The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
Herrens vrede drabbar hela landet
7 Detta budskap kom också till mig från Gud:
2 Säg till Israel: Vart du än ser - mot öster, väster, norr eller söder - är det slut med ditt land.
3 Det finns inte längre något hopp för dig, för jag ska låta min vrede komma över dig, därför att du har tillbett avgudar.
4 Jag ska vända mina ögon från dig och inte visa någon barmhärtighet. Jag ska verkligen betala igen för allt du har gjort mot mig, och du ska få veta att jag är Herren.
5-6 Herren Gud säger: Med den ena olyckan efter den andra ska jag förgöra dig. Slutet har kommit, och bara domen väntar.
7 Israel, det är dags för dom! Tiden är inne och bedrövelsens dag närmar sig. Det är en dag av ångest i stället för glädje!
8-9 Snart ska jag tömma ut min vrede och straffa dig för all din ondska. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, och du ska veta att jag, Herren, är den som gör det.
10-11 Domens dag har kommit. Din ondska och högfärd har nått sin höjdpunkt. Ingen av ditt folk ska bli kvar och inget av värde återstå. All din härlighet ska försvinna och ingen ska finnas kvar som kan gråta över ditt öde.
12 Ja, stunden kommer, dagen drar allt närmare. Det ska inte finnas något att köpa eller sälja, för Guds vrede vilar över landet.
13 Och även om det finns någon köpman vid liv, ska det vara slut med alla hans affärer, för Gud har sagt sitt om Israel. Inte en enda av dem ska överleva.
14 Trumpeterna ljuder bland Israels trupper: 'Mobilisera!' Men inte en enda lyssnar, för min vrede vilar över dem alla.
15 Om ni går utanför murarna, finns fienden där och dödar er. Om ni stannar inne i staden, ska hunger och sjukdom göra slut på er.
16 De som flyr upp i bergen kommer att vara som ensamma, klagande duvor i bergsklyftorna. Alla kommer att gråta över sina synder.
17 Alla kommer att stå där handfallna och med skakande knän.
18 Ni ska klä er i säcktyg, och skräck och skam ska komma över er. Ni ska raka era huvuden i sorg och ånger.
19 Era pengar kan ni lika gärna kasta ut på gatan, för de kommer inte att ha något värde på denna vredens dag. De ska varken tillfredsställa er eller ge er mat, för det är kärleken till dem som ligger bakom er synd.
20 Jag gav er guld som ni skulle använda till att smycka templet, men i stället använde ni det till avgudar! Därför ska jag ta alltsammans ifrån er.
21 Jag ska ge det till främlingar och till ogudaktiga människor som byte. Dessa människor kommer att orena mitt tempel.
22 Jag ska vända mig bort och inte se på. Som rövare ska de plundra skattkamrarna och lämna templet i ruiner.
23 Gör i ordning kedjor för mitt folk, för landet är fullt av blod. Jerusalem är en våldets stad, och därför kommer jag att sända dess invånare bort i slaveri.
24 Jag ska krossa er högfärd genom att leda de värsta nationerna mot Jerusalem. De ska inta era hem och bryta ner alla de befästningsverk ni är så stolta över och orena ert tempel.
25 Tiden har kommit, då jag ska göra slut på Israel. Ni ska längta efter fred, men inte få någon.
26-27 Olycka på olycka ska drabba er, sorgebud och katastrofer ska avlösa varandra! Ni ska längta efter en profet som ska kunna leda er, men prästerna, de äldste, kungarna och furstarna kommer att stå hjälplösa och gråta i förtvivlan. Folket ska darra av fruktan, för jag ska betala igen för deras ondska och ge dem vad de förtjänar. Då ska de förstå att jag är Herren.
Folkets synder
8 På femte dagen i sjätte månaden av kung Jojakins sjätte år i fångenskap, kom Guds kraft över mig, där jag satt i mitt hem och samtalade med de äldste i Juda.
2 Jag såg något som verkade vara en människa. Från midjan och nedåt var han som gjord av eld, och från midjan och uppåt var han som av glödande metall.
3 Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och anden lyfte upp mig i skyn, och jag förflyttades till Jerusalem, till den norra porten, där den stora avgudabild fanns som hade upprört Herren.
4 Plötsligt var Israels Guds härlighet där, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.
5 Han sa till mig: Du människa, titta åt norr! Jag gjorde som jag blivit tillsagd, och där, på norra sidan om altaret, stod verkligen avgudabilden.
6 Och han sa: Du människa, ser du vad det är de gör? Ser du vilka fruktansvärda synder Israels folk begår här, när de driver ut mig ur templet? Men följ med, så ska jag visa dig det som är ännu värre!
7 Han ledde mig bort mot ingången till templets förgård, där jag fick se ett hål i väggen.
8 Bryt dig igenom väggen sa han. Jag gjorde det och upptäckte en dörr in till ett hemligt rum.
9 Fortsätt in och se den ondska som förekommer där!
10 Jag gick in. Väggarna var täckta av bilder på ormar, ödlor och andra orena varelser, förutom alla de olika avgudabilder som Israels folk tillbad.
11 Sjuttio av de äldste i Israel stod där tillsammans med Jaasanja, Safans son, och tillbad bilderna. Var och en av dem hade ett rökelsekar i handen, och ett tjockt moln av rökelse svävade över deras huvuden.
12 Då sa Herren till mig: Du människa, har du sett vad de äldste i Israel sysslar med? Så här säger de: 'Herren ser oss inte, för han har glömt oss!'
13 Sedan tillade han: Kom, så ska jag visa dig ännu värre synder än dessa!
14 Han ledde mig till templets norra port, och där satt kvinnor och grät inför sin gud Tammus.
15 Nu har du också sett det? sa han. Men jag ska visa dig ännu värre synder än dessa!
16 Så ledde han mig till templets inre förgård och där, vid dörren mellan förhuset och kopparaltaret, stod omkring femtio män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen!
17 Vad säger du om detta? frågade han. Betyder det inget för Juda folk att de syndar så fruktansvärt och leder hela nationen in i avgudadyrkan och på detta sätt uppväcker min vrede?
18 Jag ska behandla dem därefter. Jag ska varken tycka synd om dem eller skona dem, och hur de än ropar om nåd ska jag inte lyssna.
Avgudadyrkare ska dö
9 Sedan ropade han högt: Sänd efter stadens väktare! Säg till dem att ta med sig sina vapen!
2 När han ropade kom sex män ut genom den övre norra porten, och var och en av dem var beväpnad med dödsbringande vapen. En sjunde hade linnekläder och ett pennskrin fastbundet vid midjan. De gick allesammans in i templet och ställde sig vid kopparaltaret.
3 Och Israels Guds härlighet höjde sig från keruberna som den hade vilat på och flyttade sig till templets ingång.Herren ropade till mannen som hade pennskrinet
4 och sa till honom: Gå runt på Jerusalems gator och gör ett märke i pannan på varje människa som gråter och suckar över all den synd hon ser omkring sig.
5 Sedan hörde jag Herren säga till de andra männen: Följ efter honom och döda alla som inte har märket på pannan. Låt ingen komma undan!
6 Döda dem allesammans, gamla och unga, ja, även kvinnor, flickor och barn. Men rör inte dem som har märket i pannan. Börja här utanför templet!De började alltså med att döda de sjuttio äldste, som stod framför templet.
7 Och han sa: Orena templet! Fyll förgården med kropparna av dem ni dödat! Gå nu!De gick då ut i staden och gjorde som de hade blivit tillsagda.
8 Medan de utförde sina order, var jag ensam. Jag föll ner på marken med ansiktet mot jorden och ropade: O, Herre, min Gud! Ska din vrede mot Jerusalem utplåna allt som finns kvar i Israel?
9 Men han sa till mig: Israels och Judas synder är så stora, och hela landet är fullt av blod och orättvisa. Man säger: 'Herren ser inget! Han har glömt oss!'
10 Därför kommer jag inte att skona dem eller ha något förbarmande med dem utan betala igen för allt vad de har gjort.
11 Då kom mannen i linnekläder tillbaka och sa: Jag har utfört uppdraget du gav mig.
1-3 En judisk överstepräst är bara en människa som alla andra, men han är utvald att vara talesman för alla andra människor i deras förhållande till Gud. Han bär fram gåvor och offer till Gud. Eftersom han själv är människa kan han visa förståelse för och ha medkänsla med dem som inte har förstått Guds lagar och misslyckats. Han är också svag, precis som de, och han förstår mycket väl deras problem. Alltså offrar han djur inför Gud för att sona både folkets och sina egna synder.
4 Man bör också komma ihåg att ingen av sig själv kan uppnå värdigheten av att bli överstepräst. Han måste bli kallad av Gud till denna uppgift, på samma sätt som Gud utvalde Aron.
5 Det är därför som inte heller Kristus själv gjorde sig till överstepräst. Nej, han blev utvald av Gud som sa till honom: Min Son, i dag har jag hedrat dig.
6 Och en annan gång sa Gud till honom: Du har blivit utvald till att vara präst för evigt, med samma ställning som Melkisedek.
7 Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.
8 Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.
9 Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.
10 Kom ihåg att Gud hade utvalt honom att vara en överstepräst med samma ställning som Melkisedek.
Andlig mognad
11 Det finns mycket mer som jag skulle vilja säga i detta sammanhang, men ni tycks inte lyssna och därför är det svårt att få er att förstå.
12-13 Ni har varit kristna ganska länge nu och borde kunna undervisa andra, men i stället har ni gått bakåt och behöver själva någon som än en gång undervisar er om de grundläggande sanningarna i Guds ord. Ni är som spädbarn, som bara tål mjölk och inte är gamla nog för fast föda. Den som fortfarande lever på mjölk kan inte avgöra vad som är rätt och orätt. Ni är fortfarande barn!
14 Ni kommer aldrig att kunna äta fast, andlig föda och förstå Guds ords djupare sanningar, förrän ni växt till och lärt er skilja mellan rätt och orätt och i praktisk handling visa det.
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
28 Smicker är en form av lögn som kan såra på det grymmaste sätt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®