Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

The Daily Audio Bible

This reading plan is provided by Brian Hardin from Daily Audio Bible.
Duration: 731 days

Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
Daniel 6

Daniel i lejongropen

Darejaves delade in riket i 120 län, vart och ett under en landshövding.

Landshövdingarna var ansvariga inför tre furstar, och Daniel var en av dem. Deras uppgift var att bevaka kungens intressen.

Daniel visade sig snart vara dugligare än alla de andra furstarna och landshövdingarna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

Detta gjorde de andra furstarna och landshövdingarna avundsjuka, och de började leta efter fel i Daniels tjänsteutövning för att kunna klaga på honom inför kungen. Men de kunde inte hitta något att kritisera honom för! Han var trogen och ärlig och gjorde inga misstag.

De kom alltså till den här slutsatsen: Vår enda chans är att hitta något mot honom som gäller hans Guds lag!

De bestämde sig för att gå till kungen och säga: Kung Darejaves, måtte du leva i evighet!

Vi furstar, landshövdingar, rådgivare och ombud tycker alla att du borde instifta en lag som under inga omständigheter får ändras. Den som under de kommande trettio dagarna vänder sig med bön till någon annan, gud eller människa, än till Ers Majestät, ska kastas i lejongropen.

Vi föreslår att Ers Majestät låter skriva ut och underteckna en sådan lag, som enligt meders och persers sed inte kan upphävas eller ändras!

Kung Darejaves gjorde dem till viljes och en lag kom till stånd.

10 Daniel fick reda på vad som hade hänt, men trots det gick han hem och böjde som vanligt knä i sitt sovrum en trappa upp, med fönstren öppna mot Jerusalem. Där bad han tre gånger om dagen, precis som han alltid hade gjort, och tackade sin Gud.

11 De sammansvurna männen samlades vid Daniels hus och kunde få bekräftat att han bad till sin Gud.

12 De rusade tillbaka till kungen och påminde honom om lagen. Har inte du undertecknat en befallning, sa de, som inte tillåter någon att tillbe någon annan än dig själv under trettio dagar, och att den som bryter mot den lagen ska kastas till lejonen? Jo, svarade kungen. Det är en medisk-persisk lag, som inte kan ändras eller upphävas.

13 Då berättade de för kungen vad de hade sett: Den där Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och din lag. Han ber ändå till sin Gud tre gånger om dagen.

14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel, och han använde resten av dagen till att försöka tänka ut hur han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra belägenhet.

15 På kvällen kom männen tillbaka till kungen och sa: Ers Majestät, det finns ingenting annat du kan göra. Du har undertecknat lagen, och den kan inte ändras.

16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.

17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.

19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen

20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?

21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!

22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.

23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.

24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.

27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.

28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.

2 Petrusbrevet 3

Den troendes hopp

1-2 Detta är mitt andra brev till er, kära bröder, och i båda två har jag velat påminna er om sanningar som ni redan känner till. Det gäller både de heliga profeternas förutsägelser, och de ord av vår Herre och Frälsare som vi apostlar har fört vidare till er.

Först av allt vill jag påminna er om att i den yttersta tiden ska det komma fräcka människor, som kommer att göra allt det onda de kan tänka ut.

De kommer att driva med er och säga: Jaså, Jesus lovade att komma tillbaka? Var har ni honom? Nej, ni kan vara lugna för att han aldrig kommer! Allt har varit sig precis likt ända sedan världen blev till, eller hur?

5-6 De glömmer medvetet att Gud en gång dränkte hela jorden med en väldig översvämning, långt efter det att han genom sitt ord hade skapat himlen och format jorden ur vatten.

Men nu har Gud befallt att jorden och himlen ska sparas till en väldig eld på domens dag, när alla ogudaktiga människor ska förgås.

Men glöm inte, kära bröder, att för Herren är en dag som tusen år.

Han fördröjer inte sin utlovade återkomst, även om det ibland kan tyckas så. Han väntar, av det goda skälet att han inte vill att någon ska förgås, och ger därmed syndare mer tid att omvända sig.

10 Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.

11 Eftersom en så total utplåning väntar vår jord, måste vi leva heligt och gudfruktigt.

12 Ni bör se fram emot den dagen med förväntan och göra ert för att påskynda den. Gud ska låta himlarna brinna upp och himlakropparna smälta och försvinna i flammor.

13 Men i stället för det gamla har han lovat oss nya himlar och en ny jord, där det bara kommer att finnas det som är gott.

14 Kära vänner, medan ni väntar på att detta ska hända, ska ni kämpa för att leva utan att synda, i frid med alla.

15-16 Och kom ihåg varför han dröjer. Det är för att människor ska få möjlighet att bli frälsta. Vår kloke och älskade bror Paulus har talat om samma saker i många av sina brev. En del av hans utläggningar är inte lätta att förstå, och det finns alltid människor som i sin okunnighet förvränger dem precis som de gör med andra delar av Skriften, och följden blir en katastrof för dem. De går mot sin undergång.

17 Jag varnar er i förväg, kära bröder, så att ni kan vara på er vakt och inte bli lurade av dessa gudlösa människors misstag, för då blir ni också inblandade i dem.

18 Väx i stället i andlig styrka och lär känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus mer och mer. Honom tillhör all ära, både nu och i evighet.Farväl!Petrus

Psaltaren 119:129-152

129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem.

130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.

131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan.

132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig.

133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda!

134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud.

135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar.

136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem.

137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt.

138 Dina lagar är rätta och pålitliga.

139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem.

140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket.

141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar.

142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på.

143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar.

144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva.

145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!

146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.

147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.

148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.

149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!

150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,

151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.

152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.

Ordspråksboken 28:21-22

21 Det är inte rätt att vara partisk, men ändå säljer fler än en sin själ för en bit bröd.

22 Den som försöker göra snabba pengar handlar fel och förstår inte att han snart är utfattig.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®