The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Jerusalems belägring och befrielse
12 (A) En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne: 2 (B) Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. 3 (C) Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. 5 Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”
6 (D) På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. 7 Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. 8 (E) På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste[a] bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.
Sorg över den genomborrade
9 (F) På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 (G) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.[b] 11 (H) På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon[c] i Megiddopasset. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
13 (I) Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
Shimeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Rening från synden
13 (J) På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 (K) På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet. 3 (L) Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.
4 (M) Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel[d] för att bedra, 5 (N) utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.”[e] 6 Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna[f]?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”
Herrens Herde slagen
7 (O) Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära,
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras,
för jag ska vända min hand
mot de små.[g]
En prövad kvarleva – Herrens folk
8 Det ska ske i hela landet,
säger Herren,
att två tredjedelar ska utrotas
och gå under,
men en tredjedel ska lämnas kvar.
9 (P) Den tredjedelen ska jag
låta gå genom eld.
Jag ska rena dem
som man renar silver,
pröva dem
som man prövar guld.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska bönhöra dem.
Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Herren är min Gud.”
Halleluja
19 (A) Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja![a]
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2 (B) för hans domar
är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne
för sina tjänares blod."
3 (C) Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 (D) Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!" 5 (E) Och från tronen kom en röst som sade:
"Prisa vår Gud,
alla hans tjänare,
ni som vördar honom,
både små och stora!"
6 (F) Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja!
Herren vår Gud den Allsmäktige
är nu kung.
7 (G) Låt oss glädjas och jubla
och ge honom äran,
för Lammets bröllop har kommit
och hans brud har gjort sig redo.
8 (H) Skinande rent linne
har hon fått att klä sig i."
Linnet är de heligas rättfärdighet[b].
9 (I) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 (J) Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 (K) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (L) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (M) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[c] 14 (N) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (O) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (P) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
17 (Q) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
19 (R) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (S) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (T) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Herrens välgärningar
147 [a]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [b]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [c]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [d]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [e]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [f]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [g]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [h]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [i]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[j].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [k]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [l]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Lemuels ord
31 Ord av kung Lemuel, det budskap[a] som hans mor förmanade med:
2 Vad ska jag säga dig, min son,
du mitt skötes son,
mina löftens son?
3 (A) Ge inte din kraft[b] åt kvinnor,
styr inte din färd
till dem som är kungars fördärv.
4 (B) Det anstår inte kungar, Lemuel,
det anstår inte kungar
att dricka vin,
inte furstar att söka starka drycker,
5 (C) så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten
för alla nödens barn.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation