The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
1 Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.
Herrens kärlek till Israel
2 (A) [a]Jag har älskat er, säger Herren.
Och ni frågar:
”Hur har du älskat oss?”
Var inte Esau bror till Jakob?
säger Herren.
Jakob älskade jag,
3 (B) men Esau hatade jag.
Jag gjorde hans berg
till en ödemark[b]
och gav hans arvedel
åt öknens schakaler.
4 Om Edom säger: ”Vi är krossade,
men vi ska bygga upp
ruinerna igen”,
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp,
men jag ska riva ner.
De ska kallas
”gudlöshetens land”
och ”folket som Herren
är vred på för evigt”.
5 Era ögon ska se det,
och ni ska säga:
”Herren är upphöjd
utanför Israels gränser.”
Förakt för Herren
6 (C) En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Men om jag är en far,
var är då hedern jag borde få?
Och om jag är en herre,
var är då vördnaden för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster
som föraktar mitt namn.
Och ni frågar:
”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Genom att ni offrar oren mat
på mitt altare.
Och ni frågar:
”Hur har vi kränkt din renhet?”
Genom att ni säger:
”Herrens bord
betyder ingenting.”
8 (D) Om ni bär fram
ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram
det som är lamt och sjukt,[c]
är inte det något ont?
Kom med sådant
till din ståthållare[d]!
Tror du han blir glad
och tar emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han förbarmar sig över oss.
När det kommer sådant
från era händer,
ska han då ta emot er?
säger Herren Sebaot.
10 (E) Kan inte någon av er
stänga tempeldörrarna,
så att ni inte tänder min altareld
förgäves!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
jag har ingen glädje
i offergåvorna från er hand.
11 (F) Från solens uppgång
till dess nedgång
ska mitt namn vara stort
bland hednafolken.
På varje plats ska man bära fram
rökoffer och rena offergåvor
åt mitt namn.
Ja, mitt namn ska vara stort
bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
”Herrens bord är orent
och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
och fnyser åt det,
säger Herren Sebaot.
Ni kommer med stulna,
halta och sjuka djur
och bär fram det som offer.
Ska jag ta emot det från er
med glädje? säger Herren.
14 Förbannad är den bedragare
som har ett djur av hankön
i sin hjord
och lovar att ge det,
men sedan offrar ett skadat[e] djur
till Herren.
För jag är en stor Kung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat
bland hednafolken.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 (G) Om ni inte vill höra,
om ni inte tar det till hjärtat
att ge ära åt mitt namn,
säger Herren Sebaot,
då ska jag sända förbannelse
över er.
Jag ska förbanna era välsignelser,
och jag har redan förbannat dem
eftersom ni inte tar det till hjärtat.
3 (H) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
och kasta dynga[f] i ansiktet på er,
dynga från era högtidsoffer,
och ni ska bäras bort
tillsammans med den.
4 (I) Och ni ska förstå
att jag har gett er
denna befallning
för att mitt förbund med Levi
ska bestå, säger Herren Sebaot.
5 (J) Mitt förbund med honom
var liv och frid,
och jag gav honom det
för att han skulle vörda mig.
Och han vördade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många
från deras missgärningar.
7 (K) För prästens läppar
ska bevara kunskap,
och man ska hämta undervisning
från hans mun,
eftersom han är en budbärare
från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
ni har fått många på fall
genom er undervisning.
Ni har fördärvat förbundet
med Levi, säger Herren Sebaot.
9 (L) Därför har jag också gjort er
föraktade och förnedrade
inför hela folket,
för ni har inte hållit er
till mina vägar
utan varit partiska
när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 (M) Har vi inte alla samme Far?
Har inte samme Gud skapat oss?
Varför begår vi då svek
mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 (N) Juda har begått svek,
och avskyvärda ting
har gjorts i Israel och i Jerusalem.
Juda har kränkt
det som Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor
som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
var och en som gör så,
både hög och låg[g]
och den som bär fram gåvor
till Herren Sebaot.
13 (O) Och dessutom gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare
med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte vill
se till offergåvan längre
eller ta emot något från er hand
med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
Därför att Herren var vittne
mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har varit trolös mot henne,
trots att hon är din maka,
din hustru
som du ingått förbund med.
15 (P) Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande[h]
tillhör honom.
Och varför till ett?
Han söker ättlingar
som hör Gud till.
Så ta hand om er ande
och var inte trolös
mot din ungdoms hustru.
16 (Q) Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld
som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så var på er vakt i er ande
och var inte trolösa.
17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
Ni frågar:
”Hur har vi tröttat ut honom?”
När ni säger:
”Den som gör det onda
är god i Herrens ögon,
och han gläder sig över dem”,
eller: ”Var är rättvisans Gud?”
Den nya himlen och den nya jorden
21 (A) Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 (B) Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3 (C) Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning[a] bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk[b], och Gud själv ska vara hos dem. 4 (D) Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."
5 (E) Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." 6 (F) Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 7 (G) Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. 8 (H) Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Det nya Jerusalem
9 (I) En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." 10 (J) Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 (K) Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.
12 (L) Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 (M) Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.
15 (N) Och han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier.[c] Dess längd och bredd och höjd var lika. 17 Han mätte också dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar[d] efter människors mått, som också är änglars.
18 Muren var byggd av jaspis, och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19 (O) Stadsmurens grundstenar var smyckade med alla slags ädelstenar[e]. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, 20 den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. 21 De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, som genomskinligt glas.
22 Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. 23 (P) Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. 24 (Q) Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25 (R) Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26 (S) och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27 (T) Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Glädje i Herren
149 [a]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [b]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [c]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [d]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [e]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [f]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [g]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [h]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [i]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Hyllning till en driftig hustru[a]
10 (A) Vem kan finna
en driftig[b] hustru?
Långt mer än pärlor är hon värd.
11 (B) Hennes mans hjärta litar på henne
och han saknar ingenting.
12 (C) Hon gör honom gott, aldrig ont,
i alla sina livsdagar.
13 Omsorg har hon om ull och lin[c],
och hennes händer
arbetar med lust.
14 Hon är som köpmannens skepp,
hon hämtar sin mat fjärran ifrån.
15 När det ännu är natt går hon upp
och sätter fram mat åt familjen,
portioner[d] åt tjänarinnorna.
16 Hon har planer på en åker
och köper den,
hon planterar en vingård
med vad hennes händer tjänat.
17 Hon fäster ivrigt upp sina kläder[e]
och går till verket
med starka armar.
18 Hon märker
att hennes arbete går bra,
hennes lampa släcks inte
om natten.
19 Hon sträcker händerna
mot spinnrocken,
och fingrarna fattar om sländan.
20 För den betryckte
öppnar hon sin hand,
hon räcker ut sina armar
mot den fattige.
21 Hon oroar sig inte för sin familj
när vintern kommer,
för alla i huset är klädda
i scharlakansröd[f] ull.
22 Täcken gör hon åt sig,
hon är klädd i finaste linne
och purpur[g].
23 Hennes man är känd
i stadens portar
där han sitter bland landets äldste.
24 (D) Linneskjortor gör hon och säljer,
köpmännen förser hon
med bälten.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation