The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Profetia om Moab
Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
Ve över Nebo,
för det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam
och intagits,
fästet har kommit på skam
och ligger krossat.
2 Moab prisas inte längre.
I Heshbon smider man
onda planer mot det:
”Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk!”
Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet ska förfölja dig.
3 Sorgerop hörs från Horonajim,
förödelse och stor förstörelse.
4 Moab är krossat,
högljutt klagar barnen där.
5 (B) Uppför backen mot Luhit
går man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla sorgerop
över förstörelsen.
6 (C) Fly, rädda era liv
och bli som en buske i öknen!
7 (D) Eftersom du litar
till dina gärningar och dina skatter
ska också du intas.
Och Kemosh[b] ska gå i fångenskap
och hans präster
och furstar med honom.
8 Ödeläggaren ska drabba varje stad,
och ingen stad
ska komma undan.
Dalen ska bli fördärvad
och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9 Ge Moab vingar[c],
flygande måste han fly.
Hans städer ska bli öde,
och ingen ska bo i dem.
10 Förbannad är den som utför
Herrens verk försumligt,
förbannad är den som tvekar
att bloda ner sitt svärd!
11 (E) Moab har levt i trygghet
från sin ungdom,
han har legat i ro
som vin på sin bottensats.
Han har inte hällts från kärl till kärl,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne
har inte förändrats.
12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 (F) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.
14 Hur kan ni säga:
”Vi är hjältar
och tappra män i striden”?
15 Moab ska ödeläggas,
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
komma ner för att slaktas.
Så säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
hans olycka kommer med hast.
17 Ha medlidande med honom,
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn!
Säg: ”Hur sönderbruten är inte
den starka spiran,
den härliga staven!”
18 Kom ner från din härlighet
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk,
för den som ödelägger Moab
drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen
och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: ”Vad har hänt?”
20 Moab har kommit på skam,
det är krossat, jämra er och ropa!
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25 (G) Avhugget är Moabs horn
och sönderbruten är hans arm,
säger Herren.
26 (H) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 (I) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 (J) Överge städerna
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste
i sidorna på gapande klyftor.
29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet,
högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet,
säger Herren,
hans tomma skryt
och svekfulla sätt.
31 Därför jämrar jag mig
för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män
ska man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter,
gråter jag över dig,
du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar
och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
från de bördiga fälten
och från Moabs land.
Jag har gjort slut
på vinet i pressarna,
man trampar inte längre vin
under glädjerop –
rop hörs men inte glädjerop.
34 (M) Från Heshbon hörs rop
ända till Eleale,
ända till Jahas
höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim,
till Eglat-Selisia,
för också Nimrims vatten
har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
som bär fram offer
på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar,
säger Herren.
36 (N) Därför klagar mitt hjärta
som en flöjt över Moab,
mitt hjärta klagar som en flöjt
över Kir-Heres män.
Det som är kvar
av vad de förvärvat
går förlorat.
37 (O) Alla huvuden är rakade
och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
hörs bara dödsklagan,
för jag har krossat Moab
som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
39 Hur nerbruten är han inte,
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till
i skam!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla som bor omkring honom.
40 (Q) För så säger Herren:
Se, han svävar fram som en örn,
han breder ut sina vingar
över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar
blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna
i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
så att det inte mer är ett folk,
för han har förhävt sig mot Herren.
43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 (S) Den som flyr från skräcken
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fastnar i fällan,
för jag ska låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
det är slut
med flyktingarnas kraft,
för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
Förlorat är Kemosh folk,
för dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort
i fångenskap.
47 (U) Men i kommande dagar
ska jag göra slut
på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.
Profetia om Ammon
Så säger Herren:
Har Israel inga barn,
eller har han ingen arvinge?
Eller varför har deras kung[e]
tagit Gad[f] i besittning,
och varför bor hans folk
i dess städer?
2 Se, därför ska dagar komma,
säger Herren,
då jag ska låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det ska bli en öde grushög,
och dess lydstäder
ska brännas upp i eld.
Israel ska då ta i besittning
dem som tog hans arv,
säger Herren.
3 (W) Jämra dig, Heshbon,
för Ai är ödelagt!
Ropa, ni Rabbas döttrar!
Klä er i säcktyg,
klaga och gå runt i gårdarna,
för deras kung går bort
i fångenskap
och hans präster och furstar
med honom.
4 Varför skryter du om dina dalar,
att din dal flödar över,
du trolösa dotter?
Du litar på dina skatter och säger:
”Vem kan komma åt mig?”
5 Se, jag ska låta fruktan drabba dig,
säger Herren Gud Sebaot,
från alla som bor runt omkring dig.
Och ni ska drivas bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen ska samla dem som flyr.
6 (X) Men därefter ska jag göra slut
på Ammons fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Edom
Så säger Herren Sebaot:
Finns det ingen vishet mer
i Teman?
Har de förståndiga inget råd att ge?
Är deras vishet borta?
8 Fly, vänd om,
göm er djupt nere i dalarna,
ni Dedans invånare,
för jag ska låta olycka drabba Esau
när jag straffar honom.
9 (Z) Om vinbärgare kommer till dig
lämnar de ingen efterskörd kvar,
om tjuvar kommer om natten
fördärvar de så mycket de kan.
10 För det är jag som har klätt av Esau,
jag har avslöjat hans gömställen
så att han inte kan hålla sig dold.
Ödeläggelse har drabbat hans barn,
hans bröder och grannar.
Han finns inte mer.
11 Lämna dina faderlösa,
jag ska hålla dem vid liv.
Dina änkor kan lita på mig.
12 (AA) För så säger Herren: Se, de som inte blev dömda att dricka ur bägaren tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du ska inte bli ostraffad utan tvingas att dricka.
13 För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli till häpnad och vanära. Det ska ödeläggas och bli en förbannelse, och alla dess lydstäder ska bli ödemarker för all framtid.
14 (AB) Jag har hört ett budskap
från Herren,
en budbärare har sänts ut
bland hednafolken:
”Kom samman och dra ut mot det
och res er till strid.”
15 För se, jag ska göra dig
liten bland hednafolken,
föraktad bland människorna.
16 (AC) Skräcken du spred
och ditt hjärtas högmod
har bedragit dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och har ditt tillhåll uppe
på höjden.
Även om du byggde ditt bo
så högt som örnen
skulle jag ändå störta dig
ner därifrån, säger Herren.
17 (AD) Edom ska bli till häpnad. Var och en som går där förbi ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 18 (AE) Som när Sodom och Gomorra ödelades med sina grannstäder, säger Herren, så ska ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19 (AF) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. På ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig? 20 Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och tankarna som han tänkt om dem som bor i Teman:
Även de minsta i hjorden
ska släpas bort,
och deras betesmark
ska häpna över dem.
21 (AG) Vid dånet av deras fall bävar jorden.
Man skriar så att ljudet hörs
ända till Röda havet.
22 (AH) Se, han lyfter som en örn,
han svävar fram och breder ut
sina vingar över Bosra.
Hjärtat hos Edoms hjältar
blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna
i barnsnöd.
En sista förmaning
4 (A) Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 (B) predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 (C) Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 (D) De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
5 (E) Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Aposteln inför döden
6 (F) Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 (G) Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 (H) Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.
Personliga hälsningar
9 (I) Gör allt du kan för att komma till mig snart. 10 (J) Demas har övergett mig, han fick kärlek till den här världen och reste till Tessalonike. Crescens har rest till Galatien[a] och Titus[b] till Dalmatien[c]. 11 (K) Lukas[d] är den ende som är kvar hos mig. Ta med dig Markus[e] hit, han är till god hjälp i min tjänst. 12 Tychikus[f] har jag sänt till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna[g].
14 (L) Kopparsmeden Alexander[h] har gjort mig mycket ont. Herren ska ge honom efter hans gärningar. 15 Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.
16 När jag försvarade mig[i] första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Hoppas det inte tillräknas dem. 17 (M) Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap[j]. 18 (N) Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
19 (O) Hälsa till Prisca och Aquila[k] och Onesiforus familj. 20 (P) Erastus[l] stannade kvar i Korint, men Trofimus[m] lämnade jag i Miletos eftersom han var sjuk. 21 Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, även Pudens, Linus[n], Claudia och alla bröderna. 22 Herren vare med din ande. Nåden vare med er.
Tillbedjan och lydnad
95 (A) Kom, låt oss ropa till Herren,
jubla till vår frälsnings klippa!
2 Låt oss träda fram för hans
ansikte med tacksägelse,
jubla till honom med lovsång,
3 (B) för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 (C) Han har jordens djup i sin hand,
och bergens toppar är hans.
5 Hans är havet som han har gjort,
och det torra som hans händer
format.
6 (D) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
böja knä för Herren vår Skapare,
7 (E) för han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren i hans vård.
I dag,
om ni hör[a] hans röst,
8 (F) förhärda inte era hjärtan
som vid Meriba,
som på Massas[b] dag i öknen,
9 (G) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar.
10 (H) I fyrtio år var jag vred
på det släktet,
och jag sade: "De är ett folk
med vilsna hjärtan,
de känner inte mina vägar."
11 (I) Så svor jag i min vrede:
"De ska aldrig komma in
i min vila."
Hela jordens Kung
96 (J) Sjung till Herren en ny sång,
sjung till Herren, hela jorden!
2 (K) Sjung till Herren, lova hans namn,
ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
3 (L) Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 (M) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
5 (N) Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 (O) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 (P) Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor till hans gårdar!
9 (Q) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
10 (R) Säg bland folken:
"Herren är kung,
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken med rättvisa."
11 (S) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
havet ska brusa
med allt som fyller det.
12 (T) Marken ska jubla
med allt som den bär,
skogens alla träd
ska ropa av fröjd
13 (U) inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen
med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
9 Som en törntagg i den drucknes hand
är ordspråk i dårars mun.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation