The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
19 Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter.
20 Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat.
21 Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död?
22 Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta.
23 Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus.
24 Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade.
25 Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt.
26 De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede.
27 Herren säger: Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar.
28 Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig.
29 Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck.
30 Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig.
31 Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.
Ingen har respekt för Herren
5 Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Sök bland både hög och låg och försök få tag i någon enda som är ärlig och uppriktig! Sök på varje gata och varje torg! Om du finner en enda, ska jag låta bli att förstöra staden!
2 Man ljuger till och med under ed.
3 Herre, du accepterar inget annat än sanningen. Du har straffat dem, men de vill inte ändra sig och bli ärliga! Du har slagit dem, men de vägrar att vända om från sina synder. Med ansikten hårda som sten, står de fasta i sitt beslut att inte göra bättring.
4 Men jag frågade mig vad vi egentligen har att vänta oss från de fattiga och okunniga? De känner inte till Guds vägar. Hur ska de då kunna lyda honom?
5 Jag ska gå till deras ledare och tala med dem. De känner till Herrens vägar och den dom som följer på synd. Men också de har helt förkastat sin Gud.
6 Därför ska jag låta dem drabbas av vreden från 'skogens lejon'. 'Vargen i öknen' ska störta sig över dem, och en 'leopard' ska smyga utanför deras städer och slita alla som går ut utanför stadsmurarna i stycken. Deras synder är många, och deras olydnad mot mig är stor.
7 Hur skulle jag kunna förlåta dig? Till och med dina barn har vänt sig bort från mig och tillber gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, och de har tackat med otrohet och gått till prostituerade.
8 De är som välmående och lystna hingstar i sina begär efter sin nästas hustru.
9 Ska jag inte straffa dem för en sådan sak? Ska jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?
10 Gå ner i vingårdarna och förstör dem! Lämna bara något kvar. Men riv bort vinrankorna, för de är inte Herrens.
11 Folket i Israel och Juda är falskheten själv, säger Herren.
12 De har ljugit och sagt: Han kommer inte att bry sig om oss! Det kommer inte något straff över oss! Det blir varken hungersnöd eller krig!
13 Guds profeter är pratmakare utan gudomlig auktoritet, säger de. Deras förutsägelser om dom kommer bara över dem själva och inte över oss!
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, till sina profeter: På grund av allt detta prat ska jag förvandla era ord och profetior till en flammande eld och bränna upp er som torr ved.
15 Ja, jag ska låta ett folk från ett avlägset land, en gammal och mäktig nation, komma över Israel, säger Herren, vars språk ni inte förstår.
16 Deras vapen är fruktansvärda och deras krigare grymma.
17 De ska lägga beslag på era åkrar och döda era barn. Era får och boskapshjordar ska de ta, ja, även era druvor och fikon. Era befästa städer, som ni tror är så säkra, kommer de att riva ner.
18 Men jag ska inte utplåna er helt, säger Herren.
19 Och när ditt folk frågar: Varför gör Herren så här mot oss? då ska du säga: Ni förkastade honom och gav er åt andra gudar i ert eget land. Därför måste ni nu bli slavar åt främlingar i ett land som inte är ert eget.
20 Låt detta meddelande nå ut över hela Juda och till alla i Israel:
21 Hör upp, ni oförståndiga och dåraktiga folk, med ögon som inte ser och öron som inte hör. Har ni ingen respekt alls för mig? frågar Herren Gud.
22 Skulle ni inte bäva för mig? Jag som med mitt ord bestämmer havens gränser, så att de, hur de än brusar och ryter, inte kan överskrida dem. Är inte det en Gud som man borde frukta och tillbe?
23-24 Men mitt folk är hårdhjärtat. Det har vänt sig från mig och gått sin egen väg. Fastän jag är den som ger dem regn varje år, både vår och höst, och ger dem skördar, har de ändå inte någon respekt eller fruktan för mig.
25 Därför har jag tagit bort dessa välsignelser från dem. Deras synd har berövat dem allt detta goda.
26 Bland mitt folk finns det onda människor som lurar på sina offer som en jägare från sitt gömställe. De lägger ut fällor för andra.
27 De är fulla av falskhet och liknar en trång bur med för många fåglar. Och vad blir resultatet? Nu är de rika och mäktiga,
28 feta och välmående, och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De vägrar att ge de föräldralösa och fattiga rättvisa.
