The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NRSVUE. Switch to the NRSVUE to read along with the audio.
Lidande och hopp
אAlef
3 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 (A) Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 (B) På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
7 (C) Han har spärrat in mig
så att jag inte kommer ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 (D) Hur jag än klagar och ropar
stänger han ute min bön.
9 Han har spärrat mina vägar
med huggen sten
och gjort mina stigar krokiga.
דDaleth
10 (E) Han var en björn på lur mot mig,
ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
och slet mig i stycken,
han lät mig ligga övergiven.
12 (F) Han spände sin båge
och ställde mig som mål för sin pil.
הHe
13 Pilar från sitt koger
har han satt i mina njurar.
14 (G) Jag har blivit till åtlöje
för hela mitt folk,
deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
gett mig malört att dricka.
וWaw
16 Han har krossat mina tänder
mot stenar,
han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
”Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren.”
זZajin
19 (H) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
22 (I) Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att[a] det inte är slut
med hans barmhärtighet.
23 (J) Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 (K) Herren är min del,
det säger min själ,
därför hoppas jag på honom.
טTeth
25 (L) Herren är god
mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 (M) Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
יJod
28 Må han sitta ensam och tyst
när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
kanske finns det ännu hopp.
30 (N) Må han vända kinden
mot den som slår honom
och låta sig mättas av hån.
כKaf
31 (O) Herren förkastar ju inte
för evigt.
32 (P) Om än han bedrövar
förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
han plågar och bedrövar
människors barn.
לLamed
34 När man krossar landets alla fångar
under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
i hans sak –
skulle Herren inte se det?
מMem
37 Vem talar så att det sker,
om inte Herren befallt det?
38 (Q) Kommer inte både ont[b] och gott
från den Högstes mun?
39 (R) Varför klagar en människa här i livet
när hon straffas[c] för sin synd?
נNun
40 Låt oss pröva våra vägar
och granska dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
till Gud i himlen!
42 (S) Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
סSamek
43 Du har dolt dig i vrede
och förföljt oss,
du har dödat och inte skonat.
44 (T) Du har dolt dig i moln
så att bönen inte når fram,
45 (U) du har gjort oss till avskum
och förakt bland folken.
פPe
46 (V) Alla våra fiender
spärrar upp sitt gap mot oss.
47 (W) Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 (X) Strömmar av tårar
rinner från mitt öga,
för dottern mitt folk går under.
עAjin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga plågar min själ
när jag ser min stads alla döttrar[d].
צTsade
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 (Y) De ville släcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten över mig.
54 (Z) Vattnen sköljde över mitt huvud,
jag sade: ”Jag är förlorad!”
קQof
55 (AA) Jag åkallade ditt namn, Herre,
från gropens djup.
56 Du har hört min röst,
stäng inte ditt öra
när jag ber om lindring och ropar.
57 (AB) Du kom nära när jag åkallade dig,
du sade: ”Var inte rädd!”
רResh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du friköper mitt liv.
59 Herre, du ser den orätt jag lider,
döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras planer mot mig.
שShin
61 Du har hört deras hån, Herre,
alla deras planer mot mig,
62 mina fienders tal och onda tankar
mot mig dagen lång.
63 (AC) Se! Vare sig de sitter eller står
är det mig de hånar i sin sång.
תTaw
Gud har talat genom Sonen
1 (A) I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 (B) men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum[a]. 3 (C) Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Sonen är större än änglarna
4 (D) Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras. 5 (E) Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:[b]
Du är min Son,
jag har fött dig i dag?
Eller:
Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son?
6 Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han:[c]
Alla Guds änglar
ska tillbe honom.
7 Om änglarna säger han:
Han gör sina änglar till vindar
och sina tjänare till eldslågor.[d]
8 Men om Sonen säger han:
Gud, din tron består
i evigheters evighet,
och ditt rikes spira
är rättens spira.[e]
9 Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.
10 (F) Och:
I begynnelsen lade du, Herre,
jordens grund,
och himlarna är
dina händers verk.[f]
11 De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
12 du ska rulla ihop dem
som en mantel
och de ska bytas ut
som kläder.
Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
13 (G) Till vilken av änglarna har han någonsin sagt:[g]
Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter?
14 (H) Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation