The Daily Audio Bible

¹⁶ Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!

¹⁷ Jag tillsatte vakter för att varna er: Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer. Men ni sa: Nej, vi bryr oss inte om det!

^18-19 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.

²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.

²¹ Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.

²² Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,

²³ ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.

²⁴ Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.

²⁵ Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.

²⁶ Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.

²⁷ Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?

²⁸ De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.

²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.

³⁰ Orent silver är den etikett jag måste sätta på dem.

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

¹⁶ Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.

¹⁷ Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?

¹⁸ Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!

¹⁹ De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.

²⁰ Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.

²¹ Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!

²² Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.

²³ Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!

²⁴ Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.

²⁵ Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.

²⁶ Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.

²⁷ Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.

²⁸ Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.

²⁹ Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.

³⁰ Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.

³¹ De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.

³² En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen

³³ De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.

³⁴ Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.

8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.

² Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.

³ De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.

Bedragna av villolärare

^4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.

⁶ Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.

⁷ Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.

⁸ Låt inte andra förstöra er tro och er glädje med sina filosofiska funderingar, eller med meningslösa spekulationer som inte bygger på Kristi ord utan på människors tankar och idéer.

⁹ För i Kristus finns Guds fullkomlighet i mänsklig gestalt.

¹⁰ Därför har ni allt, när ni har Kristus, och Gud lever i er. Han är den störste av alla och han råder över alla makter och härskare i världen.

¹¹ När ni kom till Kristus, befriade han er från era onda begär, inte genom ett kroppsligt ingrepp utan genom en andlig operation ? er andliga omskärelse i Kristus.

¹² I dopet dog nämligen er gamla onda natur tillsammans med honom och begravdes med honom. Sedan gick ni tillsammans med honom från döden in i ett nytt liv, eftersom ni trodde på den Guds kraft som lät Kristus uppstå från döden.

¹³ Ni var döda i era synder och hade ännu inte övervunnit era syndiga begär. Men då fick ni del av Kristi liv, och han förlät er alla era synder.

¹⁴ Han drog ett streck över allt som anklagade er och förstörde ert syndaregister genom att spika fast det vid Kristi kors.

¹⁵ Därför finns det inte längre någon möjlighet för Satan att anklaga er för synd. Inför hela världen visade Gud att Kristus triumferade över ondskans alla osynliga andemakter när han dog på korset.

Från död till liv

¹⁶ Därför ska ni inte låta någon kritisera er för vad ni äter eller dricker eller för att ni inte firar de judiska festerna och högtiderna, nymånadsdagarna eller sabbaterna.

¹⁷ Allt detta var bara tillfälliga regler, som upphörde att gälla när Kristus kom. De var bara skuggor av verkligheten - av Kristus själv.

¹⁸ Låt ingen beröva er segern för att ni vägrar att tillbe änglar, som en del säger att ni måste göra. De påstår att de har sett syner och tycker därför att ni också borde ha gjort det. Det enda man kan säga om dessa högfärdiga män är att de har en mycket livlig fantasi.

¹⁹ De vill inte underordna sig Kristus, som är församlingens huvud och som alla vi som är hans lemmar är förenade med. Det är från Kristus, huvudet, som hela kroppen med sina leder får kraft och sammanhållning och växer som Gud vill.

²⁰ Ni har ju dött med Kristus, och blivit fria från att vara slavar under denna världens uppfattningar och normer, som bara går ut på att försöka göra gott och lyda diverse regler. Varför är ni fortfarande bundna till dem?

²¹ Varför känner ni er fortfarande tvingade att inte äta, smaka eller ens vidröra vissa maträtter?

²² Sådana regler är bara mänskliga påhitt, för maten är till för att ätas.

²³ Visst verkar det riktigt med regler som kräver disciplin och uppoffring av kroppen. Men de har ingen kraft att besegra en människas onda tankar och begär utan gör henne bara högfärdig.

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵ Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,

⁶ så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.

⁷ Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.

⁸ Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.

⁹ Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.

¹⁰ De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.

^11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.

¹³ Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!

¹⁴ På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.

¹⁵ Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.

¹⁶ Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!

¹⁷ Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.

¹⁸ De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.

^19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?

²¹ Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel

²² därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.

²³ Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster

²⁴ och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!

²⁵ Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.

²⁶ Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.

²⁷ Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.

²⁸ Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,

²⁹ och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,

³⁰ men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.

³¹ De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.

²⁶ Ett uppriktigt svar är ett tecken på äkta vänskap.