akors dal[m]
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet[n],
12 (AL) jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 (AM) Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 (AN) Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 (AO) Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud[o],
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 (AP) Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.[p]
18 (AQ) Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 (AR) Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 (AS) Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 (AT) De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 (AU) När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 (AV) De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 (AW) Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 (AX) Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus[a] till er, så att även jag blir vid gott mod när jag får veta hur ni har det. 20 (A) Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er. 21 (B) Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.
22 Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. 23 Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig. 24 (C) Och i Herren är jag övertygad om att snart kunna komma själv.
25 (D) Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus[b] till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 (E) Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30 för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Rättfärdigheten genom tron
3 (F) För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.
2 (G) Se upp för hundarna, se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna![c] 3 (H) Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (G) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation