The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Herrens helighet ska bevisas
39 Du människa, profetera också detta mot Gog. Säg så här: Jag står emot dig, Gog, du ledare för Mesek och Tubal.
2 Jag ska få dig att vända om och leda dig mot Israels berg. Jag ska dra dit dig från din plats långt däruppe i norr.
3 Jag ska slå vapnen ur händerna på dig och lämna dig hjälplös.
4 Du och din stora armé kommer att dö uppe bland bergen. Jag ska överlämna dig åt rovfåglar och vilda djur.
5 Du kommer att falla på öppna fältet och aldrig nå ditt mål, för jag har talat, säger Herren Gud.
6 Jag ska låta eld regna över Magog och över alla de kustländer som allierat sig med dig, och de ska förstå att jag är Herren.
7 Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Det ska inte längre bli hånat och föraktat. De andra folken ska också förstå att jag är Herren, den Helige i Israel.
8 Denna domens dag ska komma. Allt kommer att ske på det sätt som jag har sagt.
9 Folket i Israels städer ska gå ut och plocka upp sköldar, alla övergivna vapen, hjälmar, bågar, pilar, spjut och lansar och använda dem att elda med. Det ska räcka i sju år.
10 Under dessa sju år kommer de inte att behöva något annat till bränsle. De kommer inte att behöva hugga ved i skog och mark. Ja, de ska använda allt som blev kvar efter dem som skymfat Israel.
11 Jag ska göra i ordning en stor gravplats för Gog och hans arméer i De framtågandes dal, öster om Döda havet. Den kommer att blockera dalen så att man inte kan ta sig fram där. Där ska Gog och alla hans soldater begravas. Och man ska ändra namnet på platsen till Gogs armés dal.
12 Det ska ta sju månader för Israels folk att begrava alla kroppar.
13 Alla i Israel kommer att hjälpa till, för det kommer att bli en ärorik seger för Israel den dagen, när jag bevisar min härlighet, säger Herren.
14 Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet så att inga skelett blir kvar och begrava dem så att landet blir fullständigt renat.
15-16 Där man hittar kvarlevor ska platsen märkas ut så att dödgrävarna kan ta dem med till Gogs armés dal och begrava dem där. En stad som kallas Hamona finns där. På så sätt ska landet äntligen bli rent.
17 Du människa, kalla på himlens fåglar och alla djur, och säg så här till dem: Kom till en stor offerfest! Kom från när och fjärran till Israels berg!
18 Kom och ät kött och drick blod! Ät köttet av mäktiga män och drick furstars blod. De ska ersätta baggar, lamm, getter och feta ungtjurar från Basan vid min offerfest!
19 Frossa på kött tills ni blir övermätta, och drick er druckna på blod.
20 Festa vid mitt dukade bord på hästar, ryttare och tappra krigare, säger Herren Gud.
21 På detta sätt ska jag uppenbara min härlighet bland folken, och alla ska se bestraffningen av Gog och förstå att jag står bakom den.
22 Från den tiden och framöver ska Israels folk förstå att jag är Herren, deras Gud.
23 Folken ska förstå att Israel fördes bort i fångenskap på grund av sin synd. De var otrogna mot sin Gud. Därför vände jag bort mitt ansikte från dem och lät deras fiender förgöra dem.
24 Jag vände bort mitt ansikte från dem och straffade dem efter deras orenhet.
25 Men nu, säger Herren Gud, ska jag göra slut på mitt folks fångenskap och visa dem barmhärtighet och ge dem deras rikedomar tillbaka, för jag är mån om mitt rykte.
26 Deras förräderi och skam tillhör det förgångna. De kommer att få bo i fred och trygghet i sitt eget land, utan att någon stör eller skrämmer dem.
27 Jag ska föra dem hem från deras fienders land, och min härlighet ska bli synlig för alla folk när jag gör det. Genom dem kommer jag att visa min helighet inför alla folk.
28 Då ska Israel förstå att jag är Herren, deras Gud, den som både sände dem i landsflykt och kallade dem tillbaka hem. Jag ska inte lämna någon av dem kvar bland de andra folken,
29 och jag kommer aldrig att dölja mitt ansikte för dem igen. Jag ska gjuta ut min Ande över dem, säger Herren Gud.
Det nya templet
40 I början av det tjugofemte året efter vår landsflykt, på den tionde dagen, fjorton år efter Jerusalems fall, kom Herrens hand över mig.
2 I en syn förde han mig till Israels land och satte mig på ett högt berg, på vars högra sida jag såg byggnader som liknade en stad.
3 Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. Han stod bredvid tempelporten och höll ett måttband och en måttstock i sin hand.
4 Han sa till mig: Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska kunna visa dig många saker. Sedan ska du vända tillbaka till Israels folk och berätta allt du har sett.
5 Jag såg en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen började mäta muren med sin måttstock, som var tre meter lång. Muren var tre meter hög och tre meter bred.
6 Sedan gick han till porten i den östra muren. Vi gick upp för de sju trappstegen och in i porten, vars yttre mur var tre meter tjock.
7-12 Utrymmet för vaktposterna längre in i porten var tre meter i kvadrat, och väggarna mellan dem var två och en halv meter tjocka. Det fanns tre vaktrum på varje sida i portens andra ända. Framför dessa rum fanns det en låg mur som var en halv meter hög och lika bred. I portens andra ända fanns det en tre meter hög dörröppning in till en hall på fyra kvadratmeter med en meter höga murpelare. Bakom denna hall, längst bort i gången, fanns en vestibul som var sex och en halv meter bred och fem meter lång.
13 Sedan mätte han portens hela utvändiga vidd genom att mäta hela rummet från vaktrummets yttre dörrar, och det avståndet var tolv och en halv meter.
14 Sedan uppskattade han höjden på pelarna på varje sida om porten till omkring trettio meter.
15 Portens hela längd var tjugofem meter från den ena änden till den andra.
16 Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed vaktrummens väggar. Fönster fanns också vid utgången och i entréhallarna. Pelarna var dekorerade med utskurna palmträd.
17 Vi gick genom porten och ut till yttre förgården. Den var stenlagd och hade trettio rum längs väggarna.
18 Dessa låg lägre än den inre förgården och sträckte sig ut från muren lika långt som gången.
19 Sedan mätte han avståndet till muren på andra sidan av denna förgård, som var högre och som kallades templets yttre förgård, och fann att det var femtio meter.
20 Jag följde efter honom när han lämnade den östra gången och gick över till den norra porten och mätte den.
21 Här fanns också tre vaktrum på varje sida, och alla mätningarna gav samma resultat som vid den östra porten: gången var tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred från sida till sida, räknat mellan vaktrummen.
22 Där fanns också fönster och en entréhall med palmträdsdekorationer, precis som på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till entréhallens portgång.
23 Vid norra entrén kom han, precis som på östra sidan, till en mur och en gång genom den till en inre förgård. Avståndet mellan de båda gångarna var femtio meter.
24 Sedan förde han mig runt till södra porten, mätte de olika sektionerna där och fann att de hade samma mått som de förra.
25 Här fanns också fönster i rummen, och även en entréhall. Och precis som de andra portgångarna var denna tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred.
26 En trappa med sju steg ledde upp till entrén, och där fanns palmdekorationer på pelare utmed väggarna.
27 Här fanns också en gång som ledde till den inre förgården. Avståndet mellan dessa gångar var femtio meter.
18 Men någon kanske invänder: Vägen till Gud går genom tron och inte genom att göra gott. Då svarar jag: Bevisa för mig att du tror, så ska jag låta mina handlingar bevisa min tro. Vem som helst kan av mitt handlingssätt se att jag har tro.
19 Finns det fortfarande någon bland er som anser att det räcker med bara tro? Att tro på en Gud? Ja, kom ihåg att de onda andarna också tror på Gud - så starkt att de darrar av skräck.
20 Dåre! När ska du lära dig att en tro som inte uträttar vad Gud vill är värdelös? En tro som inte medför goda gärningar är inte någon verklig tro.
21 Kommer ni inte ihåg att till och med vår far Abraham hade det rätt ställt med Gud, genom att han var villig att lyda Gud - också när det innebar att han skulle offra sin son Isak på altaret?
22 Där kan ni se att han trodde på Gud så helt och fullt att han var villig att göra vad Gud än sa till honom. Hans tro blev fullkomlig genom hans lydnad i handling.
23 På så sätt skedde precis det som Skriften sa: Abraham trodde på Gud och blev därmed rättfärdig inför honom. Han fick ett rätt förhållande till Gud. Han kallades till och med Guds vän.
24 Därför kan ni se att en människa blir frälst genom vad hon gör, och inte bara genom vad hon tror.
25 Rahav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett exempel på detta. Hon blev räddad genom vad hon gjorde, när hon gömde budbärarna och släppte ut dem en annan väg och förde dem i säkerhet.
26 På samma sätt som kroppen är död, när det inte finns någon ande i den, är tron död om den inte tar sig uttryck i goda gärningar.
Tänk på vad du säger
1-2 Kära bröder, inte många av er bör bli lärare. Vi gör alla misstag, och när de görs av en lärare, som ju bör veta bättre, blir straffet desto hårdare.Om någon kan behärska sin tunga, så visar det att han har fullständig kontroll över sig själv på alla andra områden.
3 Vi kan få en häst att vända och gå dit vi vill genom ett litet betsel i hans mun.
4 Och ett litet roder kan styra fartyget precis dit styrmannen önskar, även om vindarna är starka.
5 Tungan är inte stor, men tänk vilken fruktansvärd skada den kan åstadkomma! En stor skog kan bli övertänd av en enda liten gnista.
6 Och tungan är en eldslåga. Den är fylld av ondska och den förgiftar varje del av kroppen. Tungan tänds av helvetet självt och kan förvandla våra liv till en flammande eld som vållar förstörelse och olycka.
7 Människor har tämjt, eller kan tämja, alla slags däggdjur och fåglar, ormar och fiskar.
8 Men ingen människa kan tämja tungan. Den är alltid beredd att sprida sitt dödliga gift.
9 Ena stunden lovprisar den vår himmelske Far, och i nästa stund svär den ve och förbannelse över människor, som är skapade till Guds avbild.
10 Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!
11 Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten?
12 Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Vishet från himlen
13-15 Om ni är visa ska ni vara uthålliga i att göra gott, och göra det i all tysthet. Ni ska framför allt inte skryta med er vishet och godhet, om ni går och bär på bitterhet, avundsjuka och själviskhet. Ett sådant beteende är inspirerat av djävulen och så långt ifrån Guds vishet som man kan komma.
16 För där det finns avundsjuka eller själviska ambitioner, där råder oordning och allt slags ondska.
17 Den vishet som kommer från himlen är först och främst ren. Den orsakar inte konflikter i sig själv, utan tar hänsyn till människor och väljer noga sina ord. Den är lågmäld men går ändå rakt på sak och är uppriktig.
18 De som medverkar till att lösa konflikter sprider en atmosfär av frid omkring sig och får också själva glädje av den goda frukt deras insats ger.
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
2 När ett folk sjunker allt djupare i synd blir det uppror i landet, och härskarna avlöser varandra. Men med kloka och förnuftiga ledare råder lag och ordning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®