The Daily Audio Bible

Jerusalem, en kokande gryta

24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden^[a]. Han sade: ^2 (A) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. ^3 (B) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:

^13 (G) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. ¹⁴ Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”

Profetens handlande – ett tecken

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Män­niskobarn, se, genom plötslig död ska jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du ska inte klaga eller gråta eller fälla tårar. ^17 (H) I tysthet får du sörja, men du ska inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och ta skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorge­bröd.”

¹⁸ Nästa morgon talade jag till folket, men på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. ¹⁹ Då sade folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?” ²⁰ Jag svarade dem: ”Herrens ord kom till mig: ^21 (I) Säg till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag ska vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, ska falla för svärd.

²² Då ska ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. ^23 (J) Ni ska behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni ska inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.

^24 (K) Hesekiel ska vara ett tecken för er. Som han har gjort, ska ni komma att göra. När detta händer, ska ni inse att jag är Herren Gud.

²⁵ Men du människobarn ska veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, ^26 (L) den dagen ska en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. ^27 (M) Den dagen ska din mun öppnas, och du ska tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du ska vara ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig:

^2 (N) ”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot ammoniterna^[b] och profetera mot dem. ^3 (O) Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud:

Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, ⁴ se, därför ska jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. ⁵ Jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni ska inse att jag är Herren. ^6 (P) För så säger Herren Gud: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, ⁷ se, därför ska jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag ska förgöra dig, och du ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

^8 (Q) Så säger Herren Gud:

Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, ⁹ därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. ¹⁰ Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. ¹¹ Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

^12 (R) Så säger Herren Gud:

Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, ¹³ därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom^[c] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. ¹⁴ Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

^15 (S) Så säger Herren Gud:

Eftersom filisteerna^[d] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, ^16 (T) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna^[e] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. ¹⁷ Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”

Profetia mot Tyrus

26 I elfte året, på första dagen i månaden,^[f] kom Herrens ord till mig:

^2 (U) ”Människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:

^3 (V) Därför säger Herren Gud så:

⁵ En torkplats för fisknät ska hon bli,

⁶ Och hennes döttrar på fastlandet

Se, jag ska låta Nebukadressar,^[h] Babels kung, kungarnas kung, norr­ifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.

⁹ Med sin murbräcka ska han

¹⁰ Hans hästar är så många

^13 (Y) Jag ska göra slut på

¹⁴ Ja, jag ska göra dig till en kal klippa,

¹⁵ Så säger Herren Gud till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? ^16 (Z) Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner. De ska lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De ska ständigt förfäras och häpna över dig.

^17 (AA) De ska stämma upp en sorgesång över dig och säga:

¹⁸ Nu darrar kustländerna

¹⁹ För så säger Herren Gud: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de väldiga vattnen täcker dig, ^20 (AB) då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så ska du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. ^21 (AC) Jag ska låta dig få ett fasansfullt slut, och du ska inte mer finnas till. Man ska söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren Gud.”

Trons människor

11 ^(A) Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om^[a] ting som man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ^3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

^4 (C) Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.

^5 (D) Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom^[b]. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. ⁶ Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

^7 (E) I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

^8 (F) I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ^9 (G) I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, ^10 (H) för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

^11 (I) Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.^{[c] 12 (J)} Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.

^13 (K) I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som säger så visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. ^16 (L) Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.

Den evige Kungen och Prästen

110 ^[a]En psalm av David.