The Daily Audio Bible

Jeremia profeterar om Jerusalems förstöring och fängslas

37 Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, ty Nebukadressar, kungen i Babel, gjorde honom till kung i Juda land. ² Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. ³ Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: "Bed för oss till Herren, vår Gud." ⁴ Jeremia gick ut och in bland folket, ty man hade ännu inte satt honom i fängelse. ⁵ Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem hade fått höra ryktet om dem, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.

⁶ Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: ⁷ Så säger Herren, Israels Gud: Detta skall ni svara Juda kung, som har sänt er till mig för att fråga mig: "Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp skall vända tillbaka till sitt land Egypten. ⁸ Sedan skall kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. ⁹ Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna skall helt säkert dra sig tillbaka ifrån oss. Ty de skall inte ge sig av. ¹⁰ Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att endast några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld."

¹¹ Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, ¹² ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott bland folket. ¹³ När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Selemja, son till Hananja, som sade: "Du vill gå över till kaldeerna." ¹⁴ Jeremia svarade: "Det är inte sant. Jag vill inte gå över till kaldeerna." Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. ¹⁵ Dessa blev förbittrade på Jeremia och lät gissla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

¹⁶ När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, ¹⁷ lät kung Sidkia hämta honom, och hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: "Har det kommit något ord från Herren?" Jeremia svarade: "Ja." Och han sade vidare: "Du skall överlämnas i den babyloniske kungens hand." ¹⁸ Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: "På vad sätt har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? ¹⁹ Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Kungen i Babel skall inte anfalla er och detta land? ²⁰ Så hör mig nu, min herre konung. Lyssna till min bön och sänd mig inte tillbaka till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där." ²¹ Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess det var slut på allt brödet i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

Jeremia kastas i en brunn

38 Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: ² "Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv som ett byte och få leva. ³ Ty så säger Herren: Denna stad skall överlämnas åt den babyloniske kungens här och han skall inta den."

⁴ Då sade furstarna till kungen: "Den här mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lämnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd." ⁵ Kung Sidkia svarade: "Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er." ⁶ Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.

⁷ Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. ⁸ Han lämnade kungens hus och sade till kungen: ⁹ "Min herre och konung, dessa män har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där kommer han snart att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden." ¹⁰ Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: "Tag med dig trettio män härifrån och drag upp profeten Jeremia innan han dör."

¹¹ Ebed-Melek tog då männen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hämtade därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. ¹² Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna och de utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och repen." Jeremia gjorde så, ¹³ och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.

Sidkia söker råd hos Jeremia

¹⁴ Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig om något. Dölj ingenting för mig." ¹⁵ Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig." ¹⁶ I hemlighet svor då kung Sidkia en ed till Jeremia och sade: "Så sant Herren lever, han som har givit oss livet: Jag skall inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt de män som står efter ditt liv."

¹⁷ Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar skall du få leva, och denna stad skall då inte brännas ner, utan du och ditt hus skall få leva. ¹⁸ Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, skall denna stad överlämnas i kaldeernas hand, och de skall bränna ner den och själv skall du inte komma undan deras händer.

¹⁹ Kung Sidkia svarade Jeremia: "Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna. Kanske skall man lämna mig i deras händer och de skall då behandla mig illa." ²⁰ Jeremia sade: "De skall inte utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så skall det gå dig väl och du skall få leva. ²¹ Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: ²² Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus skall då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna skall säga:

²³ Alla dina hustrur och barn skall man föra ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad skall brännas ner."

²⁴ Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så skall du inte dö. ²⁵ Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Låt oss få veta vad du har sagt till kungen. Dölj ingenting för oss så skall vi inte döda dig. Säg oss också vad kungen har sagt till dig - ²⁶ då skall du svara dem: Jag bönföll inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där."

²⁷ Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. ²⁸ Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.

6 ¹ Alla som bär slaveriets ok skall anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. ² De som har troende herrar skall inte se ner på dem, därför att de är bröder. De bör tvärtom tjäna dem så mycket villigare, eftersom de är troende och älskade, dessa som tar emot slavarnas goda tjänst. Så skall du undervisa och förmana.

Sann och falsk gudsfruktan

³ Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, ⁴ så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar ⁵ och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. ⁶ Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. ⁷ Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. ⁸ Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. ⁹ Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. ¹⁰ Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

¹¹ Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. ¹² Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. ¹³ Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: ¹⁴ bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, ¹⁵ som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, ¹⁶ som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

¹⁷ Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. ¹⁸ Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig ¹⁹ och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

²⁰ Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig, och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det. ²¹ Somliga har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåd vare med er.