The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
8 Hur kan ni säga: ”Vi är visa,
vi har Herrens lag?”
Visst! De skriftlärdas lögnpenna
har förvandlat lagen till lögn.
9 (A) De visa ska komma på skam,
bli förskräckta och fångade.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 (B) Därför ska jag ge deras hustrur
åt andra
och deras åkrar åt erövrare,
för alla söker de oärlig vinst,
hög som låg.
Profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
11 (C) De tar det lätt med att bota
dottern mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
12 De ska få skämmas
för att de har gjort något
så avskyvärt.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
13 (D) Jag ska rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar
på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem
ska tas ifrån dem.
14 (E) Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där,
för Herren vår Gud
låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten
att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15 (F) Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
16 (G) Från Dan hörs hans hästar frusta,
när hans hingstar gnäggar
bävar hela landet.
De kommer och slukar landet
med allt som finns där,
staden och alla som bor i den.
17 (H) Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de ska bita er, säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var ska jag få lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 (I) Hör, dottern mitt folk
ropar från fjärran land:
”Finns inte Herren mer i Sion?
Är hennes kung inte längre där?”
Varför har de retat mig till vrede
med sina bilder,
med sina främmande avgudar?
20 ”Skördetiden är förbi,[a]
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad,
för dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 (J) Finns det ingen balsam i Gilead[b],
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk
inte botad?
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (K) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (L) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (M) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (N) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[c]
och varje vän går med förtal.
5 (O) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (P) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (Q) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (R) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (S) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (T) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (U) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (V) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (W) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (X) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Nöden vid Jerusalems undergång
17 (Y) Så säger Herren Sebaot:
Se er om och kalla på gråterskor[d]
så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor,
låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vattnet strömmar
från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse
som har drabbat oss!
Vi skäms djupt,
vi måste lämna landet,
för de har rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron
för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Den rycker bort barnen från gatan
och de unga männen från torgen.
22 (Z) Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar
ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte berömma sig
av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 (AA) Den som vill berömma sig,
han ska berömma sig av
att han har insikt och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden,
för i det har jag min glädje,
säger Herren.[e]
25 (AB) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[f] som ändå är oomskurna: 26 (AC) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Den gamla och den nya människan
3 (A) Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 (B) Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 (C) Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 (D) När Kristus träder fram, han som är vårt liv[a], då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
5 (E) Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 (F) Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.[b] 7 (G) Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder.
8 (H) Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. 9 (I) Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 (J) och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 (K) Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar[c], skyt[d], slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
12 (L) Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 (M) Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. 14 (N) Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.
15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. 16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.
32 (A) Ändå fortsatte de att synda
och trodde inte på hans under.
33 (B) Då lät han deras dagar försvinna
i tomhet
och deras år i plötslig skräck.
34 När han dräpte dem
frågade de efter honom,
de vände om och sökte Gud.
35 (C) De mindes att Gud är deras klippa,
att Gud den Högste
är deras befriare.
36 (D) De försökte bedra honom
med sina ord,
de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga
mot honom,
de var inte trogna
mot hans förbund.
38 (E) Men han är barmhärtig
och försonar skuld,
han vill inte förgöra.
Ofta höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin glöd
bryta fram.
39 (F) Han tänkte på att de bara är kött,
en vind[a] som försvinner
och inte kommer åter.
40 Hur ofta trotsade de honom inte
i öknen
och bedrövade honom
i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg hans hand
eller dagen då han befriade dem
från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans mark.
44 (G) Han förvandlade deras floder
till blod
så att de inte kunde dricka
ur bäckarna.
45 (H) Han sände flugsvärmar
som förtärde dem
och grodor som förstörde för dem,
46 (I) han gav deras gröda åt larver
och deras skördar åt gräshoppor.
47 (J) Han slog deras vinstockar
med hagel
och deras fikonträd med skyfall[b],
48 han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixtar.
49 (K) Han sände över dem sin vredesglöd,
harm, vrede och nöd,
en skara av olycksänglar.
50 (L) Han gav fritt utlopp åt sin vrede,
han skonade inte deras själ
från döden
utan utlämnade deras liv åt pesten.
51 (M) Han slog allt förstfött i Egypten,
livskraftens förstling
i Hams hyddor.
52 (N) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (O) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (P) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (Q) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
27 (A) Gör klart ditt arbete där ute,
få allt färdigt åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga ditt hus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation