The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 (A) Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 (B) Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[a]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[b],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 (C) Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[c].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 (D) Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 (E) Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 (F) Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?
2 (G) Jag ska stå på min vaktpost
och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han ska tala till mig,
vilket svar jag ska få
på min klagan.
Herrens svar
2 (H) Herren svarade mig och sade:
Skriv ner synen
och gör den tydlig på tavlor
så att den lätt kan läsas[d],
3 (I) för synen väntar ännu på sin tid.
Han[e] skyndar mot slutet[f]
och sviker inte.
Om han dröjer,
så vänta på honom,
för han kommer helt visst,
han uteblir inte.
4 (J) Se, hans själ är uppblåst
och oärlig i honom.[g]
Men den rättfärdige ska leva
genom sin tro[h].[i]
5 (K) Ja, vinet bedrar.
Han är en högmodig man
och kommer inte till ro.
Han spärrar upp sitt gap
som dödsriket,
han är som döden
och blir inte mätt.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Ska de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord
och säga:
Ve dig som samlar
vad som inte är ditt
– hur länge till? –
och tynger dig med pantsatt gods!
7 Ska inte dina fordringsägare
plötsligt resa sig?
De som får dig att darra ska vakna,
och du blir deras byte.
8 (L) Du har plundrat många hednafolk,
därför ska de andra folken[j]
plundra dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 (M) Ve den som skaffar
oärlig vinst åt sitt hus
för att bygga sitt näste högt
och rädda sig undan
olyckans våld!
10 Du har planerat,
till skam för ditt hus,
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv,
11 (N) för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem.
12 (O) Ve den som bygger en stad
med blodsdåd
och grundar en stad
med orättfärdighet!
13 (P) Se, kommer det inte
från Herren Sebaot
att folken sliter
för det som bränns upp
och tröttar ut sig till ingen nytta?
14 (Q) Jorden ska fyllas av kunskap
om Herrens härlighet,
så som vattnet täcker havets djup.
15 (R) Ve dig som ger din nästa
att dricka,
som blandar i ditt gift
och berusar dem
för att få se deras nakenhet.
16 (S) Du blir mättad med skam
och inte med ära.
Drick också du
och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand
ska vändas mot dig,
vanära ska drabba din härlighet.
17 (T) Ja, våldet mot Libanon[k]
och skövlingen
som skrämde dess djur
ska täcka dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 (U) Vad nytta gör en avgud
som en människa har snidat,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Den som gör den
litar till sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten:
”Vakna!”
och till en stum sten: ”Res dig!”
Kan den undervisa?
Den är överdragen
med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 (V) Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[l].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (W) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[m]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (X) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (Y) Framför honom går pest,
och brinnande feber[n]
följer i hans spår.
6 (Z) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (AA) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (AB) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (AC) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (AD) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (AE) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 (AF) Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 (AG) Herren Gud är min styrka.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Den femte basunen
9 (A) Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna som hade fallit från himlen[a] ner på jorden, och den fick nyckeln till avgrund-ens brunn. 2 (B) Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
3 (C) Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4 (D) De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller någon grönska eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan. 5 De fick inte rätt att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader, och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa. 6 (E) I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem.
7 (F) Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. 8 (G) De hade hår som kvinnor, tänder som lejon 9 (H) och bröstpansar som av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid. 10 De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. 11 Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.[b]
12 (I) Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till.
Den sjätte basunen
13 (J) Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud, 14 (K) och den sade till den sjätte ängeln som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat[c]." 15 Och de fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. 16 Antalet ryttare i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal.
17 Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18 Av dessa tre plågor dödades en tredjedel av människorna, av elden och röken och svavlet som kom ur deras munnar. 19 (L) Hästarnas makt ligger i deras mun och deras svansar, för deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada.
20 (M) Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, 21 och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder.
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
10 Förtala inte en tjänare
inför hans herre,
så att han förbannar dig
och du står där med skuld.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation