The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NRSVUE. Switch to the NRSVUE to read along with the audio.
54 Lyssna! Hör ropet från förstörelsen i Babylon, kaldeernas land.
55 Herren förgör Babylon. Dess röst har tystnat och vågorna dånar över det.
56 Trupper kommer och slår ner dess mäktiga män. Alla dess vapen krossas, för Herren Gud straffar rättvist och ger Babylon vad det förtjänar.
57 Jag ska låta dess furstar, vise män, härskare, officerare och soldater dricka sig så druckna att de somnar och aldrig vaknar igen! Så säger Kungen, som är Herren, härskarornas Gud.
58 Babylons kraftiga murar ska jämnas med marken och dess höga portar ska brännas upp. Man har arbetat förgäves. Resultatet av nationens alla ansträngningar ska brinna upp!
59 Under Sidkias fjärde regeringsår kom ett budskap genom Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Mahaseja. Det talade om hur Seraja skulle bli tillfångatagen och förvisad till Babylon tillsammans med Sidkia, kungen av Juda.
60 Alla de fruktansvärda olyckor som Herren hade bestämt om Babylon skrev Jeremia ner i en bokrulle, allt det som står skrivet här ovan.
61-62 Sedan gav han bokrullen till Seraja och sa till honom: När du kommer till Babylon, ska du läsa det jag har skrivit och säga: 'Herre, du har sagt att du kommer att förgöra Babylon, så att inte en levande varelse ska finnas kvar och så att det blir övergivet för alltid.'
63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat
64 och säga: 'Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, för jag ska låta olycka komma över det.' Här slutar Jeremias budskap.
Så föll Jerusalem
52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.
2 Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.
3 Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.
4 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden
5 och belägrade den i två år.
6 På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,
7 bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.
8 Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.
9 De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.
10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.
11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.
12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem
13 och brände ner templet, palatset och alla större hus
14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.
15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.
16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.
17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.
18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.
19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.
20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.
21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.
22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.
23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.
24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.
26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,
27 och där blev de alla avrättade.Det var så det gick till när Juda landsförvisades.
28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.
29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,
30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.
31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.
32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.
33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.
34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.
Kristen i samhället
3 Påminn de kristna om deras plikt att underordna sig makthavare och myndigheter, och respektera dem och vara redo att göra det som är gott.
2 Ingen kristen talar nedsättande om andra eller söker strid, utan visar hänsyn i vänlighet och kärlek under alla förhållanden.
3 Kom ihåg att vi också har varit på villovägar, gripna av olika slags begär som helt gjorde oss till slavar, och gjorde det omöjligt för oss att visa annat än ondska, hat och avundsjuka. Vi var helt enkelt avskyvärda.
4 I den situationen visade Gud, vår Frälsare, sin godhet och kärlek.
5 Det är ju uppenbart att han frälste oss inte därför att vi var tillräckligt goda för att bli frälsta, utan på grund av sin godhet och omsorg om oss. Han renade oss från våra synder genom ett bad som vi klev upp ur som nya människor, födda på nytt av den helige Ande.
6 I sin stora godhet lät han helig Ande flöda över oss. Och alltsammans fick vi på grund av vad Jesus Kristus, vår Frälsare, hade gjort för oss.
7 Gud ville att vi skulle få allt rätt ställt med honom så att han kunde frikänna oss och ge oss det eviga livet, som är vårt hopp.
8 Allt detta som jag har undervisat dig om är sant. Inpränta detta i de kristna, så att de alltid är angelägna om att göra gott. Det mår både de och andra väl av.
Undvik ordstrider
9 Blanda dig inte i diskussioner om frågor som ingen kan svara på. Håll dig borta från gräl och strider angående de judiska lagarna. Det är inte värt mödan, utan gör bara skada.
10 Den som orsakar splittring bland er ska varnas en gång, eller två om det behövs. Sedan bör du inte ha något med honom att göra.
11 Du kan inte göra något när han inte inser sin synd, och han har redan dömt sig själv.
Slutord och hälsningar
12 Jag tänker skicka antingen Artemas eller Tychikos till dig. Så snart någon av dem kommer, vill jag gärna att du försöker möta mig i Nikopolis så fort du kan, för jag tänker stanna där över vintern.
13 Gör allt du kan för att hjälpa advokaten Zenas och Apollos med deras resa. Se till att ni hjälps åt med att ge dem allt de behöver.
14 Alla som bekänner Jesus Kristus måste lära sig att hjälpa till överallt där det är nödvändigt. Annars blir deras liv meningslöst och deras tro inget värd.
15 Alla här skickar sina hälsningar. Hälsa alla de kristna vännerna. Välsignelser från Gud till er alla.HälsningarPaulus
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
18-19 Den som avslöjas som lögnare inför sin medmänniska och då säger: Jag skämtade bara! är som en galning som leker med dödliga vapen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®