The Daily Audio Bible

Synen med de levande varelserna

^1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.

⁴ I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.

⁵ Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,

⁶ men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.

⁷ Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.

⁸ Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.

⁹ De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.

¹⁰ Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

¹¹ Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.

¹² Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.

¹³ De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.

¹⁴ De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

¹⁵ Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.

¹⁶ Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.

¹⁷ Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.

¹⁸ Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.

^19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.

²² Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.

²³ Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.

²⁴ När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.

²⁵ När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.

²⁶ Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.

^27-28 Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.

Herren kallar Hesekiel till profet

2 Rösten sa: Stå upp, du människa, så ska jag tala till dig.

² Och medan han talade kom anden in i mig och reste upp mig på fötterna, och jag hörde honom säga:

³ Du människa, jag sänder dig till Israels folk, ett folk som gör uppror mot mig. De och deras förfäder har syndat mot mig fram till denna stund.

⁴ De är ett hårdhjärtat och envist folk. Men jag sänder dig till dem för att ge dem budskap från mig.

⁵ Och vare sig dessa rebeller lyssnar eller inte, kommer de i alla fall att få veta att de har en profet ibland sig.

⁶ Du människa, var inte rädd för dem! Var inte rädd ens när deras hotelser är skarpa och hätska och sticker som skorpioner. Bli inte förskräckt när du hör deras ord, för kom ihåg att de är upproriska!

⁷ Du måste låta dem få höra mina ord vare sig de lyssnar eller inte.

⁸ Lyssna nu på vad jag säger till dig. Du får inte också bli upprorisk som de! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!

^9-10 När jag tittade upp fick jag se en hand som höll fram en bokrulle åt mig, och det var skrivet på båda sidor av den. Handen rullade ut den, och jag såg att den var full av varningar, sorgebud och förutsägelser om dom.

Guds väktare för Israel

3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!

² Jag tog emot bokrullen.

³ Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.

⁴ Sedan sa han: Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.

⁵ Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,

⁶ utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!

⁷ Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.

⁸ Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.

⁹ Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn.

¹⁰ Därefter fortsatte han: Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.

¹¹ Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!

¹² Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.

¹³ Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.

^14-15 Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.

Jesus i jämförelse med Mose

3 Kära bröder, ni är alla kallade och utvalda av Gud för hans himmelska rike. Ha därför alltid Jesus, som vi ju bekänner oss till, i era tankar. Han är Guds budbärare och vår tros överstepräst.

² Gud utsåg Jesus till överstepräst, och han var trogen mot Gud på samma sätt som Mose var trogen när han tjänade i Guds hus.

³ Den som bygger ett hus får mer beröm än själva huset. På samma sätt har Jesus mycket större makt än Mose.

⁴ Naturligtvis har varje hus en byggmästare, men det är Gud som bygger allt.

⁵ Och visst var Mose trogen i allt när han arbetade i Guds hus, men han var bara en tjänare, och hans uppgift var till största delen att vittna om och skapa förebilder till det som skulle uppenbaras senare.

⁶ Men Kristus, Guds trofaste Son, har ansvaret för hela Guds hus. Det huset är vi kristna, och han bor i oss så länge som vi bevarar vår frimodighet och glädje och håller fast vid hoppet om hans återkomst.

Varning för olydnad

^7-8 Eftersom Kristus nu står över allting säger den helige Ande till oss: Lyssna till honom i dag om ni hör hans röst, och vänd er inte bort från hans kärlek, som Israels folk gjorde i öknen, när de gjorde uppror mot mig och satte mig på prov.

⁹ Jag hade tålamod med dem i fyrtio år, trots att de prövade mitt tålamod till det yttersta. Jag gjorde hela tiden stora under inför deras ögon.

¹⁰ Därför blev jag förargad på dem, för i sina hjärtan vände de sig alltid åt alla andra håll i stället för till mig, och de gick aldrig de vägar som jag ville att de skulle gå.

¹¹ Fylld av vrede mot dem svor då Gud en ed och lovade att han aldrig skulle låta dem komma in i vilan i hans rike.

¹² Därför ska ni se till, kära bröder, att ert inre inte är fullt av ondska och otro som leder er bort från den levande Guden.

¹³ Tala med varandra varje dag om detta, medan det fortfarande är tid, så att ingen av er gör sig hård och kall inför Gud, och blir förblindad av syndens tjusning.

¹⁴ För om vi är trogna till slutet och litar på Gud, som vi gjorde när vi först blev kristna, så ska vi få del i allt som tillhör Kristus.

¹⁵ Nu är ögonblicket inne. Glöm aldrig varningen: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla som Israels folk när de gjorde uppror i öknen.

¹⁶ Vad var det då för människor som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var samma människor som lämnade Egypten med Mose som ledare.

¹⁷ Och vilka var det som drog på sig Guds vrede under alla dessa fyrtio år? Jo, samma upproriska människor igen. De syndade och fick därför dö i öknen.

¹⁸ Och vilka avsåg Gud när han med en ed intygade att de inte skulle få ro och vila i det land som han hade lovat sitt folk? Han talade till alla dem som inte lydde honom.

¹⁹ Varför kunde de inte komma in? Därför att de inte trodde på honom.

Glädje över vad Gud har skapat

^1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.

³ Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.

⁴ Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!

⁵ Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.

⁶ Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.

^7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.

⁹ Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.

¹⁰ Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,

¹¹ bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,

¹² och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.

¹³ Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.

¹⁴ Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!

¹⁵ Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.

¹⁶ Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.

¹⁷ På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.

¹⁸ Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

¹⁹ Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.

²⁰ Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.

²¹ Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.

²² Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.

²³ Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.

^24-26 En man som är hatisk till sinnes kan låta trevlig, men tro honom inte, för innerst inne förbannar han dig. Fastän han verkar vara så vänlig blir slutligen hans hat uppenbart för alla.