The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
16 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor. 17 Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.
19 Herre, du min styrka och mitt försvar,
min tillflykt på nödens dag,
till dig skall hednafolken komma
från jordens ändar och säga:
"Bara lögn har våra fäder ärvt,
förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.
20 Kan väl en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna är inga gudar."
21 Därför vill jag nu låta dem veta det,
denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt.
De skall inse att mitt namn är Herren.
Juda synd
17 Juda synd är skriven med järnstift,
med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
2 Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror
vid gröna träd och på höga kullar.
3 Du mitt berg på fältet,
dina ägodelar och alla dina skatter
skall jag lämna till plundring
liksom dina offerhöjder,
på grund av synd i hela ditt land.
4 Det är ditt eget fel
att du måste avstå ifrån det arv
som jag har givit dig.
Jag skall låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner.
Ty ni har tänt min vredes eld,
och för evigt skall den brinna.
Förbannelse och välsignelse
5 Så säger Herren:
Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
6 Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.
9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10 Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
11 Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte själv har lagt,
är den som oärligt samlar rikedom.
När halva livet har gått måste han lämna den,
och vid livets slut skall han hållas för en dåre.
12 En härlighetens tron, en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13 Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig kommer på skam.
De som avfaller från mig
liknar en skrift i sanden.
De har övergivit Herren,
källan med det levande vattnet.
Jeremias bön om frälsning
14 Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
Ty du är min lovsång.
15 Se, de säger till mig:
"Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!"
16 Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde som följer dig,
och fördärvets dag har jag inte längtat efter.
Du vet själv att det som kom över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 Bli inte till skräck för mig!
Du är ju min tillflykt på den onda dagen.
18 Låt mina förföljare stå där med skam,
men låt inte mig komma på skam.
Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
Låt den onda dagen komma över dem
och krossa dem med dubbel förödelse.
Sabbatsbudet
19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20 och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24 Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25 då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26 Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27 Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.
I krukmakarens hus
18 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."
Ett onaturligt avfall
13 Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14 Skall då snön från Libanons höga berg
lämna mina åkerfält?
Skall de friska vattnen
som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna
och slår in på obanade vägar och stigar.
16 Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."
Vädjan om Guds ingripande mot motståndarna
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare säger.
20 Skall gott få lönas med ont?
De har grävt en grop för att ta mitt liv.
Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Överlämna därför deras barn åt hungersnöden
och utlämna dem själva åt svärdet,
så att deras hustrur blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna med svärd i striden.
22 Låt klagorop höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem på din vredes dag.
Ett liv i helgelse
4 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. 3 Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, 4 och att var och en av er vet att skaffa sig hustru[a] på ett helgat och hedervärt sätt. 5 Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud, 6 så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. 7 Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. 8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.
9 Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. 10 Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den 11 och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. 12 Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.
Herrens ankomst
13 Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. 15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 16 Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 17 Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord. 5 1 Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.
Psalm 81
Högtidsglädje och olydnad
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
2 Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,
höj jubel till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst som jag inte kände:
7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig,
jag svarade dig, höljd i åska,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
10 Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
12 Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
14 Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
17 Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
6 Förhäv dig inte inför kungen
och ställ dig inte på de storas plats.
7 Ty det är bättre att man säger till dig: "Stig hit upp",
än att du flyttas ner för en förnämare man,
som dina ögon har sett.
8 Var inte för snabb att starta en rättstvist,
för vad tänker du göra längre fram,
om din motpart skämmer ut dig?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln