The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
42 Sedan ska äntligen min vrede mot dig upphöra. Min svartsjuka ska ta slut. Jag ska vara tyst och inte längre låta min ilska gå ut över dig.
43 Men först ska jag ge dig betalt för alla dina synder, säger Herren, därför att du inte har kommit ihåg vad jag gjorde för dig i din ungdom. Du har uppväckt min vrede genom allt du har gjort, och till alla dina andra fel kan läggas att du också är otacksam.
44 'Sådan mor, sådan dotter!' Det är vad alla kommer att säga om dig.
45 Din mor avskydde ju sin man och sina barn, och det gör du också. Du är precis lik dina systrar, för de övergav också sina män och sina barn. Ja, din mor måste ha varit en hetit och din far en amoré.
46 Din äldre syster är Samaria, som bor tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster är Sodom, och hon och hennes döttrar bor i söder.
47 Du har inte nöjt dig med att synda som de. På en mycket kort tid har du överträffat dem.
48 Så sant jag lever, säger Herren Gud, Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Din syster Sodoms synder var högfärd, lättja och frosseri, och de fattiga fick svälta utanför hennes dörr.
50 I sin fräckhet tillbad hon avgudar medan jag såg på, och därför krossade jag henne.
51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har tillbett avgudar i mycket större utsträckning än dina systrar. Därför verkar de närmast rättfärdiga i jämförelse med dig!
52 Bli inte förvånad över att de får ett lindrigare straff! Dina synder är så fruktansvärda att dina systrar i jämförelse med dem verkar oskyldiga!
53 Men ändå kommer jag en dag att ge både Sodom och Samaria och Juda en framtid.
54 Ditt fruktansvärda straff kommer att bli en tröst för dem, för det kommer att bli mycket värre än deras.
55 Ja, dina systrar Sodom och Samaria och alla deras invånare kommer att upprättas igen, och Juda kommer också att få bli vad det en gång var.
56 Under din högfärds dagar satte du dig över Sodom.
57 Men nu har din stora synd blivit uppenbar för hela världen, så nu är det du som får skämmas och vara föraktad, både av Edom och alla dess grannar och av filisteerna.
58 Detta är en del av straffet för dina synder, säger Herren.
59-60 Herren Gud säger: Jag ska ge dig vad du förtjänar för alla dina brutna löften. Utan vidare bröt du alla högtidliga löften till mig, men ändå håller jag det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig.
61 Du ska med skam tänka på allt ont du har gjort. Jag ska ge dig dina systrar Samaria och Sodom och göra dem till dina döttrar. Du ska regera över dem. Du kommer att förstå att du inte förtjänar detta, då du inte höll mitt förbund.
62 Men jag kommer att förnya förbundet med dig, och du ska förstå att jag är Herren.
63 Trots allt du har gjort kommer jag att ge dig nåd. Du kommer att sitta tyst och skämmas, när jag förlåter dig allt du har gjort, säger Herren.
Gåtan om den stora örnen
17 Sedan kom detta budskap från Herren till mig:
2 Du människa, ge Israels folk den här gåtan:
3-4 En stor örn med starka vingar och med fjädrar i många färger kom till Libanon. Han bröt av toppskottet på den högsta cedern och tog det med sig till ett land som bedrev handel. Där planterade han det i en stad med många köpmän.
5 Han planterade utsäde från sitt land i bördig jord bredvid en bred flod, där det växte upp lika snabbt som pilträd.
6 Det slog rot och blev en lågväxande men utbredd vinstock, som vände sig mot örnen och fick starka grenar med rikt lövverk.
7 Men när en annan stor örn med väldiga vingar och stora fjädrar kom, sträckte vinstocken sina rötter och grenar mot honom i stället,
8 fastän det redan var planterat i god jord och fick tillräckligt med vatten så att det kunde bära löv och frukt.
9 Herren Gud frågar: Ska jag låta detta träd fortsätta att frodas och grönska? Nej! Jag ska dra upp det med rötterna! Jag ska hugga av dess grenar och låta löven falla av och vissna. Det kommer inte att krävas stor kraft att rycka upp det.
10 Ska vinstocken få växa vidare i sin nya jord? Nej, den kommer att fullständigt torka bort när östanvinden blåser och dö i den jord där den växte så fint.
11 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
12-13 Fråga rebellerna i Israel: Förstår ni gåtan om örnen? Jag ska berätta vad den betyder för er. Kung Nebukadnessar i Babylon, den första av de båda örnarna, kom till Jerusalem och förde bort dess kung och furstar, trädets högst belägna knoppar och skott, och tog dem med sig till Babylon. Nebukadnessar träffade en överenskommelse med en medlem av den kungliga familjen och fick honom att avlägga en trohetsed. Han tog en planta och planterade den i fruktbar jord bredvid en bred flod, och de högsta männen i Israels regering tog han som gisslan
14 för att Israel inte skulle kunna bli starkt igen och göra uppror. Men genom att ändå hålla sina löften kunde Israel bli respekterat och överleva som nation.
15 Men ändå gjorde Sidkia uppror mot Babylon och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram en stark armé med hästar så att han kunde strida mot Nebukadnessar. Men kommer Israel att lyckas efter att ha brutit alla sina löften på det sättet? Kommer hon att ha någon framgång?
16 Nej, för så sant jag lever, säger Herren, ska Israels kung dö. Nebukadnessar kommer att rycka upp trädet med rot och allt! Sidkia ska dö i Babylon, där den kung bor som gav honom makten och vars förbund han övergav och bröt.
17 Farao och hela hans armé ska misslyckas med att hjälpa Israel, när Babylons kung belägrar Jerusalem igen och dödar många.
18 Kungen i Israel bröt det löfte han gett, och därför ska han inte komma undan.
19 Herren Gud säger: Så sant jag lever ska jag straffa honom för att han bröt den ed han avlagt i mitt namn.
20 Jag ska kasta mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag straffa honom för hans förräderi mot mig.
21 De bästa soldaterna i Israel kommer att dödas i krig, och de som blir kvar i staden kommer att spridas för alla vindar. Då ska du veta att det är jag, Herren, som har talat.
22-23 Herren Gud säger: Jag ska själv ta den finaste och spädaste kvisten från den högsta cederns topp och plantera den på toppen av Israels högsta berg. Den ska bli en ståtlig ceder som ska bära rikligt med frukt på sina grenar. Alla slags djur ska samlas under den, och fåglar ska bygga bo bland dess grenar.
24 Och alla ska förstå att det är jag, Herren, som hugger ner de höga träden och låter de låga träden skjuta i höjden, att det är jag som låter gröna träd vissna och torra träd grönska. Jag, Herren, har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra det.
Kristus är översteprästen i det nya förbundet
8 Vi säger alltså att Kristus, vars prästtjänst vi just har beskrivit, är vår överstepräst, och att han har hedersplatsen i himlen närmast Gud själv.
2 Han tjänar i det tempel som är den enda egentliga platsen för gudstjänst, och som är ett himmelskt tält uppsatt av Herren själv och inte byggt av människor.
3 Eftersom varje överstepräst är tillsatt för att bära fram gåvor och offer, måste också Kristus ge något.
4 Det offer som han ger är mycket större än det offer som de judiska prästerna någonsin gav. Men trots detta skulle han inte ens ha varit präst, om han levde här på jorden, för här följer prästerna det gamla judiska offersystemet.
5 Deras tjänst sker i en jordisk avbild av det verkliga tältet i himlen. När därför Mose skulle resa gudstjänsttältet i öknen befallde Gud honom att exakt följa mönstret till det himmelska tält som han visade honom på berget Sinai.
6 Men Kristus har fått en mycket viktigare uppgift än de som tjänar under de gamla lagarna. Det nya förbundet som han förmedlar till oss från Gud innehåller mycket större löften.
7 Om det gamla förbundet hade fungerat hade det inte funnits behov av att ersätta det med ett annat.
8 Men Gud själv såg bristen i det gamla systemet, för han sa: Det ska komma en dag när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och Judas folk.
9 Det ska inte likna det gamla som jag gav till deras förfäder när jag ledde dem ut ur Egyptens land. De höll inte sin del av överenskommelsen, och därför vände jag mig ifrån dem.
10 Men detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.
11 Och ingen ska behöva säga till sin vän eller granne eller bror: 'Du borde också lära känna Herren
12 Och jag ska förlåta dem all deras olydnad, och jag ska inte längre komma ihåg deras synder.
13 När Gud talar om dessa nya löften och detta nya förbund understryker han att det gamla nu har överlevt sig själv, och det som är gammalt och föråldrat ska snart försvinna.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
7 Till och med honungen är smaklös för den som är mätt, men den som är hungrig kan äta vad som helst!
8 Den som måste fly från sitt hem är som en fågel som flytt från sitt bo.
9 En väns goda råd är dyrbarare än väldoftande parfym.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®