The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Messias ska komma från Betlehem
5 Samla nu dina skaror,
du skarornas stad.
De reser belägringsvallar mot oss,
de slår Israels domare
med käpp på kinden.
2 (A) Men du, Betlehem Efrata
som är så liten
bland Juda tusenden,
från dig ska det åt mig komma
en som ska härska över Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.[a]
3 (B) Därför ska han överge dem
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som är kvar
av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
4 (C) Han ska träda fram
och vara en herde i Herrens kraft,
i Herren sin Guds namns höghet.
Och de ska ha ro,
för han ska vara stor
till jordens ändar.
Israels befrielse
5 Och han ska vara vår frid.
När Assur stormar in i vårt land
och tränger in i våra palats,
då ställer vi upp sju herdar
mot honom,
åtta furstar ur folket.
6 (D) Och de ska beta av Assurs land
med svärd
och Nimrods land
ända in i dess portar.
Så ska han rädda oss från Assur[b],
om denne kommer in i vårt land
och tränger in över våra gränser.
7 (E) De som är kvar av Jakob
ska vara bland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräs
som inte väntar på någon man
eller dröjer för människors skull[c].
8 Ja, de som är kvar av Jakob
ska vara bland hednafolken,
mitt bland många folk,
som ett lejon bland skogens djur,
som ett ungt lejon
bland fårhjordar
som trampar ner där det går fram
och river utan att någon
kan rädda.
9 Må din hand vara upplyft
över dina motståndare,
och må alla dina fiender utrotas!
10 (F) Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att jag ska utrota dina hästar
ur ditt land
och förstöra dina vagnar.[d]
11 Jag ska utplåna städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästningar.
12 Jag ska utrota all trolldom hos dig,
inga spåmän ska mer finnas
bland dig.
13 (G) Jag ska utrota dina avgudabilder
och dina stoder ur ditt land,
och du ska inte mer tillbe
dina händers verk.
14 Jag ska förstöra dina asherapålar[e]
som du har ibland dig
och ödelägga dina städer.
15 Jag ska i vrede och harm
ta hämnd på de hednafolk
som inte har lyssnat.
Herren går till rätta med Israel
6 Hör vad Herren säger:
Res dig och gå till rätta inför bergen
och låt höjderna höra din röst.
2 (H) Hör Herrens anklagelse, ni berg,
ni jordens fasta grundvalar,
för Herren anklagar sitt folk
och går till rätta med Israel.
3 (I) Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och hur har jag tröttat ut dig?
Svara mig!
4 (J) Jag förde dig upp ur Egyptens land,
jag befriade dig
ur träldomshuset.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 (K) Mitt folk, kom ihåg
vad Moabs kung Balak tänkte
och vad han fick för svar
av Bileam, Beors son.
Kom ihåg hur det var
mellan Shittim och Gilgal[f]
så att du förstår
Herrens rättfärdiga gärningar.
6 (L) Med vad ska jag komma inför Herren
och böja mig för Gud i höjden?
Ska jag träda fram inför honom
med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
7 (M) Gläder sig Herren åt tusentals bockar,
åt tiotusen floder av olja?
Ska jag ge min förstfödde
för min överträdelse,
min livsfrukt som syndoffer
för min själ?
8 (N) Han har sagt dig, du människa,
vad som är gott.
Vad begär Herren av dig
annat än att du gör det rätta,
älskar barmhärtighet
och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?
Israels skuld och straff
9 Hör hur Herren ropar till staden!
Vishet är att vörda ditt namn[g].
Hör om straffet
och vem som bestämt det.
10 (O) Finns det ännu i den gudlöses hus
skatter som vunnits genom orätt
eller ett snålt efa-mått[h]
som är förbannat?
11 (P) Vore jag rättfärdig
om jag tillät orätt våg
och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden
är fulla av våld
och invånarna talar lögn
med falsk tunga i sin mun,
13 (Q) måste jag slå dig med sår
som inte läks
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 (R) Du ska äta men inte bli mätt,
hunger ska plåga dig.
Det du får undan
ska du inte kunna rädda,
och vad du räddar
ska jag ge åt svärdet.
15 (S) Du ska så men inte få skörda,
pressa oliver men inte
få smörja dig med oljan,
och druvmust men inte
få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar
och allt som Ahabs hus[i] har gjort.
Ni följer deras råd.
Därför ska jag göra dig
till en ödemark
och stadens invånare till åtlöje,
och ni ska få bära
mitt folks förakt.
Israels förfall och nöd
7 (T) Ve mig!
Det är med mig
som när sommarens frukt
är insamlad,
som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.
Det finns ingen druvklase att äta,
inget tidigt fikon
som jag längtat efter.
2 (U) De fromma är försvunna
från jorden,
ingen bland människorna
är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
3 (V) Deras händer är skickliga
på att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor,
den mäktige kräver
vad han vill ha.
Så gör de gemensam sak.
4 (W) Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,
den ärligaste värre
än en törnhäck.
Det kommer en dag
för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 (X) Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen.
Vakta din muns dörrar
för henne som vilar i din famn,
6 (Y) för sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj
till fiender.[j]
Israels upprättelse
7 (Z) Men jag ska skåda efter Herren,
jag ska hoppas
på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
8 (AA) Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
Har jag fallit
ska jag resa mig igen,
sitter jag i mörkret
är Herren mitt ljus.
9 (AB) Eftersom jag syndat mot Herren
ska jag bära hans vrede
tills han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (AC) Min fiende ska se det
och täckas av skam,
hon[k] som sade till mig:
”Var är nu Herren din Gud?”
Mina ögon ska se på henne,
hur hon trampas ner
som smuts på gatan.
11 (AD) En dag ska dina murar byggas upp.
Den dagen ska dina
gränser vidgas.
12 (AE) Den dagen ska man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav
och från berg till berg.
13 (AF) Men jorden ska bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten
av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 (AG) Vakta ditt folk med din stav,
din arvedels hjord
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den beta i Bashan och i Gilead[l]
som under forna dagar.
15 (AH) Som i de dagar
du drog ut ur Egyptens land
ska jag visa dem underbara ting.
16 (AI) Hednafolken ska se det och skämmas
med all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
deras öron ska bli döva.
17 (AJ) De ska slicka stoftet som ormar,
som markens kräldjur.
Bävande ska de överge sina hålor,
skräckslagna ska de söka
Herren vår Gud.
De ska frukta dig.
18 (AK) Vem är en Gud som du,
som förlåter skuld[m]
och inte tillräknar synd
hos dem som är kvar
av din arvedel?
Han håller inte kvar sin vrede
för evigt,
för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
och trampa på
våra missgärningar.
Du ska kasta alla deras synder[n]
i havets djup.
20 (AL) Du ska visa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed har lovat
våra fäder i forntidens dagar.
De etthundrafyrtiofyra tusen
7 (A) Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. 2 Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill[a]. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 (B) "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"
4 (C) Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen[b] från Israels alla stammar:
5 av Juda stam tolv tusen
som fått sigillet,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
6 av Ashers stam tolv tusen,
av Naftalis stam tolv tusen,
av Manasses stam tolv tusen,
7 av Simeons stam tolv tusen,
av Levis stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
8 av Sebulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen
och av Benjamins stam tolv tusen
som fått sigillet.
Den stora vitklädda skaran
9 (D) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad[c] i sina händer, 10 (E) och de ropade med stark röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!"
11 (F) Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:
"Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen."
13 (G) En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14 (H) Jag svarade: "Min herre, du vet det."
Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 (I) Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält[d] över dem. 16 (J) De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, 17 (K) för Lammet mitt på tronen[e] ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."
Herrens stora under
135 [a]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [b]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [c]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [d]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [e]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [f]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [g]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [h]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [i]Han slog många folk[j]
och dödade mäktiga kungar –
11 [k]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [l]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [m]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [n]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [o]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation