The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Domsord över Edom
1 Obadjas profetia.[a]
Så säger Herren Gud om Edom:
Vi har hört ett budskap
från Herren,
och en budbärare är utsänd
bland hednafolken:
”Upp, låt oss resa oss
och strida mot Edom!”
2 Se, jag har gjort dig obetydlig
bland hednafolken,
djupt föraktad är du.
3 Ditt hjärtas övermod
har bedragit dig
där du bor bland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
”Vem kan störta mig
till jorden?”
4 Om du än svävade högt som örnen
och byggde ditt bo
mitt bland stjärnorna,
så skulle jag ändå
störta ner dig därifrån,
säger Herren.
5 Om tjuvar kommer till dig
eller plundrare om natten,
då är det ute med dig!
Ska de inte stjäla
tills de fått nog?
Om vinbärgare kommer till dig,
ska de då lämna en efterskörd?
6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!
Hans dolda skatter ska letas fram.
7 Alla som var i förbund med dig
ska driva dig till gränsen,
de som levde i fred med dig
ska bedra dig
och bli dig övermäktiga,
de som äter ditt bröd
ska lägga en snara under dig.
Det finns inget förstånd hos dem.[b]
8 Ska jag inte på den dagen,
säger Herren,
förgöra de visa i Edom
och allt förstånd på Esaus berg?
9 Dina hjältar, Teman,
ska slås av förfäran,
och var man på Esaus berg
ska bli utrotad och dräpt.
10 För våld mot din broder Jakob
ska du täckas med skam
och utrotas till evig tid.
11 Den dag du stod på avstånd,
den dag då främlingar
förde bort hans rikedom
och utlänningar drog in
genom hans portar
och kastade lott om Jerusalem,
då var du också som en av dem.
12 Se inte med skadeglädje
på din broders dag,
på hans olyckas dag,
gläd dig inte över Juda barn
på deras undergångs dag,
öppna inte din mun så stort
på nödens dag.
13 Dra inte in genom mitt folks port
på deras ofärds dag,
se inte med skadeglädje
på hans olycka, du också,
på hans ofärds dag,
sträck inte din hand
efter hans rikedomar
på hans ofärds dag.
14 Stå inte vid vägskälet
för att hugga ner hans flyktingar
och utlämna inte hans överlevande
på nödens dag.
Herrens dag
15 För Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Så som du har gjort
ska det göras mot dig,
dina gärningar
ska komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16 Så som ni har druckit
på mitt heliga berg
ska alla hednafolk få dricka[c]
utan uppehåll[d].
De ska dricka, de ska svälja,
de ska bli som om
de aldrig funnits.
17 Men på Sions berg
ska det finnas en räddad skara[e].
Det ska vara en helig plats,
och Jakobs hus ska åter
få råda över sina besittningar.
18 Då ska Jakobs hus bli en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus ska vara som strå,
och de ska tända eld på dem
och förtära dem.
Ingen av Esaus hus
ska komma undan,
för Herren har talat.
19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.[f] 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,[g] liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad[h], dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare[i] ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
Och riket ska tillhöra Herren.
Den himmelska synen
4 (A) Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."
2 (B) Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. 3 Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol[a], och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 4 (C) Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 (D) Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. 6 (E) Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 (F) Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. 8 (G) Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan[b]. Dag och natt säger de utan uppehåll:
"Helig, helig, helig
är Herren Gud Allsmäktig,
han som var och som är
och som kommer."
9 Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 (H) då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 (I) "Värdig är du,
vår Herre och Gud,
att ta emot lov och ära och makt,
för du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till
och blev skapat."
Davids löfte och Herrens löfte
132 [a]En pilgrimssång.
Herre, tänk på David,
på allt han fick utstå,
2 hur han gav Herren sin ed,
sitt löfte till Jakobs Mäktige:
3 [b]"Jag ska inte gå in i mitt hus,
inte ligga på min bädd,
4 [c]inte unna mina ögon någon sömn
eller mina ögonlock någon vila
5 [d]förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige."
6 [e]Vi hörde det i Efrata,
vi upptäckte det i skogsbygden[f].
7 [g]Låt oss gå in i hans boning,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8 [h]Res dig, Herre,
och kom till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Låt dina präster vara klädda
i rättfärdighet
och dina trogna få jubla.
10 [i]För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!
11 [j]Herren har gett David sin ed,
en sann ed som han
inte tar tillbaka:
"En av dina ättlingar[k]
ska jag sätta på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd
som jag ska lära dem,
då ska också deras barn
sitta på din tron till evig tid."
13 Ja, Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning:
14 [l]"Detta är min viloplats till evig tid.
Här ska jag bo, hit längtar jag.
15 Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
dess fattiga ska jag mätta med bröd.
16 [m]Dess präster ska jag
klä i frälsning
och dess trogna ska jubla högt.
17 [n]Där ska jag låta ett horn[o] växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men på honom
ska kronan glänsa."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation