The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Jerusalem ska krossas som en kruka
1-2 Herren sa: Köp dig en lerkruka och gå till Hinnoms sons dal, till Lerskärvsporten. Ta med dig några av de äldste bland folket och några av de äldsta prästerna, och berätta för dem vad jag säger till dig.
3 Sedan talade Herren till dem och sa: Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta en olycka komma över denna plats, så fruktansvärd att de som hör om den inte kommer att tro sina öron.
4 Israel har nämligen övergett mig och förvandlat den här dalen till en plats för ondska och ogudaktighet. Folket tänder rökelse till sina avgudar, avgudar som varken denna generation eller dess förfäder eller Juda kungar tidigare har tillbett, och de har fyllt den här platsen med oskyldiga barns blod.
5 De har byggt stora altaren till Baal, och där bränner de sina söner som brännoffer, något som jag aldrig befallt dem att göra eller ens haft i mina tankar!
6 Den dag ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal utan Slaktdalen.
7 Jag ska göra Judas och Jerusalems planer om intet. Jag ska låta de anfallande trupperna döda er här och lämna era döda kroppar till mat åt gamar och vilda djur.
8 Jag ska sopa bort Jerusalem från jorden, så att alla som går förbi ska häpna över vad jag har gjort med staden.
9 Jag kommer att se till att era fiender belägrar staden till dess alla livsmedel är slut och de som är instängda börjar äta sina egna.
10 Jeremia, slå nu sönder lerkrukan du bär med dig, medan männen i ditt sällskap ser på.
11 Säg till dem: Så här säger Herren, härskarornas Gud: På samma sätt ska jag slå sönder Jerusalem med alla dess invånare. De ska spridas ut som dessa skärvor, och liksom den här lerkrukan inte kan bli hel igen kan inte heller de bli det. Det ska inte finnas tillräckligt med utrymme för deras gravar, utan deras kroppar ska kastas i högar i dalen.
12 Och som det blir här i dalen, kommer det att bli i Jerusalem. Jag ska nämligen också fylla Jerusalem med döda kroppar.
13 Varje hus där rökelse har tänts på taken till era stjärngudar och varje plats där dryckesoffer hällts ut åt dem, kommer jag att betrakta som oren.
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet, där han hade förmedlat detta budskap, stannade han framför Herrens tempel och sa till folket:
15 Härskarornas och Israels Gud säger: Jag ska låta all den olycka jag förutsagt komma över den här staden och dess omgivningar, därför att ni så envist vägrat att lyssna till mig.
Jeremia sätts i stocken
20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,
2 grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.
3 Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.
4 Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.
5 Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.
6 Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.
7 Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.
8 Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.
9 Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.
10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.
11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.
12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!
14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!
15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.
16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,
17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!
18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.
Herren tillmötesgår inte kungen
1-2 Kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia och bad honom: Be Herren att hjälpa oss. Nebukadnessar, kungen i Babylon, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren vara barmhärtig mot oss, göra ett under som i gamla tider och tvinga Nebukadnessar att dra tillbaka sina trupper.
3-4 Jeremia svarade dem med ord från Herren: Gå tillbaka till kung Sidkia och ge honom det här budskapet från Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga mot kungen i Babylon och mot kaldeerna, som belägrar er. Jag tänker leda era fiender rakt in i hjärtat av staden,
5 och jag själv ska strida mot er, för jag är mycket vred.
6 Jag ska sända en fruktansvärd pest över denna stad, och både människor och djur ska dö.
7 Till slut tänker jag till och med överlämna kung Sidkia och alla som finns kvar i staden i den babyloniske kungen Nebukadnessars händer att förgöras utan nåd och förbarmande.
8 Säg till detta folk, säger Herren: Se, jag låter er nu välja mellan vägen som leder till liv och vägen som leder till död!
9 Stanna kvar här i Jerusalem och dö, slagna av era fiender eller dödade av svält och pest, eller gå ut och överlämna er åt kaldeernas armé och överlev!
10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden. Jag kommer att vara dess fiende och inte dess vän, säger Herren. Jerusalem ska bli intaget av kungen i Babylon, och han ska förvandla staden till aska.
11 Till kungen i Juda säger Herren:
12 Jag är beredd att döma dig för alla dina onda gärningar. Skynda dig! Ge rättvisa åt dem du dömer. Börja att göra det rätta innan min eld kommer över dig med lågor som ingen kan släcka.
13 Jag ska strida mot Jerusalem, som skryter och säger: 'Vi är trygga. Ingen kan komma åt oss här!'
14 Jag ska själv utplåna er på grund av er synd, säger Herren. Jag ska tända en eld som ska bränna upp allt i sin väg.
4 Men ni, kära bröder, är inte okunniga om dessa frågor, och den dag som Herren kommer ska inte överraska er som en tjuv.
5 Ni är alla ljusets och dagens barn, ni tillhör inte mörkret eller natten.
6 Därför ska ni vara på er vakt och inte sova som de andra. Vänta på hans återkomst och håll er nyktra.
7 På natten sover man, och det är då som människor dricker sig berusade.
8 Men låt oss som lever i ljuset hålla oss nyktra, och vara klädda i trons och kärlekens rustning och med frälsningens glada hopp som vår hjälm.
9 Gud har ju inte valt ut oss för att ösa sin vrede över oss, utan för att vi ska bli frälsta genom vår Herre Jesus Kristus.
10 Han dog för oss, för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi lever eller redan har dött när han kommer tillbaka.
11 Därför ska ni fortsätta att uppmuntra och styrka varandra som ni redan gör.
Förmaningar och påminnelser
12 Kära bröder, sätt värde på era församlingsledare, som arbetar så intensivt bland er och varnar er för allt som är ont.
13 Tänk gott om dem och ge dem all er kärlek, för de gör sitt bästa för att hjälpa er. Och kom ihåg att ni inte ska gräla med varandra.
14 Kära bröder, tillrättavisa dem som är lata och inte sköter sig, trösta dem som är modlösa, ta väl hand om dem som är svaga, och ha tålamod med alla.
15 Se till att ingen lönar ont med ont, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor.
16 Var alltid glada!
17 Be alltid!
18 Tacka alltid Gud, vad som än händer, för det är vad Gud vill att ni som tror på Jesus Kristus ska göra.
19 Låt den helige Ande verka obehindrat i er.
20 Förakta inte dem som profeterar,
21 utan pröva allt som sägs, så att ni är säkra på vad som är sant. Ta sedan emot det som är riktigt och förkasta det som är falskt.
22 Håll er borta från allt som är ont.
23 Fridens Gud ska själv göra er fullkomligt rena, och bevara er fläckfria och starka till ande, själ och kropp till den dag, då vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka.
24 Gud, som har kallat er till att bli hans barn, ska göra allt detta för er, precis som han har lovat.
25 Kära bröder, be för oss.
26 Hälsa till alla bröderna från mig.
27 I Herrens namn befaller jag er att läsa upp detta brev för alla de kristna.
28 Rik välsignelse från vår Herre, Jesus Kristus, till er alla.HälsningarPaulus
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
8-10 Var inte för kvick och rusa till domstol när du sett något misstänkt. Om ett annat vittne visar att du har fel, vad ska du då göra? Om du ligger i strid med din granne så gör upp inbördes, men säg inte till någon annan vad han sagt till dig i förtroende. Du kan då bli anklagad för skvaller och avskydd av alla.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®