29 Skulle jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skulle jag inte ta hämnd på ett sådant folk?
30 Det är något fruktansvärt som har hänt detta land.
31 Falska profeter regerar över prästerna, och mitt folk vill ha det så! Men min dom över er står fast.
En sista varning till Jerusalem
6 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.
2 Du är som en värnlös, ung flicka.
3 Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.
4 Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.
5 Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar! säger de.
6 Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.
7 Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.
8 Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.
9 Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.
10 Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.
11 På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.
12 Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.
13 De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!
14 Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!
15 Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.
18 Han är huvudet för den kropp som består av hans folk, det vill säga församlingen. Kristus är den förste som har uppstått från döden, och därför är han den främste i allt.
19 Gud ville nämligen att allt som finns i honom själv också skulle finnas hos Sonen.
20 Det var genom hans död som Gud gjorde det möjligt för allt skapat, i himlen och på jorden, att komma till honom, och genom blodet på korset slöt Gud fred med alla människor.
21 Detta gäller också er, som en gång var så långt borta från honom. Ni var hans fiender och hatade honom och var skilda från honom genom era onda tankar och handlingar. Men nu har han på nytt gjort er till sina vänner.
22 Han gjorde det när hans Son led döden med sin kropp på korset, och genom denna död har Kristus nu fört er in i gemenskapen med Gud. Nu står ni inför honom utan att kunna anklagas för något. Det finns inget kvar som han ens kan klandra er för. I hans ögon är ni utan synd och skuld.
23 Det enda kravet är att ni helt och fullt tror på de goda nyheterna att Jesus dog för er och att ni är fasta och starka i Herren och inte förlorar det hopp som detta glädjebud ger er. Det nådde var och en av er, och nu sprids det över hela världen. Och jag, Paulus, har glädjen att få berätta om dessa nyheter för andra.
Paulus uppgift
24 Men en del av mitt arbete består också i att lida för ert bästa. Jag är glad över det, för på så sätt hjälper jag till att fullfölja det lidande som ännu återstår för Kristi kropp som är församlingen.
25 Gud har gett mig i uppdrag att hjälpa hans församling och att låta hans ord bli känt också bland dem som inte är judar.
26-27 För generation efter generation har han hållit denna plan hemlig, men nu vill han avslöja den för dem som älskar honom och lever för honom. Rikedomen och härligheten i denna plan gäller både judar och alla andra folk. Och detta är hemligheten: att Kristus i era hjärtan är ert hopp om en evig härlighet.
28 Därför berättar vi om Kristus för alla som vill lyssna, överallt dit vi kommer. Och vi gör vårt yttersta när vi förmanar och undervisar. Med vishet försöker vi att föra var och en fram till fullkomlig mognad i Kristus.
29 Det är detta jag arbetar för, och jag gör det fylld av Kristi mäktiga kraft som verkar i mig.
2 Jag skulle önska att ni bara visste hur mycket jag har kämpat i bön för er och för församlingen i Laodikeia. Ja, jag har också bett för alla andra vänner som ännu inte känner mig personligen.
2 Jag har bett att Gud ska ge er glädje och uppmuntran, en gemenskap full av kärlek och att ni ska förstå vilken möjlighet Gud har gett oss för att vi ska få del av den djupa visdom och kunskap som finns i Kristus.
3 I honom finns nämligen all vishet och kunskap gömd.
4 Jag berättar detta så att ingen ska kunna lura er att tro något annat.
5 Även om jag är långt borta från er, så är mitt hjärta hos er, och jag är lycklig och glad över att ni gör så stora framsteg och att er tro på Kristus är så stark.
Ett nytt liv i Kristus
6-7 Ni litade på att Kristus skulle frälsa er. Ha samma grundmurade förtroende för honom vad det än gäller i ert liv. Då får det stadga och tron kommer att växa. Låt era liv flöda över av glädje och tacksamhet för allt han gjort.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Några visdomsord
23 Här följer ytterligare några ordspråk:En domare måste alltid vara opartisk.
24 Den som säger till den skyldige: Du är oskyldig, kommer att bli hatad och föraktad av alla.
25 Däremot kommer den som står upp och hävdar det rätta att få anseende och gott rykte.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®