The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Löften om återupprättelse
33 Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade: 2 Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: 3 Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till. 4 Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: 5 Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man skall fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min förbittring. Ty på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.
6 Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd. 7 Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. 8 Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig. 9 Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.
10 Så säger Herren: Än en gång skall man på denna plats som ni säger vara öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, 11 ja, här skall man åter höra rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: "Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god och hans nåd varar i evighet", och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. Ty jag skall åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var tidigare, säger Herren.
12 Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, ja, också i alla andra städer som hör hit, skall det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar lägga sig att vila. 13 I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i andra Juda städer skall än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.
Löftet om den rättfärdige telningen av Davids släkt
14 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
15 I de dagarna och på den tiden
skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David.
Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
16 I de dagarna skall Juda bli frälst
och Jerusalem bo i trygghet.
Man skall kalla det så:
Herren vår rättfärdighet.
17 Ty så säger Herren: David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus 18 och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer."
19 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 20 Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid, 21 då skall också mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som är mina tjänare. 22 Lika oräknelig som himlens härskara är och lika omätbar som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids efterkommande bli, och lika många leviterna som står i min tjänst.
23 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 24 Har du inte märkt vad detta folk säger: "De båda släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat." De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk. 25 Så säger Herren: Om mitt förbund med dag och natt inte består och om jag inte har bestämt en fast ordning för himmel och jord, 26 då skall jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Ty jag skall åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.
Varning till Sidkia
34 Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade: 2 Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld. 3 Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd. 5 I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem, 7 medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Brott mot avtalet om att frige slavar
8 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet, 9 så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 "När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er. 22 Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Förmaningar till Timoteus
4 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 2 De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten 3 och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. 4 Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. 5 Det helgas genom Guds ord och bön.
6 När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. 8 Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande - 9 det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. 10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.[a] 11 Detta skall du inskärpa och lära ut.
12 Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
23 Nordanvind för med sig regn,
tasslande tunga sura miner.
24 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln