The Daily Audio Bible

⁵⁹ Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår.^[a] Seraja var nämligen kvartermästare.

⁶⁰ Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. ⁶¹ Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. ⁶² Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. ⁶³ Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat ⁶⁴ och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under."

Här slutar Jeremias ord.

Sidkia blir kung i Juda

52 Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort. ³ Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. ⁴ På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. ⁵ Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

⁶ Men på nionde dagen i den fjärde månaden^[c] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. ⁷ Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

⁸ Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. ⁹ Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. ¹⁰ Och kungen i Babel lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. ¹¹ På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

Templet förstörs

¹² På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. ¹³ Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld. ¹⁴ Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. ¹⁵ En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. ¹⁶ Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

¹⁷ Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. ¹⁸ Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. ¹⁹ Likaså tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de övriga skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. ²⁰ Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. ²¹ Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. ²² Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. ²³ Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring ett hundra.

Juda rikes undergång

²⁴ Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. ²⁵ Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. ²⁶ Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. ²⁷ Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²⁸ Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året^[d] 3 023 judar ²⁹ och i Nebukadressars artonde regeringsår^[e] 832 personer från Jerusalem. ³⁰ I Nebukadressars tjugotredje regeringsår^[f] förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

³¹ Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. ³² Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. ³³ Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. ³⁴ Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.

3 ¹ Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, ² att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. ³ Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

⁴ Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, ⁵ frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, ⁶ som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. ⁷ Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. ⁸ Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. ⁹ Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. ¹⁰ En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, ¹¹ eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

Avslutning

¹² När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern. ¹³ Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något. ¹⁴ Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt. ¹⁵ Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla.

Psalm 100

Jubel över att Herren är Gud

¹ En tacksägelsepsalm.