The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
Brinnande kol över Jerusalem
10 Över kerubernas huvuden visade sig plötsligt en tron av vacker blå safir.
2 Herren sa till mannen i linnekläderna: Gå in mellan de snurrande hjulen under keruberna, ta en handfull brinnande kol och sprid ut dem över staden.Han gjorde det medan jag såg på.
3 Keruberna stod vid södra delen av templet när mannen gick in, och härlighetens moln uppfyllde den inre förgården.
4 Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruberna och flyttade sig till tempelingången. Templet fylldes av molnet, och hela förgården var full av glansen från Guds härlighet.
5 Ljudet av kerubernas vingar var som den Allsmäktiges röst när han talar, och det hördes tydligt ut till yttre förgården.
6 När Herren bad mannen i linnekläderna att gå in mellan keruberna och ta en handfull brinnande kol, som fanns mellan hjulen, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.
7-8 En av keruberna sträckte ut sin hand (varje kerub hade något som liknade människohänder under sina vingar) och tog några glödande kol från den flammande elden mellan keruberna och lade dem i händerna på mannen med linnekläderna. Han tog emot kolen och gick ut därifrån.
9-13 Var och en av de fyra keruberna hade ett hjul bredvid sig. Jag hörde att man kallade dem 'de vinande hjulen'. Vart och ett av dem hade ett annat hjul insatt i sig. De gnistrade som krysolit. På grund av hjulens konstruktion kunde keruberna gå rakt fram åt alla fyra hållen. De behövde inte vända sig när de ändrade riktning, utan kunde gå åt de fyra håll som deras ansikten var vända mot. Vart och ett av de fyra hjulen var täckt med ögon, både på hjulringarna och ekrarna.
14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första liknade en tjur, det andra en människa, det tredje ett lejon och det fjärde en örn.
15-16 Detta var samma varelser som jag hade sett vid kanalen Kebar, och när de flög upp i luften följde också hjulen med dem.
17 När keruberna stod stilla var hjulen också stilla, för kerubernas ande fanns i hjulen.
18 Sedan flyttade sig Herrens härlighet från tempeldörren och kom över keruberna.
19 Medan jag stod där och såg på, flög keruberna med hjulen bredvid sig till templets östra port. Och Israels Guds härlighet var över dem.
20 Det var samma levande varelser som jag hade sett under Israels Gud vid kanalen Kebar. Jag visste att det var desamma,
21 för var och en hade fyra ansikten och fyra vingar med något som liknade människohänder under vingarna.
22 Deras ansikten var också likadana som dem jag hade sett vid kanalen, och de färdades rakt fram, precis som de andra hade gjort.
Herren ska återsamla Israel
11 Sedan lyfte anden upp mig och förde mig över till templets östra port, där jag fick se tjugofem av de mest framstående männen i staden och bland dem de två officerarna Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son.
2 Då sa anden till mig: Du människa, det är de här männen som är skyldiga till alla de dåliga råd som man får i den här staden.
3 De säger till folket: 'Nu är det dags att bygga upp Jerusalem, för vår stad är som en sköld av järn och kommer att skydda oss från allt ont.'
4 Därför ska du, människa, profetera högt och tydligt mot dem.
5 Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig att säga detta: Herren säger till Israels folk: Är det så ni säger? Ja, jag vet det, för allt som ni tänker känner jag till. Jag vet om varje tanke ni får.
6 Ni har dödat oavbrutet och fyllt gatorna i staden med era offer.
7 Därför säger Herren Gud: Tror ni att den här staden är som en sköld av järn? Nej, det är den inte! Den kommer inte att skydda er. Era slagna kommer att få ligga kvar bakom den skölden, men ni kommer att släpas fram och dödas.
8 Jag kommer att utsätta er för det krig ni har varit så rädda för, säger Herren Gud,
9 och jag kommer att ta er bort från Jerusalem och överlämna åt främlingar att verkställa min dom över er.
10 Ni ska alla bli dödade, och jag ska låta döma er vid Israels gränser, och ni ska förstå att jag är Herren.
11 Nej, den här staden kommer inte att vara någon järnsköld för er, som ni skulle kunna känna er trygga bakom. Jag kommer att jaga er ända bort till Israels gräns,
12 och ni ska förstå att jag är Herren. Ni har inte varit lydiga mot mig utan i stället följt sedvänjorna hos folken runt omkring er.
13 Medan jag profeterade dog plötsligt Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade: Herre, min Gud, tänker du döda varenda en i Israel?
14 Än en gång kom ett budskap från Herren:
15 Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'
16 Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,
17 och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.
18 När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.
19 Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,
20 så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.
21 Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.
22 Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.
23 Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.
24 Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.
25 Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.
6 Nu lämnar vi undervisningen om de första grunderna i Kristus och går vidare så att ni kan bli mogna och vuxna som kristna. Vi talar inte mer om det grundläggande villkoret att man blir frälst av att tro på Gud och inte genom att bara göra gott.
2 Ni behöver inte ytterligare undervisning om dop och handpåläggning, de dödas uppståndelse och den eviga domen.
3 Nej, låt oss nu, om Gud tillåter det, gå vidare.
4 Om ni en gång har tagit emot de goda nyheterna och själva har smakat himlens välsignelser och fått del av den helige Ande,
5 och om ni vet hur gott Guds ord är och har anat den kommande världens mäktiga kraft,
6 och sedan ändå har vänt er bort från Gud, går det inte att föra er tillbaka till Herren. Ni kan inte omvända er igen! Genom ert handlande har ni med egna händer spikat fast Guds Son på korset en andra gång och hånat honom inför omvärlden.
7 En god åkerjord, som suger åt sig av det regn som faller och ger bonden en god skörd, har fått del av Guds välsignelse.
8 Men om den bär tistlar och törnen är den ju värdelös. Man dömer ut den och låter elden gå fram över den.
9 Kära vänner, även om jag talar på det här sättet, tror jag inte att det jag säger gäller er. Jag är övertygad om att ni bär god frukt och är på rätt väg.
10 För Gud är inte orättvis. Hur skulle han kunna glömma den insats som ni har gjort med iver och i kärlek till honom fortfarande gör genom att hjälpa andra kristna?
11 Vi har bara en önskan: fortsätt med samma iver och se fram mot den belöning som väntar vid målet.
12 Nu vet ni vad som ligger framför er. Ge inte efter för slöhet och likgiltighet, utan ha dem som förebild, som genom sin tro och sitt tålamod får del av allt som Gud har lovat dem.
Gud håller vad han lovat
13 Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,
14 och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.
15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.
16 När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.
17 Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.
18 Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.
19 Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.
20 Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
27 Skryt inte över dina planer för morgondagen, utan vänta och se vad som kommer att hända.
2 Beröm inte dig själv, utan låt i stället andra göra det!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®