The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
6 Kom, låt oss nu vända tillbaka till Herren. Det är han som har slagit oss, nu får han läka våra sår.
2 På några få dagar kan han resa oss upp igen på våra fötter, och sedan ska vi leva i hans närhet!
3 Låt oss sträva efter att lära känna Herren, så ska han komma till oss, lika visst som det blir en ny dag i morgon och lika säkert som att det regnar på våren.
Herren söker Israels kärlek
4 Israel och Juda, vad ska jag göra med er? Er kärlek blåser ju bort lika snabbt som morgonens moln och försvinner som daggen i gräset.
5 Jag sände mina profeter för att varna er för domen. Jag har slagit er med mina ord och hotat er med döden. Plötsligt och utan förvarning ska min dom drabba er, lika säkert som att natt följer på dag.
6 Jag vill ha er kärlek, inte era offer. Jag vill att ni ska tro på mig.
7 Men precis som Adam bröt ni förbundet med mig och vägrade ta emot min kärlek.
8 Gilead är en stad full av syndare och dess gator är fläckade av blod.
9 Prästerna ligger i bakhåll som rövare. De överfaller och mördar utmed vägen till Sikem och begår hemska brott.
10 Ja, jag har sett avskyvärda saker i Israel. Man jagar efter andra gudar och orenar sig med prostitution.
11 Du Juda ska också skörda straffdom - och jag som så gärna hade velat välsigna dig!
Israel är som en obrukbar pilbåge
7 När jag förlåter Israel kommer också dess synd att avslöjas. Samarien är fullt av lögnare, tjuvar och banditer!
2 Men ingen tycks begripa att jag hela tiden iakttar dem. Deras onda gärningar avslöjar dem och jag ser alltsammans.
3 Kungen gläds över deras ondska, och furstarna skrattar åt alla deras lögner.
4 De är otrogna i sina äktenskap, heta som bagarens ugn från det han blandar degen tills den har jäst - ständigt upptända av begär.
5 På kungens högtidsdag dricker furstarna sig druckna. Kungen beter sig som en dåre och dricker tillsammans med dem som annars hånar honom.
6 Deras hjärtan är fulla av intriger. Deras komplotter glöder under nattens timmar och slår på morgonen upp i full låga.
7 De dödar sina kungar, en efter en, men ingen av dem ropar till mig om hjälp.
8 Mitt folk beblandar sig med hedningar och tar efter deras onda seder. Därför är de inte mer värda än en kaka ogräddat bröd!
9 Deras styrka har försvunnit därför att de tillbett främmande gudar, men de förstår det inte. De har blivit gråhåriga, men de inser inte att det är av svaghet.
10 Stoltheten över andra gudar har dömt dem, men ändå vänder de inte tillbaka till sin Gud - nej, de försöker inte ta reda på var han finns.
11 Israel är som en duva, som har tappat orienteringen och än dras mot Egypten än mot Assyrien.
12 Men när hon flyger ska jag kasta mitt nät över henne och fånga henne. Hon ska inte undgå sitt straff.
13 Ve mitt folk, som har övergett mig! Låt dem alla förgås, för de har vänt sig mot mig. Jag ville befria dem, men deras hårda hjärtan ville inte veta av sanningen.
14 De ligger där sömnlösa av ångest men vill inte be mig om hjälp. I stället ber de till hedniska gudar om säd och vin.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig nu mot mig med onda anslag.
16 De ser åt alla håll utom mot himlen, mot den Allsmäktige. De är som en obrukbar pilbåge. Deras ledare ska förgås genom fiendens svärd för sin fräckhet mot mig, och hela Egypten ska håna dem.
Israel ska få skörda storm
8 Låt larmsignalen ljuda! Nu kommer de! Som en rovfågel slår fienden ner på Guds folk, därför att de har brutit mitt förbund och trotsat mina lagar.
2 Nu vänder sig Israel till mig och ber: Hjälp oss, du som är vår Gud!
3 Men det är alldeles för sent! Israel har försuttit sin chans, och nu kommer fienden efter henne.
4 Israel har valt sina kungar och furstar utan mitt samtycke. De har åsidosatt mig och min hjälp genom att tillbe avgudar de själva tillverkat av silver och guld.
5 Samarien, överge dina guldkalvar! Min vrede är riktad mot dig.
6 Hur länge ska det dröja innan man kan finna en ärlig och uppriktig människa hos dig? När vill du medge att den kalv du tillber är gjord av människohänder? Den är inte Gud, och därför måste den slås i bitar.
7 De har sått vind, och de ska skörda storm. Deras säd är tomma strån utan ax. De kan inte ge mjöl, och om det vore något av värde i dem skulle främlingar komma och ta det.
8 Israel är förstört. Det ligger där bland nationerna som en sönderslagen kruka.
9 Israel är som en ensam vildåsna på vandring. De enda vänner hon får är sådana som kan köpas för pengar. Assyrien är en av hennes köpta älskare.
10 Men även om Israel har bjudit ut sig till många länder, ska jag sända folket i landsflykt. Under en tid ska de förtryckas av en mäktig kung!
11 De har byggt många altaren, men inte för att tillbe mig utan för att synda mot mig.
12 Mina lagar har de struntat i som om de gällde ett annat folk.
13 Visst offrar de till mig och äter av offerköttet, men jag är inte nöjd med dem. De ska få minnas sina synder och än en gång hamna i fångenskap. Det ska bli för dem som att återvända till Egypten.
14 Israel har byggt stora palats och Juda väldiga befästningar till sitt försvar, men man har glömt bort sin Skapare. Därför ska jag bränna upp alla deras byggnader och fästningar i eld.
En vandring utan mål
9 Gläd dig inte som andra folk, Israel, för du har övergett din Gud och tillber andra gudar på varje tröskplats. Dina män ligger med prostituerade så ofta de får tillfälle.
2 Därför kommer dina skördar att slå fel. Säd och vin ska inte räcka till.
3 Du ska inte längre få stanna här i Guds land, utan du ska föras bort till Egypten och Assyrien och tvingas leva av oren mat, offrad till avgudar.
4 Där, långt hemifrån, ska du inte tillåtas att hälla ut vin som drickoffer åt Herren. Inget offer som frambärs där kan behaga Herren. Det är lika orent som brödet i ett hus där någon har dött. Alla som äter sådant blir orenade. De kan äta det för att överleva men får inte bära fram det som offer åt Gud.
5 Vad ska ni då göra på de heliga dagarna, på Herrens högtidsdagar,
6 när ni blivit bortförda till Assyrien som slavar? Vem ska ärva de tillhörigheter ni lämnat kvar? Jo, det ska Egypten göra! Dess folk ska samla ihop era döda, Memfis får begrava dem och tistlar och törnen ska växa upp bland ruinerna.
7 Tiden är inne för Israel att få sitt straff. Hämndens dag är snart inne, och Israel ska få känna av den. Profeterna är galna, de kloka har förlorat förståndet. Ja, så ska man säga, för hela nationen är nedtyngd av synd och visar hat mot dem som älskar Gud.
8 Jag utsåg profeterna till att leda mitt folk, men folket har hindrat dem och alltid öppet visat sitt hat och sin ovilja mot dem, till och med i Herrens tempel.
9 Det som mitt folk gör nu är lika fruktansvärt som när man tillbad guldkalven i Gibea. Men Herren glömmer inte. Han ska verkligen straffa dem.
10 Israel, jag minns så väl de första underbara dagarna när jag ledde dig genom öknen! Din kärlek var så äkta och ren! Den var frisk och härlig som de första fikonen. Men sedan övergav du mig för Baal-Peor och överlämnade dig åt andra gudar. Snart levde du i samma orenhet som alla andra.
11 Israels härlighet flyger bort som en fågel. Dina barn ska dö vid födseln eller redan i livmodern. En del av dina kvinnor ska inte ens kunna bli med barn.
12 Och om dina barn skulle växa upp, ska jag ta dem ifrån dig. Ja, ni är alla dömda, och det kommer att bli en sorgens dag när jag vänder mig bort ifrån er och lämnar er ensamma.
13 Jag hade tänkt mig att Israel skulle blomstra som Tyrus, planterad i en skön omgivning, men hennes barn ska inte överleva.
14 Herre, hur ska jag be för ditt folk? Jo, jag ska be att kvinnorna inte kan föda och att deras bröst inte kan ge mjölk.
15 All deras ondska började vid Gilgal, och det var där jag började hata dem. Nu ska jag fördriva dem från mitt land därför att de tillbett avgudar. Jag ska inte längre älska dem. Alla deras ledare är upproriska.
16 Israel har fått sin dom: hennes rötter är förtorkade och hon ska inte mer bära frukt. Om hon ändå föder barn ska jag döda dem, för hon ska inte få behålla sina älskade.
17 Min Gud ska utplåna Israels folk därför att de inte vill lyssna eller lyda, och de kommer att bli flyktingar, utspridda bland alla folk.
Guds barn ska leva enligt de riktlinjer evangelierna ger
1 Från er äldste, Johannes, till min käre vän Gaius, som jag älskar av hela mitt hjärta.
2 Käre vän, min bön är att allt står väl till med dig och att din kropp är lika frisk som jag vet att din själ är.
3 Några av bröderna, som varit på genomresa, har glatt mig genom att berätta att du lever efter den sanning som du har tagit emot.
4 Inget ger mig större glädje än att höra sådant om mina barn.
5 Käre vän, du gör en god gärning inför Gud när du tar hand om de bröder som är på genomresa, trots att en del av dem är främlingar för dig.
6 De har berättat för församlingen här om din vänskap och dina kärleksfulla gärningar. Det gläder mig om du också kan utrusta dem för deras vidare färd.
7 De reser ju för Herren och tar varken emot kläder, mat, husrum eller pengar från dem som inte känner honom.
8 Därför ska vi stödja dem, och på det sättet bli deras medarbetare i Herrens verk.
9 Jag skickade ett kort brev till församlingen om detta, men Diotrefes, som älskar att se sig som er ledare, vill inte ha något med oss att göra.
10 När jag kommer, ska jag berätta för dig vilket elakt skvaller han sprider om mig. Inte nog med att han själv vägrar att ta emot bröderna och förbjuder andra att göra det. Han försöker dessutom utesluta de hjälpsamma ur församlingen.
11 Käre vän, låt inte detta dåliga exempel påverka dig. Gör bara det som är gott. Kom ihåg att de som gör det som är rätt bevisar att de är Guds barn, och att alla som fortsätter med sin ondska, bevisar att de är långt borta från Gud.
12 Men alla talar gott om Demetrios, också sanningen själv. Så vill också jag göra, och du vet att jag talar sanning.
Slutord
13 Jag har mycket att säga, men jag vill inte skriva ner det.
14 Jag hoppas att snart få träffa dig, och då kommer vi att ha mycket att tala om.
15 Frid önskar jag dig! Vännerna här sänder sina hälsningar tillsammans med mig. Var snäll och ge var och en av vännerna hos dig en särskild hälsning.Johannes
Herren befriade oss
126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!
3 Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.
4 Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!
5 De som sår med tårar ska få skörda med glädje.
6 Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.
12 Om en regent lyssnar på lögner och förtal, vet man att han har dåliga rådgivare.
13 Både de fattiga och deras förtryckare är lika i ett avseende: de är beroende av Herren för att få ljus och kunna se.
14 Om en kung försvarar de fattigas rättigheter kommer han att regera länge.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®