The Daily Audio Bible

Nebukadnessar intar Jerusalem

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem på nytt och belägrade det.

² På den nionde dagen i fjärde månaden två år senare stormade de murarna, och staden föll.

³ Alla officerare i den babyloniska armén kom in och satte sig triumferande i Mellersta porten. Nergal-Sareser var där och Samgar-Nebo, Sarsekim och den Nergal-Sareser, som var kungens främsta rådgivare, tillsammans med många andra.

⁴ När kung Sidkia och hans soldater insåg att staden var förlorad, flydde de nattetid genom porten mellan de två murarna på baksidan av palatsets trädgård och över fälten mot Jordandalen.

⁵ Men babylonierna förföljde dem och kom ifatt Sidkia på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen i Babylon, som var i Ribla i Hamats land, där han ställdes inför rätta och dömdes.

⁶ Kungen i Babylon lät Sidkia se på medan man dödade hans barn och alla de förnämsta medborgarna i riket.

⁷ Sedan stack han ut ögonen på Sidkia och band honom med kedjor innan han fördes bort som fånge till Babylon.

⁸ Under tiden brände armén allt i Jerusalem, palatsen, alla husen och rev ner murarna.

⁹ Nebusaradan, befälhavaren för den kungliga livvakten, och hans män ordnade sedan så att återstoden av befolkningen och de som hade gått över till babylonierna deporterades till Babylon.

¹⁰ Han lämnade kvar bara några av de allra fattigaste, som fick åkrar och vingårdar att odla.

^11-12 Under tiden hade kung Nebukadnessar beordrat Nebusaradan att gripa Jeremia. Se till att han inte blir skadad sa han. Ta väl vara på honom och ge honom vad han vill ha.

¹³ Nebusaradan och Nebusasban, chefen för hovmännen, Nergal-Sareser, kungens särskilde rådgivare, och alla de andra ämbetsmännen såg till att kungens befallning blev utförd.

¹⁴ De sände soldater för att hämta Jeremia ur fängelset och överlämna honom till Gedalja, son till Ahikam och sonson till Safan. Gedalja såg till att Jeremia kom hem igen, och han fick bo kvar bland det fåtal av folket, som hade lämnats kvar i landet.

¹⁵ Herren gav detta budskap till Jeremia medan han ännu var kvar i fängelset, innan babylonierna kom för att befria honom:

¹⁶ Gå och säg dessa ord till etiopiern Ebed-Melek: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag måste göra allt som jag hotat detta land med. Jag ska förgöra det inför dina ögon,

¹⁷ men dig ska jag hjälpa. Du ska inte bli dödad av dem du är så rädd för.

¹⁸ Jag ska bevara ditt liv, och du kan vara trygg, därför att du litade på mig.

Jeremia får stanna i hemlandet

40 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, upptäckte Jeremia i Rama tillsammans med alla de andra från Jerusalem och Juda som förts dit för att sändas vidare. Han fann honom bunden bland de övriga fångarna

^2-3 och sa då till honom: Herren, din Gud, har låtit denna förödelse komma över detta land, precis som han hade förutsagt. Det här folket har nämligen syndat mot Herren. Det är därför detta har hänt.

⁴ Nu tänker jag ta av dig dina kedjor och låta dig gå. Om du vill följa med mig till Babylon, så kan du göra det. Jag ska se till att man tar väl hand om dig. Men om du inte vill, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå vart du vill.

⁵ Om du bestämmer dig för att stanna, kan du gå tillbaka till Gedalja, som har blivit utsedd av kungen i Babylon till landshövding över Juda, och stanna där hos dem som han härskar över. Men du gör precis som du vill.Sedan gav Nebusaradan Jeremia mat och pengar och lät honom gå.

⁶ Jeremia återvände då till Gedalja och bodde i Mispa tillsammans med dem som lämnats kvar i landet.

⁷ När officerarna och de män som fanns kvar i området fick höra att kungen i Babylon hade utsett Gedalja till landshövding över de fattiga som hade lämnats kvar i landet,

⁸ kom de för att besöka honom i Mispa, där han hade sitt högkvarter. Det var Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, samt alla deras män.

⁹ Gedalja försäkrade dem att de kunde känna sig trygga om de överlämnade sig åt babylonierna.Stanna här och tjäna kungen i Babylon, så ska allt gå er väl sa han.

¹⁰ Jag kommer att stanna kvar i Mispa och ska föra er talan inför de babylonier som kommer hit för att övervaka min administration. Slå er ner i vilken stad ni vill och lev av vad landet ger. Skörda druvor, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd.

¹¹ När judarna i Moab och bland ammoniterna i Edom och i andra grannländer hörde att några av folket lämnats kvar i Juda, att kungen i Babylon inte hade fört bort dem allesammans och att Gedalja var landshövding,

¹² började de alla vända tillbaka till Juda från de platser de hade flytt till. De stannade till i Mispa för att diskutera sina planer med Gedalja och drog sedan ut till och bosatte sig i övergivna gårdar och skördade mycket druvor och annan frukt.

^13-14 Men ganska snart kom Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna till Mispa för att varna Gedalja att Baalis, ammoniternas kung, hade sänt Ismael, Netanjas son, för att lönnmörda honom. Men Gedalja ville inte tro dem.

¹⁵ Då hade Johanan ett privat samtal med Gedalja och erbjöd sig att döda Ismael i hemlighet.Varför skulle vi låta honom komma och mörda dig? frågade Johanan. Vad skulle då hända med de judar som har vänt tillbaka? Varför skulle också resten av folket behöva bli utspritt och gå förlorat?

¹⁶ Men Gedalja sa: Jag förbjuder dig att göra något sådant, för du ljuger om Ismael.

Gedalja blir mördad

41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.

² Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.

³ Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.

⁴ Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,

⁵ kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.

⁶ Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja, sa han.

⁷ När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.

⁸ De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.

⁹ Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.

¹⁰ Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.

¹¹ Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,

¹² samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.

^13-14 De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.

¹⁵ Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.

^16-17 Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.

¹⁸ De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.

1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, som är utsänd av Gud för att berätta om det eviga liv som Gud har lovat alla dem som tror på Jesus Kristus.

² Till Timotheos, min käre son.Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Far, och Jesus, vår Herre.

Var trogen i din uppgift

³ Om du bara visste hur mycket jag tackar Gud för dig, Timotheos. Jag ber för dig dag och natt att Gud ska välsigna dig med sitt överflöd. Honom vill jag tjäna med allt jag är och har, precis som mina förfäder har gjort.

⁴ När jag tänker på dina tårar vid avskedet, längtar jag efter dig och det skulle glädja mig oerhört att få träffa dig igen.

⁵ Jag vet hur innerligt och uppriktigt du tror på Herren, precis som din mamma Eunike och din mormor Lois gör. Jag är övertygad om att din tro är lika stark nu som tidigare.

⁶ Därför uppmanar jag dig att låta den nådegåva som finns hos dig få blomma ut. Du fick den när jag lade händerna på dig och välsignade dig.

⁷ Den helige Ande, som är Guds gåva till oss, känner ingen rädsla utan fyller oss med kraft, kärlek och självövervinnelse.

⁸ Därför behöver du inte vara rädd eller blyg för att berätta för andra om Herren, eller skämmas för att jag som är din vän nu sitter i fängelse för Kristus. Du kommer att vara beredd att lida med mig för Herren, för han ska ge dig kraft.

⁹ Det är han som har frälst oss och valt ut oss för denna heliga uppgift, inte för att vi förtjänar det utan därför att det ingick i hans plan långt innan världen skapades. Han ville visa sin kärlek och nåd till oss genom Kristus.

¹⁰ Och nu när Jesus Kristus har kommit, har allt detta blivit klart för oss. Han bröt dödens makt och genom tron på honom blir vi odödliga och får del av det eviga livet.

¹¹ Och Gud har valt ut mig att vara hans sändebud och gett mig i uppdrag att berätta och undervisa om dessa goda nyheter.

¹² Det är därför som jag får lida här i fängelset. Men jag har inte tappat modet, för jag vet vem jag tror på, och jag är säker på att han helt och fullt kan skydda och bevara allt som han har anförtrott åt mig, ända tills han kommer tillbaka.

¹³ Håll fast vid det jag har lärt dig, särskilt i fråga om tron och kärleken i Jesus Kristus, och ta det som ett mönster för en sund undervisning.

¹⁴ Den helige Ande bor i oss. Bevara med hans hjälp den dyrbara gåva som han gav dig.

¹⁵ Som du vet har alla de kristna som kom hit från Asien, övergett mig. Till och med Fygelos och Hermogenes är borta.

¹⁶ Jag ber Herren välsigna Onesiforos och hela hans familj. Han har ofta besökt mig, och det har varit som en frisk fläkt här i fängelset. Han har aldrig skämts för att jag sitter här.

¹⁷ Tvärtom, när han kom till Rom letade han efter mig överallt och fann mig också till slut.

¹⁸ Jag ber att Herren ska ge honom en speciell välsignelse den dag när Kristus kommer tillbaka. Du vet ju bättre än någon annan till vilken hjälp han var i Efesos.

Gud och människan

En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!

² Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.

³ Du talar och människan blir åter jord.

⁴ Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!

^5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.

⁷ Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.

⁸ Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.

⁹ Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!

¹⁰ Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.

¹¹ Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?

¹² Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.

¹³ Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!

¹⁴ Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.

¹⁵ Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.

¹⁶ Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.

¹⁷ Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!

Under Guds beskydd

91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:

² Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.

³ Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.

⁴ Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.

^5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.

⁷ Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.

⁸ Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,

⁹ för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.

¹⁰ Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.

¹¹ Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.

¹² Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.

¹³ Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.

¹⁴ Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.

¹⁵ När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.

¹⁶ Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.

26 Heder passar ihop med dårar lika lite som snö passar ihop med sommaren och regn med skördetiden!

² En förbannelse, som är obefogad, har ingen effekt. Den är som fåglarna som flyger bort och inte kommer tillbaka.