The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Edoms undergång
1 I en syn visade Herren Obadja hur framtiden skulle bli för Edoms land.Ett budskap har kommit från Herren, sa han. Gud har sänt en budbärare till jordens länder med följande budskap: 'Res er mot Edom! Anfall och utplåna det!'
2 Jag ska ge dig Edom den plats du förtjänar bland länderna, ja, du ska bli liten och föraktad.
3 Du har blivit så självsäker och stolt där uppe bland de otillgängliga klipporna. Vem kan nå oss här? tänker du. Men du bedrar dig!
4 Fastän du svävar lika högt som örnen och bygger ditt bo bland stjärnorna, ska jag nog få ner dig på jorden, säger Herren.
5 Det hade varit bättre för dig om tjuvar hade kommit under natten och plundrat dig, för de skulle inte ha tagit allt, eller om dina vingårdar hade blivit bestulna på sin frukt, för då skulle åtminstone efterskörden blivit kvar!
6 Nu kommer varje liten vrå att genomsökas, och alla dina skatter ska bli funna och tas ifrån dig.
7 Alla dina bundsförvanter ska vända sig mot dig och hjälpa till att fördriva dig ur landet. De ska lova dig fred samtidigt som de planerar att utplåna dig. Vännerna du litade på ska svika dig, och hela ditt försvar kommer att falla samman.
8 På den dagen ska det inte finnas en enda förståndig man kvar i Edom! säger Herren. De förståndiga ska bära sig åt som dårar!
9 De modigaste soldaterna i Teman kommer att bli förvirrade och hjälplösa, och alla ska utrotas i slakten.
10 Varför måste detta ske? Jo, på grund av vad du gjort mot din bror Israel. Du kommer att stå där med skam och bli fullständigt utplånad för all framtid.
11 Du lämnade Israel i sticket när det behövde hjälp, ja, du stod där utan att lyfta ett finger för att försvara det när fiendehärarna anföll, drog bort med dess rikedomar och delade Jerusalem. Du uppträdde som en av dess fiender.
12 Du skulle inte ha handlat så. Du skulle inte ha varit så skadeglad när de förde bort folket till främmande länder, du skulle inte ha skrattat åt deras olycka.
13 Du gick själv in i landet just på olyckans dag och plundrade. Du gjorde dig själv rik på dess bekostnad.
14 Du stod vid vägskälen och dödade dem som försökte fly. Du tog de överlevande till fånga och förde dem tillbaka till deras fiender.
15 Herrens vrede ska snart drabba alla hednafolk. Precis som du har gjort mot Israel, så ska man göra mot dig. Dina gärningar kommer att slå tillbaka mot dig!
16 Ja, som du fick uppleva lidandet på mitt heliga berg, så ska folken runt omkring också få uppleva det innan de försvinner ur historien.
Israels återupprättelse
17 Men Jerusalem ska bli en tillflykt för många. Israel ska än en gång inta landet.
18 Israel ska bli en eld som tänder Edoms torra fält. Ingen kommer då att överleva, för så har Herren talat.
19 Då ska mitt folk i Negev ockupera Edoms bergstrakt. De som bor på Judeens slätter ska äga filisteernas land och än en gång inta Efraims och Samariens områden, och Benjamins stam ska inta Gilead.
20 De som blivit bortförda från Israel ska återvända och ockupera Feniciens kustremsa norrut ända till Sarefat. De som bott i Mindre Asien ska återvända till sitt hemland och inta städerna i utkanten av Negev.
21 Befriare ska komma till Jerusalem och regera över hela Edom. Och Herren ska vara kung!
Guds underbara tron
4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!
2 Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.
3 Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.
4 Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.
5 Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.
6 Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.
7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.
8 Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.
9 Och när varelserna ger ära och pris och tack till honom som sitter på tronen, han som lever i evighet,
10 faller de tjugofyra äldste ner framför honom och tillber honom, och kastar sina segerkransar framför honom och sjunger:
11 Herre, du är värdig att ta emot äran och lovet och makten, för du har skapat allting. Eftersom du ville det, blev det skapat och kom till.
Guds tempel och Davids kungahus
1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:
3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.
6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.
7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.
8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.
9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.
10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,
11 för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!
12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!
13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.
14 Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.
15 Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.
16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.
17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.
18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
24 Den som delar bytet med en tjuv måste verkligen känna avsmak för sig själv! Erkänner han inför domarna fälls han. Gör han det inte, kommer Gud att straffa honom.
25 Den som är orolig för vad andra tycker blir beroende av dem och förlorar sin frihet. Den som däremot litar på Gud kan känna sig lugn och säker.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®