The Daily Audio Bible

Var och en ska dömas för sin egen synd

18 Sedan kom Herrens budskap till mig igen:

² Varför använder folk det här ordspråket om Israels land: 'Barnen straffas för föräldrarnas synder'?

³ Så sant jag lever, säger Herren Gud, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel,

⁴ för det är jag som ska döma alla, både föräldrar och barn. Min regel är att var och en ska dö för sin egen synd.

⁵ Men om någon gör vad som är rätt och riktigt,

⁶ inte går upp i bergen för att delta i festerna som hålls för Israels avgudar och tillber dem, inte begår äktenskapsbrott och inte ligger med en kvinna under hennes menstruation,

⁷ utan är en barmhärtig långivare som inte håller kvar den pant som fattiga låntagare har gett honom och inte heller rövar från andra, utan ger den hungrige mat och kläder åt den som behöver sådana, då ska han få leva. Om han ger lån utan ränta,

⁸ avhåller sig från synd, är ärlig och rättvis när han ska döma andra

⁹ och lyder mina lagar, då är han rättfärdig, säger Herren, och han ska få leva.

¹⁰ Men om någon har en son som är en rövare eller mördare eller på annat sätt handlar orätt,

¹¹ som vägrar att följa Guds lagar och tillber avgudar på bergen och begår äktenskapsbrott, då ska han dö.

¹² Och om en sådan förtrycker den fattige och behövande och rövar från sina gäldenärer genom att vägra låta dem inlösa det som de har gett honom i pant, då ska han också dö. Om han älskar avgudar och tillber dem,

¹³ om han lånar ut sina pengar mot ränta, ska han då få leva? Nej! Han måste dö, och han är själv skuld till det.

¹⁴ Men om denne ogudaktige man i sin tur har en son som ser all sin fars ondska men fruktar Gud och vänder sig bort från ett sådant liv, så ska han få leva.

¹⁵ Om han inte går upp till bergen och firar avgudarna eller tillber dem och inte heller begår äktenskapsbrott,

¹⁶ om han är rättvis mot dem han lånar ut pengar till och inte rövar från dem, om han ger den hungrige mat och den behövande kläder,

¹⁷ hjälper de fattiga och inte lånar ut pengar mot ränta, och lyder mina lagar, då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Nej, han ska få leva.

¹⁸ Men hans far ska dö för sina egna synder, eftersom han är ogudaktig och gör det som är ont.

¹⁹ 'Varför då?' frågar ni. 'Ska inte sonen få betala sin fars synder?' Nej! Om sonen gör det som är rätt och håller mina lagar, ska han få leva.

²⁰ Den som syndar är den som ska dö. Sonen ska inte bli straffad för sin fars synder, och inte heller fadern för sin sons. Den rättfärdige ska bli belönad för sin godhet och den ogudaktige för sin ondska.

²¹ Men om en ogudaktig person vänder om från alla sina synder och lyder mina lagar och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han också få leva.

²² Alla hans gamla synder ska bli förlåtna, och han ska få leva eftersom han har omvänt sig.

²³ Tro inte att jag tycker om att se den ogudaktige dö! säger Herren. Nej, det enda jag vill är att han ska vända om från sina onda vägar och så få leva.

²⁴ Men om en rättfärdig vänder om från sin väg och börjar synda, ska han då tillåtas leva? Nej, naturligtvis inte. All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och han kommer att dö för sina synders skull.

²⁵ Ändå säger ni: 'Herren är inte rättvis!' Lyssna nu, ni Israels folk! Är det jag som är orättvis eller är det ni?

²⁶ När en rättfärdig människa upphör att vara rättfärdig och i stället börjar synda och dör i sin synd, så är det på grund av det onda hon har gjort.

²⁷ Och om en ogudaktig människa vänder om från sin ondska och lyder lagen och gör det som är rätt, så blir hon räddad.

²⁸ Därför att hon har tänkt över situationen och bestämt sig för att vända om från sina synder och leva ett gudfruktigt liv ska hon verkligen få leva.

²⁹ Och ändå fortsätter ni, Israels folk, att säga: 'Herren är orättvis!' Men det är ni som är orättvisa och inte jag.

³⁰ Jag kommer att döma var och en av er i Israel och straffa eller belöna var och en efter hans gärningar.

³¹ Vänd därför om från era synder medan det ännu är tid. Kasta dem bakom er och ta emot ett nytt hjärta och en ny ande. Varför ska ni dö, ni Israels folk?

³² Jag vill inte se er dö, säger Herren Gud. Vänd om, vänd om, så ska ni få leva!

Klagosång över Israels ledare

19 Sjung denna klagosång för ledarna i Israel:

² Din mor var som en lejoninna bland sina lejonungar!

³ En av hennes ungar, kung Joahas, växte upp till ett starkt, ungt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.

⁴ Då sände folken ut sina jägare och fångade honom i en grop och förde honom i bojor till Egypten.

⁵ När Israel, moderlejonet, såg att allt hopp var ute för honom, tog hon en annan av sina ungar, kung Jojakin, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.

⁶ Han blev en ledare bland lejonen, slet sitt byte i stycken och blev också en människoätare.

⁷ Han förstörde de kringliggande folkens palats och lade deras städer i ruiner. Alla i landet darrade av förskräckelse när de hörde honom ryta.

⁸ Men då omringade folkens arméer honom. De anföll från alla håll och fångade honom i en grop.

⁹ De satte honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. Han hölls i fångenskap, så att hans rytande aldrig mer kunde höras på Israels berg.

¹⁰ Din mor var som en vinstock i vingården, planterad nära vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.

¹¹ Den starkaste grenen blev en härskares spira, och den var stor, höjde sig över de andra och syntes på långt håll.

¹² Men man ryckte upp vinstocken i ilska och kastade den på marken. Dess grenar bröts av och torkade bort i östanvinden. Frukten förstördes av eld.

¹³ Nu är vinstocken planterad i öknen, där jorden är hård och torr.

¹⁴ Den försvagas inifrån, och inga starka grenar finns längre kvar. Uppfyllelsen av denna sorgliga profetia har redan börjat, och mer kommer.

En ny gudstjänst

^1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.

⁴ Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.

⁵ Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.

⁶ Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.

⁷ Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.

⁸ Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.

⁹ Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.

¹⁰ Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.

³² Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.

³³ På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.

³⁴ De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.

³⁵ I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk

³⁶ och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.

^37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.

³⁹ Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.

⁴⁰ Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.

^41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.

⁴³ Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.

⁴⁴ Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.

⁴⁵ Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.

⁴⁶ Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.

⁴⁷ Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.

⁴⁸ Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!

¹⁰ Överge aldrig en vän, vare sig det är din egen eller din fars. Då behöver du aldrig söka upp en avlägsen släkting när du själv behöver hjälp. Din granne kan ge dig den hjälp du behöver.