The Daily Audio Bible

Slutet kommer

7 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Män­niskobarn, så säger Her­ren Gud till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. ³ Nu kommer slutet över dig, för jag ska sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ⁴ Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni ska inse att jag är Herren.

⁵ Så säger Herren Gud: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! ⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar och kommer över dig. Se, det kommer! ⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer ska höras på bergen. ⁸ Jag ska snart ösa min harm över dig och släcka min vrede på dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ^9 (B) Jag ska inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag ska ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni ska inse att det är jag, Herren, som slår.

^10 (C) Se, dagen är inne! Den har kommit! Fristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. ^11 (D) Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. ¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen ska inte glädja sig och säljaren inte sörja, för brinnande vrede drabbar hela deras hop. ^13 (E) Säljaren får inte vända tillbaka^[a] till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. För profetian om hela deras hop ska inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv.

¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid, för min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och svält. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av svält och pest. ^16 (F) Men de som kommer undan ska fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. ^17 (G) Alla händer ska sjunka ner och alla knän bli som vatten. ^18 (H) Människorna ska klä sig i säcktyg^[b], och förfäran ska drabba dem. I allas ansikten ska skam synas, och alla huvuden ska rakas.

^19 (I) De ska kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet ska inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De ska inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, för det har varit en orsak till synd för dem. ^20 (J) Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför ska jag göra det till orenhet för dem. ²¹ Jag ska ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de ska vanhelga det. ²² Jag ska vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän ska dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, för landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. ²⁴ Jag ska låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så ska jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar ska bli vanhelgade. ²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid ska de inte finna någon. ^26 (K) Den ena olyckan ska komma efter den andra, det ena sorgebudet ska följa det andra. Man ska tigga profeterna om syner, prästerna ska komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. ²⁷ Kungen ska sörja, furstarna ska klä sig i skräck och folket i landet ska stå med darrande händer. Jag ska ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. Då ska de inse att jag är Herren.”

Avgudadyrkan i templet

8 ^(L) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden^[c], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. ^2 (M) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld^[d]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

^3 (N) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. ^4 (O) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

^5 (P) Han sade till mig: ”Människo­barn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild^[e] som hade väckt Guds vrede. ^6 (Q) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: ”Män­niskobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” ^10 (R) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ^11 (S) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

^12 (T) Han sade till mig: ”Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” ¹³ Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz^[f]. ¹⁵ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”

^16 (U) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen^[g] i öster. ¹⁷ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa^[h]! ^18 (V) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: ”Kom hit, ni som ska straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen.” ^2 (W) Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid höften. De kom och ställde sig vid sidan av koppar­altaret^[i].

^3 (X) Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften. ^4 (Y) Herren sade till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors^[j] i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne.”

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ^6 (Z) Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom^[k].” Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: ”Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!” Och de drog ut och slog folket i staden.

⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?” ^9 (AA) Han sade till mig: ”Is­raels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ^10 (AB) Därför ska inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.”

¹¹ Mannen som var klädd i linne­kläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och med­dela­de: ”Jag har gjort som du befallde mig.”

5 ^(A) Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. ^2 (B) Han kan ha medkänsla med^[a] dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag ^3 (C) och därför måste bära fram synd-offer både för folket och för sig själv.

^4 (D) Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. ^5 (E) Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.^{[b] 6} Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.^[c]

^7 (F) Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest^[d]. ^8 (G) Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. ^9 (H) När han sedan var fullkomnad^[e] blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, ¹⁰ av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.

Varning för förhärdelse

¹¹ Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna. ^12 (I) Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! ^13 (J) Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn. ^14 (K) Den fasta födan är till för vuxna^[f], för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont.

Herrens gärningar mot sitt folk