The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Herren är Skaparen
10 Hör Herrens ord, Israel:
2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,
4 dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.
5 Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.
6 Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.
8 De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.
9 De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.
10 Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.
11 Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.
12 Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.
13 Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.
14 Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.
15 Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.
16 Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
17 Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.
18 Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.
19 Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.
20 Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.
21 Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.
22 Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.
23 Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.
24 Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.
25 Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.
Påminnelse om förbundet
1-3 Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa:Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!
4 När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.
5 Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger. Då svarade jag: Ja, låt detta ske, Herre!
6 Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.
7 För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: Lyd alla mina befallningar!
8 Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.
9 Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.
10 De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.
11 Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.
12 Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.
13 Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.
14 Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.
15 Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?
16 Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.
17 När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.
18 Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.
19 Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap, sa de. Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid.
20 Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.
21-22 Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.
23 Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.
Relationer i familj och arbete
18 Ni hustrur ska underordna er era män, för det förväntar sig Herren av er.
19 Och ni män ska älska era hustrur, och inte vara hårda och ovänliga mot dem.
20 Ni barn måste alltid lyda era föräldrar, för det är Herrens vilja.
21 Och ni föräldrar, gräla inte så mycket på era barn att de tappar självförtroendet.
22 Ni slavar måste alltid lyda era jordiska herrar, inte bara när de råkar se er! Var inte ögontjänare! Lyd dem villigt, därför att ni älskar Herren och därför att ni vill göra det han önskar.
23 Arbeta flitigt och ordentligt och med gott humör vad ni än gör. Gör det för Herren och inte för människor.
24 Kom ihåg att det är Herren Kristus som ska ge er lön och av hans arv ska ni få del. I själva verket är det honom som ni arbetar för.
25 Och om ni inte gör ert bästa för honom, kommer också er lön att bli därefter, för Gud behandlar alla lika.
4 Ni slavägare måste vara rättvisa mot alla era slavar. Se till att de får vad de ska ha. Och kom alltid ihåg att ni också har en Herre i himlen som noga följer vad ni gör.
2 Tröttna inte i er bön, utan håll ut! Förvänta er att Gud ska svara er och glöm inte att tacka honom.
3 Glöm inte heller att be för oss att Gud ska ge oss många möjligheter att predika Kristi goda nyheter, för vars skull jag sitter här i fängelset.
4 Be att jag ska få mod att tala fritt och att jag kan göra det så enkelt och klart som möjligt.
5 Ta vara på alla möjligheter att berätta de goda nyheterna för andra. Uppträd alltid förståndigt i era kontakter med andra människor.
6 Tänk på vad ni säger, så att ni kan ge de rätta svaren till alla som frågar.
Personliga hälsningar
7 Vår högt älskade broder Tychikos kommer att berätta för er hur jag har det. Han arbetar hårt och tjänar Herren tillsammans med mig.
8 Jag skickar iväg honom på denna speciella resa bara för att få veta hur ni har det och för att han ska trösta och uppmuntra er.
9 Jag skickar också Onesimos till er, en trofast och kär broder, en av era egna. Han och Tychikos kommer att berätta de senaste nyheterna för er.
10 Aristarchos, som sitter i fängelset här tillsammans med mig, hälsar er hjärtligt och det gör också Markus som är kusin med Barnabas. Och som jag sagt förut: Ge Barnabas ett riktigt varmt välkomnande om han kommer till er.
11 Jesus, som också kallas Justus, skickar även han sina hälsningar. Dessa är de enda judar som arbetar med mig här som tror på Jesus, och ni kan inte ana vilken uppmuntran de har varit för mig.
12 Epafras, Jesu Kristi tjänare, sänder sina varma hälsningar. Han ber med stort allvar för er att Gud ska göra er starka och fullkomliga, och att ni ska förstå vad som är hans vilja i allt ni gör.
13 Jag kan försäkra er om att han har kämpat mycket för er i sina böner och likaså för de kristna i Laodikeia och Hierapolis.
14 Vår käre Lukas, läkaren, sänder sina hälsningar, och likaså Demas.
15 Hälsa till de kristna i Laodikeia och till Nymfas och den grupp som samlas i hans hem.
16 Vill ni förresten skicka det här brevet vidare till Laodikeia, när ni har läst det? Och läs själva det brev som jag skrev till dem.
17 Och säg till Archippos: Se till att du gör allt det som Herren har sagt till dig att göra.
18 Här skriver jag min egen hälsning med min egen handstil. Kom ihåg mig här i fängelset! Välsignelse från Gud till er alla!HälsningarPaulus
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
28-29 Vittna inte falskt mot en oskyldig medmänniska. Varför skulle du ljuga om honom? Säg inte: Nu kan jag ge igen för allt han gjort mot mig!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®