The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
19 O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,
upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa
och alla himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,
alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 Ty så säger Herren:
Hela landet skall bli en ödemark,
men jag skall inte göra helt slut på det.
28 Därför sörjer jorden,
och himlen ovanför mörknar,
ty vad jag har talat och beslutat
skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
tar hela staden till flykten.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 Du ödelagda, vad vill du göra?
Om du än klär dig i scharlakan
och pryder dig med smycken av guld,
om du än gör dina ögon stora med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de står efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop som från en barnaföderska,
ångestrop som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
"O, ve mig!
Mitt liv tynar bort inför mördare."
Dom på grund av otrohet och orättfärdighet
5 Gå omkring på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda som gör det som är rätt,
och som frågar efter trohet.
Då skall jag förlåta staden.
2 Men även om de säger: "Så sant Herren lever",
så svär de ändå falskt.
3 Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker?
Du slog dem, men de kände ingen smärta.
Du lät dem förgås,
men de vägrade att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor hårdare än klippan
och vägrade att omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga,
ty de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem.
De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut.
Men också dessa har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 Därför skall lejonet från skogen slå dem
och vargen från ödemarken slita sönder dem.
Leoparden skall lura vid deras städer,
och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl.
Ty deras överträdelser är många
och deras avfall talrika.
7 Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergivit mig
och svurit vid gudar som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de begick äktenskapsbrott
och samlades i skaror vid horhusen.
8 De liknar välfödda, ystra hingstar,
de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
10 Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem,
men gör inte helt slut på henne.
Riv bort hennes vinrankor,
de hör inte Herren till.
11 Ty de har handlat mycket trolöst mot mig,
både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
12 De har förnekat Herren och sagt:
"Han finns inte.
Inget ont skall drabba oss,
svärd och hunger skall vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger skall drabba dem själva."
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, så:
Eftersom ni talar på detta sätt,
se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden skall förtära dem.
15 Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner,
med ett tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav.
De är alla hjältar.
17 De skall sluka din skörd och ditt bröd,
de skall sluka dina söner och dina döttrar,
de skall sluka dina får och din nötboskap,
de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
skall de förstöra med svärd.
18 Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren. 19 Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte
6 Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,
res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!
Ty en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag vill ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.
De skall slå upp sina tält runt omkring henne
och beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
"Kom låt oss dra upp vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats."
6 Ty så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!
Detta är staden som skall straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa låter vatten välla fram,
så låter den sin ondska välla ut.
Om våld och förödelse hör man där,
sår och slag är alltid inför mina ögon.
8 Låt varna dig, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
till ett land där ingen bor.
9 Så säger Herren Sebaot:
En efterskörd, som på en vinstock,
skall man bärga på kvarlevan av Israel.
Räck på nytt ut din hand,
som när man plockar druvor från rankorna.
10 Till vem skall jag tala
och för vem skall jag vittna, så att de hör?
Deras öron är tillslutna[a]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.
Töm ut den över barnen på gatan
och över alla unga män där de samlas.
Både man och kvinna skall drabbas,
också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12 Främlingar skall ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
15 De skall stå där med skam,
ty de har bedrivit avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Apostelns tjänst
24 Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. 25 Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, 26 den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. 27 För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp. 28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. 29 För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig. 2 1 Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, 2 för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord. 5 Ty även om jag är kroppsligt frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom 7 och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.
Psalm 77
Guds tidigare under ger tröst i nödens tid
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,
och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand uträckt och blir ej trött.
Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,
jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,
på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.
Jag grubblar i mitt hjärta,
min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,
eller har han i vrede
stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,
jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningar
och tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,
du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,
skyarna lät höra sin röst,
och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjord
genom Moses och Arons hand.
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 Dessa ord är också av visa män.
Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig",
honom skall folk förbanna
och nationer fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl,
de skall bli välsignade med goda ting.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln